Börjar nog mer och mer fundera kring detta regnväder? William skulle cykla med hela 4-6 idag för att bland annat bada. Så får de världens regnväder, så tråkigt. Eftersom två tidigare somrar regnat bort känner jag väl mig lite rädd att det blir så en sommar till.

Jag behöver solen för att må bra. Då tankar jag i mig glädje och det behöver jag ju. Eller ja det behöver väl alla men jag tycker liksom att eftersom vi har det mörkt större delen av året i Sverige kan väl solen i alla fall behaga sig visa sig lite här uppe så man får ta del av den.

Sen säger folk ”väder och vind kan man inte styra över” och visst är det så. Men varför får man inte önska?

På tal om önskningar är människor lite väl negativa inställda till sånt. Om man önskar sig högre lön så har folk invändningar, vill man ha fint väder så får man höra att man inte har rätt till det. Önskar man att man kunde vinna massor med pengar har folk invändningar för den saken. Varför är det så fel att önska och drömma som vuxen?

Nog för att det kanske inte slår in, men varför är det så tabu att ha lite fantasi och drömmar kvar när man är vuxen? Just fantasin och drömmarna var i alla fall det jag saknar mest från att vara barn. Att önska och drömma sig i väg en stund, det kanske inte är verkligheten men det är ju något fint bakom en dröm och önskan. Man får ju förhoppningar, och även om förhoppningarna kanske blir en besvikelse en stund så kan det väl få vara så. Ingen dör ju av att bli besviken direkt, men man kan nog dö inombords om man helt tappar sina drömmar och önskningar.