När jag väntade William insåg jag vilket stort intresse hade för födsel, livets gång och att lita på sin egen kropp. När jag var tretton år skulle jag medverka vid min systers födsel, jag var med på Mora BB och följde med i rummen tillsammans med mamma och min systers pappa. Jag var heltaggad på att få medverka vid början av någons liv, vara med mamma och vi såg på förlossningsfilmer och jag minns framför allt en som handlade om ett BB någonstans i Norrland. När mamma frågade om jag ville vara med när min syster föddes gick jag i sexan och jag tror jag var tolv år. Eftersom jag fyller år i februari och min syster är född i april skulle jag således varit tretton vid hennes födsel om nu allt blivit som tanken var. Tyvärr uppstod det komplikationer när min syster skulle födas, och istället för att följa med på förlossningen så fick jag hjälpa till att öppna dörren till ambulanspersonalen och se blodbad över hela vår hall och toalett. Moderkakan hade lossnat och mamma höll på att stryka med. Det här var traumatiskt att se för en trettonåring och när jag sedan väntade mitt eget barn 6 år och 9 månader senare var den enda upplevelsen av förlossning tidigare just denna. Jag var bokstavligt talat livrädd hela graviditeten att samma sak skulle hända mig, att då ha med min mamma under Williams förlossning var så otroligt lugnade. Mamma och Björn var tillsammans ett stort stöd och jag kände hur jag kunde ha full tillit till båda. Om Björn tog kaffe fanns mamma där, om mamma tog kaffe fanns Björn där. Barnmorskan var underbar hon också, och lika så undersköterskan men vetskapen om att ha min mamma som fött tre barn vaginalt och ett barn med kejsarsnitt fick mig att slappna av jag litade på de som fanns där med mig. Enda sedan dess, ja kanske enda sedan jag var tretton år har jag känt hur jag drömmer om att få medverka och stötta någon vid förlossningar. Visst kände jag en stund ett sug efter att utbilda mig till barnmorska, men det kändes ändå inte som det jag riktigt ville, jag testade att utbilda mig till undersköterska för att inse att det här är inte mitt yrke, jag vill inte ha medicinskt ansvar för en annan människa. Jag testade då istället läraryrket som direkt kändes som det här är helt rätt för mig. Men så med åren som gått har jag ofta, ja faktiskt minst e gång i månaden gått in på Odis Doula och känt, det här vill jag göra. Jag vill utbilda mig till Doula, jag vill hjälpa och stötta födande kvinnor och kanske då framför allt de kvinnor som likt mig varit ensamma under graviditeten. Så jag har bestämt mig, jag ska utbilda mig till Doula, utbildningen är under två dagar vid två olika helger. Just i vår är den endast i Göteborg och då jag bor i Falun känns det lite väl långt bort, men i höst om inte fler visar intresse så är den i Stockholm, det här är nu något jag ska satsa på. I höst ska jag gå Doula-utbildningen och jag passade därmed på att redan nu införskaffa mig lite litteratur som finns med på deras litteraturlista. Då hinner jag läsa lite i sommar och ladda upp. Jag har alltså en plan för hösten 2015 och jag vill verkligen detta. Skulle det nu visa sig bli en till utbildning i Stockholm i vår hoppar jag på den med.

Så kom jag just på, det kanske är någon jag känner som också är sugen på att gå Doula-utbildningen och kan tänka sig att utbilda sig samtidigt som mig, då kan vi ju åka dit samtidigt. Det är nästan ett år till nästa utbildningstillfälle men eftersom utbildningen kostar 4500, kan det ju vara bra att börja spara redan nu. Inte bara för utbildningen utan för en trevlig stund i Stockholm.