Jag mår inte helt hundra just nu. Igår var en sådan dag när bloggen och hela internet las helt åt sidan. Jag tog min promenad på morgonen och sedan mådde jag inte bra. Många känslor som svingas runt mig just nu, uppgivenhet och ledsamhet. Mitt år blev inte vad jag tänkt mig och nu kommer det ikapp. Sorgen efter mormor, jag saknar henne så otroligt mycket.

Nu med semestern funderar jag på dåtid, dagsläget och framtid. Vad vill jag och vad är viktigt för mig? Jag ser ju någonstans att kugghjulet inte passar mig, att rollen som infekterat mitt liv inte är precis som jag vill ha det. Den här saker stryper min livsglädje och livsgnista. Jag kan inte leva i något som stryper mig, utan jag måste vara fri. Jag är sådan, en fri själ ibland för fri för mitt eget bästa. Jag är ingen fågel i bur utan en fri fågel som blickar ner över marken.

Jag har aldrig haft ron att trampa, alltid låtit benen bära mig framåt. När något inte utmanar mig längre dödas min gnista. Jag vet inte hur orden ska få er att förstå vad jag menar men jag måste följa den röst som inom mig ropar. Livet ropar på mig, och hur ska jag hålla livet inom mig?