Jag har verkligen fina vänner. Den jag umgås mest med är Lisa så då får hon komma först ut. Lisa och jag träffades en dag i augusti 2008. Den dagen vi båda började våran resa mot att bli lärare. Jag minns att hon satt mittemot mig där i rummet som vi började i, vi skulle bilda studiegrupper så vi hamnade i samma. Jag gillade henne på en gång, vi fann varandra ganska snabbt också.

Jag skulle säga att vi är rätt lika på många sätt. Vi tänker väldigt lika, har samma sorts humor och gillar samma saker. Ofta när vi ser kläder eller inredning så har vi samma typ av smak. Sen är det väldigt roligt för mig också att få följa med på hennes resa med lilla Alice som hon är mamma till. Att få fotografera Alice är jätteroligt.

Eftersom det är Lisa jag har fotografier på är det ju lättast att visa henne på bild, dessutom har jag inte godkännande av mina tre andra vänner. Dessa kommer nu med en liten beskrivning.

Anna, vi träffades i Orsa 1998. En vårdag skulle jag påstå att det var, jag var nyss fyllda 14 år och helt galen i Hanson men också djupt deprimerad. Var ute med några vänner på byn och alla följde sedan med hem till mig en snabbis. Upptäckte då att Anna kunde vara ironisk något jag saknade att folk var. Jag har precis som William alltid förstått ironi och sarkasm. Men som ni vet är det inte vanligt att barn och ungdomar förstår sånt, så när Anna hade samma form av tänk föll jag direkt.

Vi har varit vänner sedan dess, numera väntar Anna sitt tredje barn, och även om vi ses sällan är hon en vän jag tycker väldigt mycket om.

Lena, jag och Lena träffades 2001. Jag var då 17 år och tillsammans med en kille som var kompis med killen hon var tillsammans med. Jag och Lena skulle på samma fest som Anna bjudit med oss på. På festen fann och Lena varandra ganska fort, vi hade samma humor och samma tänk. Att vi sedan blev singlar båda två gjorde sitt, jag kom in på korgen året efter henne men det gjorde inget. Vi levde singellivet, skrattade, träffade karlar, drack sprit och hade det helt galet kul.

Ni vet såna där vänner som det kan gå nästan ett år mellan man pratat med men när man ses, eller hörs så är det som man pratade för en kvart sedan? Precis sån är vänskapen med Lena. Det blir aldrig stelt, vi har alltid något att prata och skratta kring.

Så sist men det betyder ju inte minst, Sophie.
Sophie ”träffade” jag på LunarStorm 2004 när jag väntade William och hon sitt tredje barn. Eftersom jag knappt kände någon med barn eller som var gravid under den här tiden så var det jättekul när jag träffade henne. Sedan dess har jag följa henne genom sina graviditeter. Sophie har nämligen idag nio barn, vi har dock inte träffats IRL men jag hoppas verkligen att vi en dag ska ses. Hon är en av de få människor som vet allt om mig.