Vad som hänt under påsklovet, att ha ångest.

010En bild från april 2015.

Jag trodde någonstans att jag skulle bloggat mer, varit mer aktiv och kanske mer glad under påsklovet. Istället har jag haft hjärtklappning och svårt att sova, jag har även haft ångest och mycket jobbiga känslor och tankar. Jag har flera nätter legat vaken till efter klockan 01:00 och trott att nu dör jag, känt hur mitt hjärta slagit extremt fort och verkligen trott att en hjärtinfarkt varit nära. Jag mår illa och har haft huvudvärk en del.

Var till blodmottagningen på koll i tisdags. Där visade det sig att mitt ferritin-värde var låg i somras. Jag undrar därmed om jag har lågt fortfarande, det får visa sig. Om det är så fallet är kanske det är en förklaring till min nedstämdhet och ångest. Jag är så trött också, galet trött. Det har känts hopplöst med vetskapen om allt och det är jobbigt, och tråkigt. Det känns heller inte speciellt kul att skriva detta, för jag låter som en gnällig människa men så är inte fallet.

I fredags hämtade jag Björn i Grycksbo ute hos Danne, det var då Leksand hade vunnit så det var glädje i bilen. Det fick ni ju även bild på, igår så skjutsade jag ut Björn till Kniva då han skulle fixa med limousinen. William ringde sin farfar och bad om att få sova där, helt eget bestämt. Björn ville ha skjuts till Bojsen då han skulle träffa Joel där. Så jag plockade upp Björn, Joel och Danne och dessa två syskons morbror. Danne skulle hem så skjutsade ut honom till Grycksbo. Sen åkte vi tillbaka mot stan, vi var hungriga så bestämde oss för att äta pizza. Tanken var en pizza och sedan skulle jag åka hem. Men det slutade med att jag stannade ett tag där på pizzerian och sedan skjutsade jag hem Björn. Vi såg på några filmer och sedan sov jag över hos honom. Helt ärligt för att jag inte vågade sova ensam hemma, hjärtat som jag beskriv tidigare. Jag får se vad blodmottagningen säger, fortsätter detta utan förklaring får jag väl gå till vårdcentralen. Björn sa att han tror jag håller på att bli utbränd, och klockorna ringer ju för det för mig med. Jag vet någonstans att det inte är normalt att ha ångest hela tiden, ett hjärta som slår dubbelslag och att få smärtor i ryggen hela tiden.

Jag ska kämpa på, det är inte allt för långt till semestern. Det här ska nog gå bra.

Barn och ungdomar.

När jag fick chansen att skriva om arbete med barn och ungdomar tog jag den. Jag tycker det är viktigt att vi kämpar för barn och ungdomar i samhället. Trots att så många klagar på barn och ungdomar så är det fina människor bakom. Dem är medborgarna som ska ta över den här världen, då tycker jag det är viktigt att vi ska se till att dem får viktiga byggstenar för detta. Har ni koll på Frälsningsarmen? Jag ska vara ärlig, jag har inte tidigare haft så stor koll på vad dem gör. Jag har vetat att det är en grupp människor som står och sjunger på stan och samlar in pengar. Jag trodde nog att pengarna gick till deras församling. Men nu har jag förstått att dem faktiskt ger pengar till barn och ungdomar. Att dem hjälper till så barn till ensamstående föräldrar får åka på roliga utflykter och stöttar och anordnar aktiviteter av olika slag för andra utsatta barn. Det här kändes verkligen fint, mina ögon öppnades och eftersom jag brinner för välgörenhet kände det här äkta. Det kändes fint och trevligt, så här i snart sommarlovstider när många barn åker på semestrar har vi andra barn som inte kommer utanför sitt bostadsområde. Att det finns organisationer som stöttar dessa barn känns underbart. Så självklart vill jag skriva om detta, det känns viktigt! Dem utsatta i vårat samhälle behöver få upplevelser! Jag blir varm i hjärtat av detta.

Sponsrat inlägg.