Jag ger dig livet, trygghet och vägledning. Men den du blir ska du få välja själv.

Jag tänker mycket kring föräldraskap och vem man vill vara som förälder. Jag har nog varit klar med regler för William från han var liten, kunnat säga ifrån på vissa saker men varit mer lugn i andra. Jag hör ofta att William tänker till mer än många andra barn i samma ålder och funderar och analyserar. Sådan är jag med, jag antar att det delvis beror på att det är så mitt föräldraskap också varit, här hemma är det en plats där vi får tänka och tycka. Vi diskuterat och funderar, William har alltid kunnat fråga och fått svar, på de frågor jag inte kunnat svara på har vi sökt reda på svaret tillsammans. Jag är ganska övertygad om att detta gjort att han är så pass vetgirig som han är, att han fått bekräftat att vi ska finna svaren. Jag precis som William älskar att få uppleva och lära, att få kunskap och utvecklas mentalt. William är inte rädd för att ge tips och idéer och senast i torsdags så berättade William för mig vilken tröja jag borde ha. Den är mer du mamma, den andra är inte din färg. Det gick förbi en manlig expedit på affären som sa, Åh så bra du har en personaldresser med dig! Det har jag nog ofta, William vågar nämligen berätta för folk vad som passar och inte, han har följt mig så många gånger att han har koll på vad som passar och förra veckan fick jag även reda på att han peppat grannen att testa en ny hårfärg, då han var säker att den skulle passa henne. I min föräldraroll är jag nog mamman som ger liv, trygghet och vägledning. Jag kommer aldrig lägga mina värderingar i vad William slutar som i framtiden, för mig får han bli den han vill vara. Vill han färga håret och klä sig i alternativ klädstil kommer han få göra det, vill han jobba med musik får han det. Vill han bli läkare och åka i världen och hjälpa andra så kommer jag även stötta honom där. Den vägen William väljer i livet är hans, jag har ingen rätt att lägga mig i hans livsval och utveckling. Däremot påverkar jag honom, jag påverkar honom att se allas lika värde som människa. Vi diskuterar orättvisor och varför världen är som den är, vi jämför och tar reda på fakta. Hans liv är hans och det har han rätt till, min uppgift som Williams mamma är att vara hans trygghet och vägledning, inte hans domare.

050

En frukost för två.

Nyss ätit frukost tillsammans denna mörka lördagsmorgon. Sista maj och nog blir man lätt besviken när inte solen lyser och värmen slås mot våra kroppar. Det lilla ljuset denna sista dag dag i maj, är vår frukost som bestod av ren kärlek. Tillsammans avnjöt vi den jag och William till små ord och skratt, diskussioner om livet och annat. Att blicka ut genom fönstret och se försommarens blommor ger mig ändå en ro i min själ, för det är rätt tid nu. Sommarens tid och det närmar sig skolavslutningar och ledigheter, tillfällen att ta vara på familjen och ha roligt tillsammans. Vad mer i livet kan man begära?
Björn påpekade här förra helgen att jag slutat negga så mycket vilket stört balansen i vår familj, jag har nämligen alltid varit negativt inställd till det mesta, redan som liten såg jag alltid saker som det var trist och det här vill jag inte göra. Något har dock förändrats de senaste åren. Det är nog från det jag var runt tjugoåtta tills idag? Jag är mer tillfreds med livet, jag är nöjd med saker och finner mig ro i livet på annat vis än jag gjort förr. Jag är inte längre den som tillsammans med en vän går ihop och håller med om att någon annan betett sig som ett eller annat sätt, jag är istället den som funderar över den andra personens delaktighet i vad som hänt. Jag är förändrad, jag märker det även i mina drömmer och tankar. Jag orkar inte längre lägga energi på dem som lovar men inget håller, eller dem som aldrig tar sig tiden för mig. Jag tar mig heller inte tiden för dem, jag skakar av mig saker och nöjer mig med det jag har. För jag är nöjd, kanske var det min lärarexamen som gjorde detta? Kanske var det att jag fick ett jobb? Kanske var det så när alla mina mål var uppnådda att jag äntligen hade fått allt jag behövde? Jag är tillfreds med livet på ett sätt jag önskar alla kunde få vara, jag älskar att vakna till fågelsång och dagsljuset som lyser in genom de små springorna i persiennerna. För varje dag jag öppnar ögonen och känner idag lever jag, inser jag att jag är förbannat lycklig och jag vill aldrig att någon ska ta det ifrån mig.

001

002

Att återvinna.

Inlägget är ett samarbete.

Just nu håller jag på att rensar här hemma, fått mig ett rejält ryck och det ligger nu massor med kläder i mitt sovrum som har paketerats och som ska vidare till nya hem. Jag har helt enkelt bestämt mig för att rensa och endast ha saker hemma som jag faktiskt använder mig av.

Hur som helst när man återvinner kan det ibland vara ganska svårt att veta vart allt ska ta vägen, framför allt om man dessutom måste åka upp till tippen. Då finns det olika bra tjänster man kan utnyttja. Junkbusters erbjuder sådana tjänster och hur bra är inte såna saker för sådana som mig som inte äger någon bil?! Dessutom smidigt att lätt kunna bli av med allt man själv inte har tiden att göra sig av med? Jag blev ganska road av saken, jättebra med sådana företag tycker jag. Eller vad tycker ni?

En liten fredag.

20140530-202212-73332939.jpg

20140530-202212-73332689.jpg

20140530-202213-73333514.jpg

20140530-202213-73333205.jpg

20140530-202212-73332448.jpg

20140530-202213-73333799.jpg

Åkte till jobbet och jobbade mina 3,5 timmar innan jag drog tillbaka till Falun, åkte hem och sedan kom William och Björn hit. Vi gick ner på stan och åt på chinatai. Efter det så gick vi på stan och köpte kläder till William att ha på skolavslutningen och jag köpte ny mascara, sedan åkte vi upp till Ingarvet där Björn besiktigade limousinen och efteråt kikade vi in på Ta till vara.
Åkte och handlade på Willys, kom hem och sålde lite kläder genom Facebook. Nu har jag och William filmmys i soffan.

Familjedag – Källslätten

Vårt sista resmål var vackra Källslätten, vilket fantastiskt ställe. Det var andra gången jag besökte platsen och jag tänkte att denna plats borde alla få besöka. Jag kände hur kroppen ropade efter att flytta ut på landet, hur fötterna ropade efter att få känna på gräset och hur benen skrek efter att få springa som ett barn bland träden. Jag älskar naturen, jag uppskattade den aldrig förut men ju äldre jag blir ju mer skriker själen efter naturen. Källslätten är en plats alla borde få chansen att besöka, den är helt underbar. Jag har klappat lamm och tackor, blivit snuttad på fingret av en som trodde mitt finger var en tutte hehe. William njöt i fulla drag av att få vara nära fåren, både jag och fick en tuff liten lammkille efter oss som försökte stånga oss båda. Men så underbart, i ett med naturen. Rena fäbodlivet och sådant hade jag verkligen velat leva i.

053

080

055

059

060

061

062

063

065

067

 070

071

073

076

079

084

090

091

092

093

087

Familjedag – Sågmyra.

Vi åkte ut till Sågmyra, där handlade jag trots att jag inte tänkt det. Blev trosor och en jättefin tröja från Bondelid för 100:-. Var William som skulle ha avslutningskläder men vi hittade inga, köpte glass på Sågmyra Café och mat. Hur mysigt Café som helst, dit kommer vi gå igen.
Jag sprang även in på en jättesöt lanthandel, Brittas livs. Det var som att gå tillbaka i tiden! Hur som helst där handlade jag denna söta godispåse med plockgodis som är svårt att få tag på, bland annat mina favoriter lakritsdäck!

048

047

045

20140529-193418-70458162.jpg

Familjedag – Kniva

Delar upp vår dag i tre då jag vill kunna visa bilder från alla tre tillfällena. Vilken otroligt vacker dag denna varit, och intensiv på ett positivt sätt. Vi började dagen med att åka ut till Björns mormor och byta till nya däck på Björns pappas nya bil. Under tiden passade jag på att fotografera, det är en av mina hobbys, tyvärr har just fotograferingen legat nere rejält detta år. Mycket för att jag helt enkelt inte hunnit med men idag så.
Blommor är så tacksamt att fotografera, skatungen såg jag på håll, den har förmodligen flygtränat och ramlat ur boet. Jag sökte på saken, och det är tydligen så de ska göra och föräldrarna håller koll. Jag fotade på avstånd. Här kommer då mina bilder från Kniva. Varsågod!

 006

008

 011

 012

 014

 023

025

028

020

Ledighet.

Känns skönt att få detta bryt mitt i veckan, nu börjar verkligen kroppen gå på någon form av sparlåga. Visst är det rätt spännande? Hur man liksom kan känna att ett liv kan vara så efterlängtat? Jag är ledig imorgon och jobbar mina 3.5 timmar på fredag så himla skönt.

William sover sedan en stund och jag tänkte också bege mig mot sängen. Lyssnar på lite musik, Nashvilles Soundtrack på Spotify. Helt underbar musik.

20140516-231751.jpg