I veckan har jag läst på Lärarnas tidningar som är Lärarförbundets fackliga tidning, om införandet av obligatorisk språkförskola. Här tänker så många att det är jättebra, obligatorisk språkförskola betyder att barn med annat modersmål än svenska ska bli tvingade bokstavligt talat att börja förskolan. Det här ska i sin tur gynna språkutvecklingen för att sedan mynna ut i en förhoppning hos politikerna att fler barn ska klara målen i skolan.
Nu tänker du säkert, men det är ju jättebra? Vilken satsning och dessa barn behöver allt stöd i det svenska språket de kan få. Förvisso är det sant, men och här kommer mitt stora men förskolan har i dagsläget stora problem med utmattning bland personalen. Förskolan har överfulla avdelningar och hinner inte med barnen, är det då lämpligt att lägga till ännu fler barn till förskolorna? Idag har syskon rätt till minst 15 timmar i veckan på förskolan medan föräldrarna är föräldralediga. Nu är det alltså dags för att tänka språkförskola till en verksamhet som redan går på knäna.
Min rädsla i detta är att det kommer börja med obligatorisk språkförskola och att det sedan mynnar ut i obligatorisk förskola för alla barn. För snart kommer någon lyfta frågan kring att det är diskriminering att endast barn med annat modersmål än svenska som får obligatorisk förskola. Det här kommer i sin tur betyda att de föräldrar som önskar vara hemma med sina barn förlorar den rättigheten.
Som många vet har nu förskoleklass blivit obligatoriskt. Det är något jag ställde mig kritisk till. Att vi har skolplikt i Sverige och inte läroplikt istället är helt galet på så många plan. Vi tvingar barn in i en institution och förväntar oss att de ska trivas där, till skillnad från länder med läroplikt behöver man inte gå ut skolan i Sverige idag med att kunna något. Det viktigaste är att du befunnit dig i skolan, så om du lärt dig bättre hemma och fått kunskapen spelar ingen roll. För det är inte kunskapen som är viktig utan att du är i skolan, på din institution som du förväntas vara på.
Det är detta som skrämmer mig med obligatorisk språkförskola, att det kommer ebba ut i obligatorisk skola, där barn kommer tvingas in i ytterligare en institution som i sin tur leder till osäkra föräldrar.
Där kom det, osäkra föräldrar. Läs in de orden, vad menar jag egentligen? Idag saknar så många föräldrar tilltron till sin förmåga att vara just föräldrar. Jag personligen tror att det handlar om den ständiga övervakning som sker från pluss:et på graviditetsstickan till bebisen är född. Från dagen du kliver in på MVC får du reda på massor av information kring vad du ska äta och hur du ska agera. När bebisen föds förs du över till BVC som tar om för dig precis hur du ska sköta ditt barn. Du får därmed ”hjälpen” kring vad du förväntas. För många är det jättebra, men rädslan över kurvor, äter mitt barn som hen ska? Växer mitt barn? Jämförelsen med andra på nätet, stressen över att läsa om allt som kan hända med din lilla nyfödda bebis gör att du slängs in i ett behov av att få hjälp med allt. För du klarar inte av att ta hand om denna människa ensam. Att vi biologiskt sätt klarat oss utan både MVC, BVC, förskolan och skolan under större delen av vår existens tycks helt glömts bort. Vår art är tydligen väldigt bräcklig i detta århundrade?
Eller är det verkligen så? Är vi bräckligare idag? Nej det tror jag inte, snarare är vi en produkt av samhället. Vi förväntas konsumera och där har vi den största faktorn i varför vi får lära oss att vi idag inte klarar av vår egen avkomma. Samhället idag ger heltid till alla, klart du ska jobba heltid. Du måste ju ha samma standard som alla andra, ett hem som ser ut så som det gjorde i lyxiga filmer från Hollywood när du var barn.
Barnkalas idag ska inredas med ponnys, pompom och lyx tårtor i flera våningar. Barnens kalas är en hel fest med heliumballonger och vimplar. Det ska vara Instagramvänligt, och självklart ska alla ha en babyshower där alla dina vänner och familj samlas och skriker för det skjuts ut ett rör med konfetti i blått eller rosa. Så gör alla andra, så måste du också gör. Det handlar om att visa upp lyx och glamour och vi luras att tro att detta är verkligheten, det är så här det ska se ut. Men ovanför denna lyx sitter några människor och tjänar storkovan på vår konsumtion. Några som förstått att detta är ett vinnande koncept, samma människor som bidrar till att alla förväntas arbeta heltid och vet att detta gynnar världsekonomin. Samma personer som skickar ut produkter för att sponsra olika nyblivna föräldrar för att alla sak konsumera mera. De skiter i oss, om vi bränner ut oss, missar år av våra barns liv bara vi konsumerar…
Vi bränner ut oss själva och våra barn för att betala lönen åt jättarna som i sin tur dödar vår planet. Vi skapar trasiga barn med psykisk ohälsa, vuxna som är sjuka för att leva upp till konsumtionsjättarnas levnadsbröd. Vi människor som varit starka bryts ner för andras löner.
Så frågan är? Är det värt alla pengar i världen om vår framtid hänger på vårt psykiska mående?
