Dark Mode Off / On
Migrän & spänningshuvudvärk Utmattningssyndrom

Min söndag, en deppig dag.

006

Vaknade vi tre inatt och hade ångest. Det var hemskt svårt att somna om, och tankarna gick runt som en karusell i huvudet på mig. Jag började gråta förut idag och kände att jag mår verkligen skitdåligt. Den här ångesten, vissa stunder känns det som den tar över mitt liv. Bit för bit inplanteras den i mig och jag känner hur jag mindre och mindre vill göra saker. Jag hade tänkt åka upp på julmarknaden vid gruvan idag men det var ingen ide, jag hade sån ångest att jag avbokade saken. La mig på soffan och sov, och fick ett sms av Björn. Gick hem till Björn, hade en tanke först få att handla på Rusta men jag vågade inte gå in där.

I torsdags stod det en övergiven väska vid busshållplatsen på morgonen när jag kom dit, jag greps av panik och började sakta gå därifrån när jag hör en kvinna ropa att det var hennes väska. Jag andades ut och men paniken, och ångesten. Jag känner den hela tiden, varje sekund och varje minut. Den börjar ta över mitt liv. Lika var det på stan igår, när jag gick med William. I min hjärna kommer det att hända något hela tiden, jag mår verkligen inte bra.

Huvudet spränger och jag har ont i nacken idag, jag biter ihop och har huvudvärk. Jag är trött och min kropp tar ut alla energi på min ångest.
Det är åtta dagar kvar på den här terminen, jag ska se till att klara dessa åtta dagar även om min hjärna inte helt tycker om saken. Jag hoppas ledigheten ska ge mig energi, jag behöver energi och även må bättre.

28 Comments

  1. usch men lilla vän får du någon hjälp? någon att prata med? Hoppas verkligen att det blir bättre,
    skickar en kram o hoppas du sover bättre idag kram

  2. Nä fy vad jobbigt att du känner så och jag har också haft ångest så jag vet hur det känns. Ta hand om dig! Styrkekramar

  3. Ångest är inge kul att ha men verkar bli mer vanligt idag eller så skriver man mer öppet om det. Jag har själv panikångest och har svårt när det blir för mycket folk runt omkring mig. Så jag brukar hålla mig undan då där jag vet att de är för mycket människor i farten.

    En tid vaknade jag varje natt med ångest så länge jag fick sova var det okeey men blev jag väckt så satte den igång. Det satte igång när jag blev sjuk och jag började grubbla över barnen om jag inte skulle klara mig.

    Men de avtog och kan komma ibland men inte ofta längre. Läkaren sa att jag skulle kliva upp och gå lite runt och dricka ett glas vatten, ibland hjälpte det och ibland inte.

    Jag hoppas verkligen att du hjälp med ångesten för det är inte alls kul att ha och det tar så mycket på en när den väl kommer.

    Massa kramar till dig

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: