För några år sedan hade jag svarat nej, helt utan att blinka. Jag trodde inte och och därmed kändes det självklart att svara så. Men idag? Idag befinner jag mig i ett sökande, en önskan om att nog tro på något högre och att det finns något efter döden, eller någon som tar hand om mig när allt är som mörkast i min själ. Jag önskar att det är något mer än bara det vi lever nu, något större något som ger frid till själen. Jag vill inte tänka att allt bara tar slut, jag vill tro att det finns något efter det här. Att alla vi älskar är med oss fastän vi inte ser dem. Så jag tror att jag kanske tror. Lite som Dileva med “Vem ska jag tro på“.