Så var det härliga lovet slut, rutiner igen och i lika många veckor tills det är påsklov. Efter påsklovet går det dock snabbt, är så sen påsk i år det är typ sommar när vi får påsk i år.
Jag har i skrivande stund haft huvudvärk i flera timmar, Björn kom nyss hit med huvudvärkstabletter så nu är de i kroppen. Hann jobba i två timmar tills huvudvärken knackade på dörren!
Min bror gav mig en bok i helgen när jag var där, Astrid Lindgrens bok om sina föräldrar. Den ska bli spännande att läsa resten av böckerna har jag köpt själv.
Jag kör en bloggutmaning i mars.
Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med.
Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Högstadiet var inte tre år som jag tyckte var speciellt roliga. Jag tyckte aldrig skolan var kul, och så här som vuxen vet jag att jag nog förmodligen skulle gått i en skola där jag fått arbeta mer hemifrån. Jag mådde så dåligt i skolan, miljön och pressen. Prov var rena mardrömmen eftersom jag kände sådan stress direkt när andra skrek, och det blev helt svart i huvudet. Dessutom var jag deprimerad, och med dagens kunskap vet jag att med depression kan man inte prestera.
Jag skolkade och gjorde annat, bytte skola i nian och började i Mora istället. Fick vänner där, men skolan var ändå ingen plats för mig även om jag försökte. Dessutom hade jag mina ätstörningar och kände mig tjock konstant. Jag levde på luft mer eller mindre, och hade ångest för minsta matbiten. Jag fick gå till specialpedagoger och speciallärare för att få hjälp, men jag sov mest där. För det gjorde jag verkligen sov, jag sov hemma och på skolan. Jag somnade på soffan framför tvn, jag upptäckte att sömn kunde hjälpa när man var hungrig och för en ätstörd person blev det den bästa strukturen för att slippa äta. Eftersom jag inte åt, blev kroppen trött och som ni förstår jag sov.
Jag gick ut nian med 9 godkända betyg, och då var SO ett av dem med sina 4 ämnen. Det är så lätt att döma någon som inte orkar, men man vet inte vilket krig personen för på insidan. Jag förde ett krig mot depression och ätstörningar. Vem orkar då prestera i skolan? Det är inte ovanligt att så här är fallet, det är många som för samma kamp som jag gjorde idag med.
Den revansch jag fått är att de som trodde att jag inget skulle bli, fick väldigt fel. Mina lärare som ansåg att jag aldrig skulle komma vidare, eller andra runt mig. Se mig idag, jag är utbildad lärare och förskollärare, studerar till specialpedagog. Jag kunde och jag kan, men behövde bli frisk för att lyckas.
Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
