Ett lyckorus i hjärtat när man ser sitt barns skolavslutning.

William hade sin skolavslutning idag, det är alltid så känslosamt. Det känns enda in i hjärtat när man ser sitt barn tåga in till tonerna av folkmusik, det känns lika mycket i hjärtat se se barn uppträda. Idag sjöng dem en sång om vänskap och jag kände hur tårarna fylldes. Det avslutades även med en sång för alla eleverna tillsammans, och deras lärare medverkar också. Det är så spännande att se alla elever från förskoleklassens sexåringar till högstadiets nior tillsammans sjunga sånger som de gjort om texterna på så den mer passar sommaren. Sedan avslutas det alltid med skolans sång, en låt deras rektor själv har komponerat och skrivit texten till. Varje gång jag hör den kommer det alltid en tår i ögonen, det är så fantastiskt på något vis och så magiskt med skolavslutningar. Det är så mycket lycka och glädje i den stunden, förväntningar och kärlek. Barn som ser sommarlovet med hopp och glädje, föräldrar som äntligen ska få tiden att bara vara med sina barn, lärare som ska få lite paus för att tanka energi och kärlek för att ta emot och vara; stöd, tröst och en lärande hand åt ens barn. Det är så vackert! Föräldrar som älskar sina barn, lärare som gör sitt bästa för att ta hand om ens barn. Tänk alla gånger som Williams lärare varit där för honom när jag inte varit det, tänk vilken dyrbar skatt man lägger i lärarens händer? Och tänk dessutom på att jag som lärare faktiskt får ta del av dessa små skatter själv? Sommarlov, glädje och stundande liv!

Mitt barn har just slutat lågstadiet och ska ta ett kliv mot mellanstadiet. Livet är en fantastisk resa!

Jag har fotat men behåller dessa bilder för mig själv, det finns barn med skyddade identiteter på skolor och därmed vill jag inte ens tänka tanken på att visa bilder här i bloggen därifrån.

011