Söndagar är en vilodag, min vila är något som…

Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag ibland glömmer bort att prioritera. Jag vet att som högkänslig är det så viktigt för mig att få återhämtning på ett eller annat sätt. När intrycken blir för starka, och oron för stor så behöver jag få andrum. Det är så lätt för mig att glömma detta.

Men idag tog jag mig tiden, jag gick ner på stan för att gå tipspromenad. Tog mig igenom Stadsparken denna gång, tittade upp på trädtopparna och fylldes av sådan energi från vår natur. Att se det gröna och mäktiga där ovan, att vara så liten under de stora träden. Det ger energi, vilande trygghet.

Deltagare i septemberutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

BP-Computerart
MinResaTumörMittLiv
it_is/Anette 
ditten_datten
Mina
StenhagenBettan 
Zinnie

När smärtan är olidlig.

Inlägget är i samarbete med Frisk.info

Vilken helg jag haft bokstavligt talat. Det har varit migrän och ont i nacken hela helgen. Idag fick det bli citodon, jag har en smärta på högersida kroppen som går från skulderbladet, upp till axeln, på halsens högra sida upp i tinningen och sedan in käken. Det är helt galet fruktansvärt smärtsamt och igår låg jag och tänkte, att jag skulle vilja ta en nål och sticka rakt in i smärtan. Nu är det väl inte helt lämpligt att köra in en stor nål rakt i musklerna när man varken är sjuksköterska eller läkare, men det var precis vad jag ville.

Så du kan nog förstå glädjen när jag fick ett samarbete om spikmattor. En spikmatta ska nämligen hjälpa till med just smärta, och som jag skrev tidigare önskade jag mig en nål rakt in i muskeln, men det kan man ju inte fixa hur som helst. Men en spikmatta det skulle kunna fungera, jag tänker att det kanske är precis det som krävs för att jag ska slippa ha så fasligt ont över hela det här partiet i kroppen. Jag var på massage i augusti, och det är alltså en månad sedan. Trots det så sitter jag alltså här med migrän, spänningshuvudvärk och denna förbaskade muskelsmärta igen. Jag motionerar regelbundet och försöker äta bra mat, ändå kommer den där smärtan som ett brev på posten. Det känns som jag provat allt, förutom just då spikmatta. Det känns som ett alternativ, speciellt så här som nu när jag börjar bli desperat.

Jag har gått med detta i många år, ska jag vara helt ärlig började jag få smärtan någon gång runt femman. Jag minns hur det kändes första gången, men där och då tror jag ingen riktigt tog mig på allvar eftersom jag var ett barn. Inte för att folk på något vis var dumma eller oförstående, jag tror bara inte att det var något som togs på allvar som idag med nacksmärtor. Så här sitter jag och funderar på att köpa mig en spikmatta, och vet du att fram tills den 11 oktober får du 15% rabatt på spikmattor med rabattkoden 11OKT19 hos Frisk.info.

Att visa upp mitt hem, och att utsättas av förföljelse.

Jag får då och då önskemål från dig som läser att visa mer av mitt hem. Jag skulle så gärna vilja göra det möjligt. Men det finns en anledning till att jag inte visar upp mer än små glimtar av hur jag bor och det är en händelse som skedde för lite över ett år sedan. Något jag inte berättat för er, men som jag känner att det kanske är i tiden att berätta om.

Jag började få märkliga kommentarer här på bloggen runt 2017, kände ett tag där att det blev så pass obehagligt att jag blockerade personen. Då började personen istället kontakta mig på Facebook. Jag tog det inte så allvarligt så blockerade även där. Tiden gick och jag märkte att denna människa försökte nå mig på diverse olika sociala medier, så jag blockerade och tänkte inte mer på det.

Tills en vårdag 2018, jag och William satt och åt middag när någon ringer på dörren. Jag tittar ut genom nyckelhålet och där står en främmande människa. Jag öppnar aldrig dörren åt människor, så jag gick tillbaka för att äta. Då börjar personen öppna brevinkastet och rycka i ytterdörren. Personen ringde på helt fanatiskt och knackade gång på gång på dörren. Det blev riktigt obehagligt så visade William att vi skulle vara knäpptysta. Personen gick och jag såg då att denne hälsade på min granne, när personen sedan begett sig bortåt ringde jag på hos min granne som sa att denna människa sagt att vi var vänner och skulle besöka mig. Jag trodde att personen nog gått fel så jag gick lugnt in i hemmet igen.

Några veckor senare ska jag ha gäster här hemma, det ringer på dörren ungefär trettio minuter innan gästerna ska komma så trodde någon var tidig. Öppnar utan att titta ut, och där står en främmande människa och är helt galet arg och hotfull. Personen säger att hen sett mig på stan, letat upp min blogg och mig på Facebook. Hen är arg för att jag blockerat överallt och hävdar att vi är vänner. Jag säger flera gånger att, jag känner inte dig. Hen är också arg över att jag saknar hemtelefon, och att det var galet svårt att få tag på min adress. Är arg för att jag inte öppnade dörren tidigare, jag har panik när jag inser att detta är samma människa som skrivit på mina sociala medier och som dessutom har varit här tidigare och försökt komma in. William är hemma och jag är livrädd för vad denna galning ska ta sig till med.

Ser hur William kommer ut och jag försöker hålla lugnet medan William ser orolig ut. Personen börjar säga att hen ska komma tillbaka igen snart. Jag säger NEJ vi känner inte varandra. Men personen är ihärdig och jag säger återigen NEJ. Hen börjar sedan lägga fram sexuella anspelningar på en film utspelad kring mig hemort. Jag mår fruktansvärt illa vid det här laget, vill bara att någon granne ska komma eller vad som helst. Till slut går människan varpå jag ringer polisen. Personen sitter kvar ute vid vägen och stirrar in mot mitt hem.

Under ett helt halvår efter detta gick jag e-post från denna människa, som var arg på mig för att jag inte vill vara hens kompis. Själv har jag blivit mer rädd än tidigare, och då är jag högkänslig och redan väldigt orolig som människa. Jag vågar inte längre ta promenader där jag tidigare gick och är konstant rädd för att möta personen någonstans. Detta medför också att jag inte längre visar upp mitt hem som tidigare, inte för att jag inte vill utan av rädsla för vad denna galning eller någon annan kan ta sig till om de vet hur man bor.

Jag har hållit detta inom mig nu väldigt länge, men tänkte att du nu får reda på varför jag inte visar upp så mycket från mitt hem. Det är helt enkelt för att jag har en stalker efter mig, och det är obehagligt.