Igår fick jag astma, eller egentligen började det redan på måndagen. Jag förstod inte riktigt sambandet där med att huvudet värkte och när Björn sa till mig att jag lät så ansträngd. La mig för att sova vid 18:00 och sov sedan till runt 22:00 när jag vaknade upp lite snabbt för att sedan somna om och sova hela natten till 6:00.

Jag gick upp men kände mig konstig, som att lungorna inte alls orkade med. Var yr och hostade mycket, ringde till sist till Vårdcentralen som sa ”DU ska vara hemma”. Sedan blev det bara värre, jag hade pipig röst, och svårt att andas. Kunde inte ta djupa andetag och påminde mig själv om att det var precis så här min älskade mormor lät på slutet med sin lungcancer. Förbannade astma, jag glömmer alltid hur det är att befinna sig i förvärrad astma. Så igår låg jag på soffan hela dagen, andades med små andetag och kände mig rädd.

Idag har jag tänkt massor på hur det blir om jag får corona?! Så här har jag det i min astma, hur blir jag då i en sjukdom som kan sätta sig på lungorna? Jag känner rädsla inför saken, rejäl rädsla. Någonstans är jag fobiskt rädd för corona. Kanske för att jag vet hur jag mår i min astma då och då, jag vet hur det är att gripas av panik får att man inte får någon luft och att hela kroppens överlevnadssystem slår på livräddningstrumman.

Det är läskigt, jag är rädd så oerhört rädd.