William 15 år.

Så kom då dagen när William fyllde 15 år. Jag började morgonen med att tända ett ljus, hade ballonger uppblåsta med två siffror som bildade talet 15 och fixade ett paket. Gick in till hans rum och sjöng “Ja må han leva” som jag gjort varje år sedan han fyllde ett år.

När William vaknat gick vi ut i köket. Där serverades det fralla, Fjällyoghurt och ett glas Juice i finare glas åt oss båda. Jag sa till William; När man fyller 15 år får man dricka ur champagneglas på sin födelsedag.

William hade bokat bord på Basta här i stan och vi åkte ner dit vid 18:00 för att äta mat tillsammans. Så himla gott och mysigt att äta tillsammans. Nu är jag visserligen galet förkyld och har feber, men fyller det bästa man har år då ska det firas.

Jag tog en pizza och den var galet god och stark. Jag fullkomligt älskar stark mat så detta passade mig alldeles utmärkt. Nu ska jag bege mig mot sängen, jag är nämligen väldigt trött.

Vill dock avsluta med att skriva några rader helt tillägnat William.

William idag fyller du femton år, jag glömmer aldrig det där ögonblicket den 3 oktober 2004 klockan 12:55 när vi möttes för första gången. Jag kände dig redan, enda från det du hamnade i min mage var jag så väl medveten om din existens. Du och jag, vi hörde ihop som en liten del av min kropp. Du kom och läkte många sår inom mig, du föddes och gav mig allt det där jag alltid sökt efter. Jag pussade på din lilla panna, höll dig så nära mig. För varje år som går känner jag sådan förundran över allt du kan. Du är älskad, så oerhört älskad. Du är den lilla pusselbiten som betyder allt. Min tro, mitt hopp och min kärlek. Älskade William, jag är så tacksam över att få vara din mamma. Tänk att du funnits i mitt liv i femton år, om fem år har du funnit i mitt liv lika länge som du inte fanns i mitt liv. En tid utan dig kan jag inte längre riktigt minnas, du är mitt liv och allt det som är viktigt i det.

Att vandra och uppleva.

Inlägget är i samarbete med bestigakebnekaise.

Jag har vandrat upp för Städjan i Idre vid ett tillfälle. Jag var verkligen helt slut den dagen, men samtidigt är det en upplevelse jag bär med mig. Det är nämligen någonting speciellt med att vandra, möta naturen och att uppleva saker. Just Kebnekaise känns dessutom som ett sådant ställe som många drömmer om att gå vid. Jag tror det finns en längtan hos många att bestiga Kebnekaise just för att det är vårt högsta berg.

Jag tror det är väldigt viktigt med rätt kläder, att förbereda sig inför att göra detta samt att verkligen tagga sig själv för utmaningen. Någonstans tror jag att man som människa riktigt kan känna sig stolt efter att ha tagit sig upp där. För tänk er själva vilken utmaningen att kämpa sig uppåt och se något så högt. Jag tänker även att vandring i sig är skönt eftersom man får se natur, uppleva nya saker och ha roligt en stund. Självklart ska man ta med sig något att äta efter vägen och absolut inte glömma bra skor och kanske framförallt regnkläder. För finns det något så hemskt som att gå och vara blöt? Jag har väldigt dåligt tålamod om jag är blöt, så regnkläder och bra skor är definitivt något jag skulle rekommendera att man köper sig innan man ger sig ut på vandring.

En personlig upplevelse jag har är att det blir mer och mer inne att bege sig ut i naturen. jag tror det beror på att människor idag vill tillbaka till lugnet, förut skulle man gärna vara i städer och hänga. Men nu längtar människor ut i naturen. Man vill andas frisk luft, se växter och natur. Uppleva väder och vind och kanske även återkomma till det vi människor från början var till för att röra sig i marker för att låta våra kroppar jobba. Jag tror att det gör alla människor i vårat samhälle gott att åka iväg och andas in någonting annat, uppleva naturen framför stora hus och skyltar och ljus. Att följa naturens ljus och mörker. Att inte lura sig själv med konstgjorda ljuskällor utan få ta del av solen. Tänk dig att titta upp mot den nattsvarta himlen och räkna stjärnorna istället för att se ditt tak. Att ligga i en varm sovsäck, istället för ett täcke. Att höra regnet knastra mot tältet eller vad som nu upplevs genom att bara lämna hemmet för en kort stund.

Vi människor behöver åka bort och möta fjällen ibland, att få lämna stressen och bara njuta av livet. För nog är vi allt ganska dåliga på att njuta av tiden utanför internet. Jag tänker så mycket man kan uppleva som familj med att vandra. Vill man dessutom inte sova utomhus kan man alltid ta in på fjällstationen och vila upp sig ändå, för man behöver ju välja att få frisk luft fullt ut om man inte vill. Dessutom är det inte alltid så praktiskt att inte bo inomhus, man kan ju därmed prova sig fram för att se vad som funkar för just var och en.

Nu vaknar vi oftast till mörka mornar, tänder du ljus till frukosten?

Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Nej tyvärr gör jag inte det, egentligen är det verkligen så konstigt. Jag borde verkligen tända ljus till frukosten för det är något jag fullkomligt älskar. Men på morgonen är jag ofta trött och det känns inte helt rimligt att komma ihåg de där ljusen då. Detta till trots att jag vaknar runt 5:00 på morgonen. Jag är morgonpigg, hade mer än gärna sovit länge men det tycks vara omöjligt för mig. Men kanske skulle kunna förgylla mörkret med lite ljus.

Deltagare i septemberutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Minresatumörmittliv
Zinnie
it_is/Anette
Kraka
Hannafialotta
Ditten_datten
Knaset
Birgit
BP-Computerart
Frida