Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag grät inte direkt efter William föddes, men dagen efter när jag fick vara själv med honom då kom tårarna. Då grät jag för han var min, en del av mig. Jag grät för att här hade jag fått en människa att vårda och älska. Jag grät över den kärlek jag kände, den kärlek som rusat genom min kropp när han föddes. Att jag fick bli mamma, då grät jag av glädjetårar.
Deltagare i majutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Ida
Jenzel
BP
Kraka
it_is/Anette
Marina
Sofie
Znogge
Madde
Marie
Mösstanten
Jag kan tänka mig hur fint det måste vars o få den känslan ? skulle me vilja uppleva det
Ja så fint att få uppleva 😀
Jag har inte heller gråtit vid några av mina barns födslar, är en sådan där de tar ett tag för kärleken att växa fram
Jag kände kärleken på en gång, men jag är inte sådan som gråter lätt. Har mycket känslor men tårar kommer inte så lätt på mig :). Men man är liksom olika där, vissa känner kärlek direkt och gråter eller inte, andra gråter man känner inte kärlek direkt men lycka, några gråter inte och kärleken växer fram och det är verkligen helt som det ska 😀
Ja, att bli mamma är en fantastisk upplevelse och ju mer de växer desto mer tycker jag att man tänker på det ❤
Ja visst är det så 🙂
så fint <3
🙂
Jag förstår att det kom glädjetårar när han föddes. Det är ju speciellt att bli mamma. Det är en stor händelse. Har inte blivit mamma än men det är ett stort ögonblick.
Ja det dröjde ju en dag men ändå :). Fint ögonblick 🙂