Idag är det riktigt midsommarväder, ingen sol så långt ögat kan skåda och det blåser lite lätt. Midsommar för mig är regn, det är ju bara att kolla på filmer baserade på Astrid Lindgrens böcker för att förstå det.
Jag tänker framför allt på vi på Saltkråkan, på något vis hör regnet till midsommar, det ska regna och alla fina färger i kontrast med regnet ska få oss svenskar att muttra lite. Stången ska resas med paraplyn och regnkläderna på. Det som jag ser det är en del av vår kultur. Bilden av en solig och varm midsommar skulle bli helt fel, även om man lätt måla upp den idyllen.
Det är precis som att nyårsnatten ska våra årets kallaste och man ska stå där ute prick tolv med tjoande barn som är höga på socker och övertrötthet. Är man inte där med barnen och firar så står folk där med skumpan och huttrar och ler och låtsas som att det är helt underbart, fast alla egentligen bara tänker: NÄR ska folket börja gå in?!
Så regn hör midsommar till, det är vår vackra kultur. Här i trakterna kring Dalarna går folk i folkdräkt denna dag, inte jag då för jag äger ingen. Men med åldern hade jag verkligen velat köpa in en åt mig själv. Jag tänker då Orsadräkten eftersom det är mitt ursprung.
Nu ska jag sminka mig och göra mig redo för midsommar, och febern försvann. Jag har sällan feber mer än någon dag, de gånger jag haft det längre har jag blivit chockad. Däremot sätter sig alltid förkylningar på lungorna åt mig och det är inte roligt.
Hur som helst! Glad midsommar på er allihopa!
William midsommar 2012.
