Så kom då dagen när William fyllde 15 år. Jag började morgonen med att tända ett ljus, hade ballonger uppblåsta med två siffror som bildade talet 15 och fixade ett paket. Gick in till hans rum och sjöng ”Ja må han leva” som jag gjort varje år sedan han fyllde ett år.
När William vaknat gick vi ut i köket. Där serverades det fralla, Fjällyoghurt och ett glas Juice i finare glas åt oss båda. Jag sa till William; När man fyller 15 år får man dricka ur champagneglas på sin födelsedag.
William hade bokat bord på Basta här i stan och vi åkte ner dit vid 18:00 för att äta mat tillsammans. Så himla gott och mysigt att äta tillsammans. Nu är jag visserligen galet förkyld och har feber, men fyller det bästa man har år då ska det firas.
Jag tog en pizza och den var galet god och stark. Jag fullkomligt älskar stark mat så detta passade mig alldeles utmärkt. Nu ska jag bege mig mot sängen, jag är nämligen väldigt trött.
Vill dock avsluta med att skriva några rader helt tillägnat William.
William idag fyller du femton år, jag glömmer aldrig det där ögonblicket den 3 oktober 2004 klockan 12:55 när vi möttes för första gången. Jag kände dig redan, enda från det du hamnade i min mage var jag så väl medveten om din existens. Du och jag, vi hörde ihop som en liten del av min kropp. Du kom och läkte många sår inom mig, du föddes och gav mig allt det där jag alltid sökt efter. Jag pussade på din lilla panna, höll dig så nära mig. För varje år som går känner jag sådan förundran över allt du kan. Du är älskad, så oerhört älskad. Du är den lilla pusselbiten som betyder allt. Min tro, mitt hopp och min kärlek. Älskade William, jag är så tacksam över att få vara din mamma. Tänk att du funnits i mitt liv i femton år, om fem år har du funnit i mitt liv lika länge som du inte fanns i mitt liv. En tid utan dig kan jag inte längre riktigt minnas, du är mitt liv och allt det som är viktigt i det.