Friluftsdag, regn och få arbetsdagar.

Jag försöker förstå att vi närmar oss semestertider nu. Någonstans tycks inte hjärnan landat i att om en vecka vid denna tid har jag min första semesterdag. Att det är sommar igen och de där batterierna kommer få laddas upp och sluta sig kring ett år som varit tufft på så många plan.
Det ska bli skönt med semester, men jag bävar ofta inför den. Hur kommer livet att vara för mig nu när reflektionen kommer bli en del i framtiden? Nu när jag äntligen får chansen att tänka och någonstans även förstå?
Imorgon tågar William in i kyrkan, hans näst sista skolavslutning på Friskolan Mosaik, om ett år är det alltså hans sista skolavslutning och sedan börjar han på gymnasiet. Vart tog åren vägen? Han var nyss så liten och nu är han så stor, jag älskar honom så oerhört mycket är så tacksam över att få vara hans mamma.
Jag funderar kring hur mina planer för livet är just nu? Vart vill jag, vad är mitt nästa steg. Jag är säker på vad jag inte vill, vad som inte känns helt rätt den enda som kan förändra är jag. Jag måste bara ha orken till förändring, den kommer det gör den alltid. Men nu går jag mot sommarlov, mot att ladda om och andas få frisk luft och leva.

