Helg, hemfix en loppisrunda och mötet med en älg.

Jag började denna tisdag med att slänga mina sängkläder i tvättmaskinen, samt renbädda sängen. Åkte till jobbet för att jobba min korta dag som slutade 11:00. Efter det åkte jag hem, jag dammsög och dammade. Åt lite lunch och begav mig sedan till Ta till vara och PMU. Hittade inget denna gång, så åkte till MAXI. Där var det kundkväll så jag fick med mig lite smått hem.

Så åkte jag hemåt, la mig och sov en stund och så kom William hem. Vi tittade på 13 reasons why och sedan drog han iväg på lite kvällsaktivitet med sina vänner. Själv tog jag på mig skorna och träningskläderna och begav mig ut i naturen. Styrde stegen mot min vanliga runda, pratade samtidigt med Lisa i telefonen. Så när jag kommer till skogen så ser jag en STOR brun sak röra sig några meter bort uppe på branten. Jag inser att det är skogens konung ÄLGEN. Jag fick fullständig panik, vart skulle jag gå? Skulle jag stå kvar? Jag valde att stå stilla medans den lunkade på, sen vände jag om och sprang för allt vad jag var värd åt motsatt håll. Det fick bli en annan vändas promenad denna kväll.

Det sägs att alla har tvångstankar då och då, stämmer det?

Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag tror det är naturligt att ha lite tvångstankar då och då. Jag minns speciellt att det var vanligt som nybliven mamma. Jag var så rädd för att råka göra saker, som att ramla när jag bar William, eller att man skulle råka tappa honom och liknade. Nu hände det aldrig något, men jag var så rädd för att något skulle hända.

Jag minns därför hur glad jag blev när jag läste tidningen Vi föräldrar och hon Caroline von Ugglas intervjuades. Hon berättade om hur hon haft tvångstankar varje gång hon vad jag vill minnas gått över en bro med sin bebis. Det var sådan lättnad någonstans att som nybliven mamma läsa att man inte var ensam om att vara livrädd för sina tankar som inte alls kändes rimliga.

Förra året när jag gick hos en psykolog sa jag att; “Ibland tänker jag om jag skulle köra av vägen. JAG blir lika rädd varje gång, jag vill inte dö” då sa hon att människor som blir livrädda av läskiga tankar aldrig skulle utsätta sig för något. Det var lugnande, det är väl bara hjärnan som försöker processa något som skrämmer den antar jag.

Har du tvångstankar? Tror du det är något alla har då och då?

Deltagare i septemberutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

BP-Computerart
MinResaTumörMittLiv
it_is/Anette 
ditten_datten
Mina
StenhagenBettan 
Zinnie