Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Högstadiet var inte tre år som jag tyckte var speciellt roliga. Jag tyckte aldrig skolan var kul, och så här som vuxen vet jag att jag nog förmodligen skulle gått i en skola där jag fått arbeta mer hemifrån. Jag mådde så dåligt i skolan, miljön och pressen. Prov var rena mardrömmen eftersom jag kände sådan stress direkt när andra skrek, och det blev helt svart i huvudet. Dessutom var jag deprimerad, och med dagens kunskap vet jag att med depression kan man inte prestera.
Jag skolkade och gjorde annat, bytte skola i nian och började i Mora istället. Fick vänner där, men skolan var ändå ingen plats för mig även om jag försökte. Dessutom hade jag mina ätstörningar och kände mig tjock konstant. Jag levde på luft mer eller mindre, och hade ångest för minsta matbiten. Jag fick gå till specialpedagoger och speciallärare för att få hjälp, men jag sov mest där. För det gjorde jag verkligen sov, jag sov hemma och på skolan. Jag somnade på soffan framför tvn, jag upptäckte att sömn kunde hjälpa när man var hungrig och för en ätstörd person blev det den bästa strukturen för att slippa äta. Eftersom jag inte åt, blev kroppen trött och som ni förstår jag sov.
Jag gick ut nian med 9 godkända betyg, och då var SO ett av dem med sina 4 ämnen. Det är så lätt att döma någon som inte orkar, men man vet inte vilket krig personen för på insidan. Jag förde ett krig mot depression och ätstörningar. Vem orkar då prestera i skolan? Det är inte ovanligt att så här är fallet, det är många som för samma kamp som jag gjorde idag med.
Den revansch jag fått är att de som trodde att jag inget skulle bli, fick väldigt fel. Mina lärare som ansåg att jag aldrig skulle komma vidare, eller andra runt mig. Se mig idag, jag är utbildad lärare och förskollärare, studerar till specialpedagog. Jag kunde och jag kan, men behövde bli frisk för att lyckas.
Deltagare i utmaningen är:
Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig
Finaste du❤️ Jag känner igen mig mycket i din text, verkligen inte lätt att prestera bra i skolan eller ens hänga med när man är deprimerad. Jag hoppas så att de förbättrat det och tar större hänsyn till psykisk ohälsa i skolorna idag Du är verkligen grym så långt du kommit och vad du presterat, Kramar?
Nej visst är det så, blir liksom ett omöjligt uppdrag på ett sätt 🙁
Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag förlorade min pappa efter halva årskurs sju och var borta ett bra tag innan jag orkade komma tillbaka. När jag kom tillbaka började problemen och med bara några månader kvar av nian hade jag inte godkänt i ett enda ämne. Men jag pluggade upp betygen och kom in på den gymnasieskolan jag ville. Från att knappt ha godkänt i matte läste jag fem mattekurser i gymnasiet på eget bevåg och fick högsta betyg i alla. Det var min revansch ❤️
Åh förstår, det är liksom tufft när man mår riktigt dåligt :(. Så fint att du orkade plugga upp betygen sen <3
Vilken resa som du har vart med om. Tänk att du tog den revanschen och är både lärare och förskolelärare och snart specialpedagog. Ätstörningar är inget kul, verken för den som har ätstörningar och för dom närstående. Man är ständigt orolig
Ja det var ingen lätt resa i mitt liv :). Ja verkligen, är ganska imponerad 🙂
Men åhhh! Det är verkligen så himla kul att läsa!! Kram fina <3
Kul vet jag inte? Men kanske uppskattat, var en jobbig tid i livet.
Det låter verkligen som om du hade en jobbig skoltid. Skönt att det blev bra till slut! ♥
Ingrid
Ja det var tungt att gå i skolan för min del. KÄnner en styrka i att jag idag kommit hit 🙂
Jobbigt att byta skola så mitt i :/
Nej det var ett försökt till att må bra.
Tycker det är tråkigt att skolan, iallafall på vår tid som är lite äldre nu var så fyrkantig där alla individer skulle passa in. Tror det hade gått mycket lättare för många av oss om det fanns fler möjligheter. Skönt att de vände det iallafall.
Ja absolut :(. Det tror jag med.
Du är en inspiration för andra med ätstörningar och du visade dem som inte trodde på dig, men mest av allt för dig själv vilken resa du gjort ❤
Åh tack 😀
Vad gripandet detta var, du är så stark! <3
Ja det var tungt <3.
Jag lider med dig för att du hade en kämpig tid i skolan . Men det är bra att du lyckats vända på det och få det bra i ditt vuxna liv.
Ja det var tungt verkligen. Ja det känns som en styrka 🙂
Vilken resa du har gjort! Från ingenting till allt som du nu har åstadkommit. Det är så bra! Jag tror inte heller att skolmiljön är för alla. Fram för mer flexibilitet och mer individuella anpassningar.
Ja så här efteråt känns det som jag gjort det :). Ja och att ta bort skolplikten och gör den till läroplikt istället.
Men gud vilken kul utmaning! <3 SÅ KUL ATT LÄSA
Så kul att du tycker det.
Intressant att få veta mer om ditt liv! Kram
Så kul att det uppskattas 🙂
Jaaa den där högstadietiden är verkligen en period som heter prövning i ens liv! Mer eller ännu mer för många…
Min var också en historia i sig men den kan man läsa om om några timmar =)
Ja visst är det så :).
Tycker att du ska vara väldigt, väldigt stolt över dig själv. Ja, titta så framgångsrik du är idag! Det är dock hemskt att må så dåligt som du gjorde i skolan. Och precis som du skriver är det idag många – alltför många tyvärr – som befinner sig i samma situation som du har varit i då.
Idag är jag också med i din roliga utmaning: https://bp-computerart.blogspot.com/2019/03/glad-mandag.html
Åh tack du <3. Ja det är ju verkligen så att många gör det :). Så roligt att du är med, ska lägga till dig på listan 🙂
Jag va alltid med killarna i skolan, även jag hade anoerxia då vi tjejer fick höra av dedär snygga ”populära” killarna att de nobbade alla tjejer som vägde mer än 58kg och jag som då va 170 vägde 50kg (benrangel) så förstår vad du gått igenom ❤️ Inge kul inte ❤️
Så sjukt, känner igen mig precis i saken du skriver 🙁
Så tråkigt att du hade det så jobbigt i skolan :/ Skolan passar ju inte alla.
Ja det var väl inte kul direkt. Nej den gör inte det.
För att kunna prestera och lyckas måste man verkligen må bra. Det känns ledsamt att läsa om dina högstadieår men samtidigt så har du kommit igen och det med råge!
Visst är det så, det är oerhört viktigt att komma ihåg 🙂
Jag orkade heller inte på gymnasiet gjorde precis som du – skolkade och va hemma istället men satt framför datorn för set var en trygghet . Men jag gjorde utbildning senare i livet och det klarade jag så jag håller med dej det handlar om ork och att va frisk nog för att göra det . ?
Förstår det, man kan liksom inte alltid prestera när man mår dåligt :/
Jag hade lite liknande, men inte fullt så mycket som du. Jag var väldigt kroppsfixerad och fast jag var väldigt smal så såg inte jag det, jag kände mig tjock såg inte att jag var fin i kroppen, så vet inte varför man har så skevd syn på sig själv.
Usscch vilka jobbiga år, men som du lyckats, du är ju välutbildad och det är stor bragd
Så himla sorgligt på många sätt :(.
Jag var också nära att byta skola och kommun när 9:an skulle börja men min hemkommun knasade sig så jag fick snällt gå kvar. Idag har jag också hängt på din bloggutmaning om det är okej att jag också hängde på lite i efterhand.
Usch då :(. Hemskt att du fick lov att gå kvar :(.
Åh så roligt du är varmt välkommen 😀
Jag deltar ?
Åh så roligt :D. La till dig igår 🙂