Vaknade vi tre inatt och hade ångest. Det var hemskt svårt att somna om, och tankarna gick runt som en karusell i huvudet på mig. Jag började gråta förut idag och kände att jag mår verkligen skitdåligt. Den här ångesten, vissa stunder känns det som den tar över mitt liv. Bit för bit inplanteras den i mig och jag känner hur jag mindre och mindre vill göra saker. Jag hade tänkt åka upp på julmarknaden vid gruvan idag men det var ingen ide, jag hade sån ångest att jag avbokade saken. La mig på soffan och sov, och fick ett sms av Björn. Gick hem till Björn, hade en tanke först få att handla på Rusta men jag vågade inte gå in där.

I torsdags stod det en övergiven väska vid busshållplatsen på morgonen när jag kom dit, jag greps av panik och började sakta gå därifrån när jag hör en kvinna ropa att det var hennes väska. Jag andades ut och men paniken, och ångesten. Jag känner den hela tiden, varje sekund och varje minut. Den börjar ta över mitt liv. Lika var det på stan igår, när jag gick med William. I min hjärna kommer det att hända något hela tiden, jag mår verkligen inte bra.

Huvudet spränger och jag har ont i nacken idag, jag biter ihop och har huvudvärk. Jag är trött och min kropp tar ut alla energi på min ångest.
Det är åtta dagar kvar på den här terminen, jag ska se till att klara dessa åtta dagar även om min hjärna inte helt tycker om saken. Jag hoppas ledigheten ska ge mig energi, jag behöver energi och även må bättre.