Att bryta de löften man gav till sig själv som barn.

Ibland när jag resonerar med William tänker jag på allt de jag lovade mig själv som barn att aldrig säga till mitt barn, och ändå hör mig själv svara.
Ett klart exempel är:
Mamma, ALLA andra får detta (kan vara i princip vad som helst alla andra får.)
Jag: Och vilka är alla andra?
William: rabblar upp två, max tre personer som då ska vara “alla andra”.
Så hör jag mig själv svara, samma sak jag svor som barn att aldrig utsätta mina egna för:
SÅ (barnens namn) är alla andra?!
Och så ser man irritationen i sitt barns ögon, samma irritation man själv kände för ungefär 20 år sedan och inser att. JAG har brutit ytterligare ett av alla löften jag gav till mig själv som barn.

Madde första året 88