Idag känns det extra speciellt att vara mamma. Kanske är det för att jag är lärare? Att just skolavslutningar betyder något extra. Det fylls alltid med tusen olika tankar, nu slutar alltså William sexan idag och efter sommaren är han officiellt en högstadieelev. Högstadiet jag smakar på orden, jag minns min dag när jag slutade sexan. Jag minns dagen när jag började sjuan.

Just sexan var speciell, vi kom till skolan och våran lärare hade under natten eller morgonen fött ett barn så hon var inte med oss på avslutningen. Jag minns att vi avslutade sexan i syslöjdssalen eftersom vårt klassrum var nerpackat då det skulle flyttas därifrån. Vi sa hej då till varandra. Vi som gått med varandra i sju år, i alla fall vissa av oss. Några hälsade man på senare men de flesta försvann som skuggor under året på högstadiet. Som att sju år bara var borta direkt när man gick in i den där skolan.

En av mina favoritfilmer är Stand by me, i den finns ett citat jag tycker så mycket om;

”I never had any friends later on, like the one I hade when i was twelve. Jesus does anyone?”

Det kanske låter så sentimentalt men på något sätt är det så sant. Vännerna du har där precis innan högstadiet är speciella. Man skrattar och man delar med sig av någon blandning av lek och allvar. Man slutar vara barn helt för att bli tonåring och försöker träna sig själv för att bli vuxen. Som tonåring testar man gränser och vad man klarar, vad som är bra och dåligt. Söker sig själv, men som tolvåring så har man börjat snudda vid sakerna men är samtidigt så barnsligt naiv och enkel i sitt sätt.

Nu avslutas ett kapitel för att börja ett nytt. Om jag ser mitt liv som en bok, var livet innan William indelat i kanske 6 kapitel och livet efter William är 10, nu startar jag alltså ett nytt kapitel. Ett kapitel där jag ska få se honom testa gränser, hitta sig själv och utmana sig i livet. Jag försöker se livet som en resa där varje dag är något nytt. Idag slutar du sexan mitt älskade barn, för tretton år sedan fanns ju fortfarande som en sparkande liten människa i min mage på väg mot att möta världen.

Du är så älskad, uppskattad och fantastisk. Jag älskar dig så mycket att ord inte kan beskriva känslan. Du är det finaste på denna jord.

Björn behövde hjälp med bilen då han skulle ut och lämna raggarbilen i Svärdsjö nu på morgonen. Så jag ställde klockan och gick upp 5:30, var ganska skönt faktiskt. Så nu har jag varit ut till Svärdsjö och kommit hem igen. Har ätit frukost och har flera timmar på mig idag att göra nästan vad jag vill. Med betoning på nästan för livet är ju inte utan olika måsten.

Men eftersom jag hunnit med massor med saker redan för att jag gick upp tidigt tänkte jag passa på att städa, vattna blommor och kanske blogga lite mera. Sen är det skolavslutning för William idag också. Han slutar alltså sexan nu då, förstår knappt att det är sant. Pratade med min fina granne Jennie igår då hennes äldsta fyller 18 snart och så sa hon det där med att William börjar högstadiet till hösten. Hur fort tiden går alltså! När de flyttade hit hela familjen, skulle William börja förskoleklass. Alltså går verkligen tiden väldigt fort, åren liksom tickar på snabbt som blixten.

Hoppas ni har en fin morgon. För det har jag haft hittills, solen lyser över Falun också så kanske det kan vara fint väder som påbörjar Williams sista sommarlov på mellanstadiet.