Innan du börjar läsa texten vill jag göra dig uppmärksammad på att texten handlar om barnfritid, att det som står här handlar om skoldagens slut och när eleverna gått hem. Det är alltså inte frågan om att barnen/eleverna ska vara hemma under skoltid.
Ett av skolans uppdrag är att fostra och ge adekvata redskap för att rusta framtidens samhällsmedborgare. Skolan skulle därmed behöva spegla samhället, så ser det absolut inte ut. Många gånger ligger skolan ljusår efter samhällets utveckling och ingen orkar ens påtala denna brist. Vi rustas alldeles för sent för framtiden ingen tycks överhuvudtaget reflektera över saken.
Detsamma syns nu så väl vid denna pandemi. I skolans värld är det ojämlikhet som påvisas rejält. På vissa skolor har man övergått till digitala möten, full förtoendetid (tid lärare själva arbetar, 10 timmar i veckan utöver arbetstiden som vi sedan får ta ut i en enkelt förklarad ”komp” för de ledighetdagar som finns bland annat efter vår semester på fem veckor under sommaren) andra skolor kräver möten på plats och att förtroendetiden skall vara efter arbetsdagen slut. De arbetsplatserna anser att det fortfarande är viktigt med utbildningar och att träffas kollegialt. Där ska man hänga tillsammans så mycket det bara går.
Det är upp till varje huvudman att bestämma reglerna för eventuellt distansarbete. Myndigheten uppmanar till att alla som kan ska arbeta hemifrån men det är fortfarande cheferna som bestämmer. Tänk er om man kunde pussla så att alla vuxna kunde få sin planeringstid och möten utanför arbetstid. Om det en dag är få barn på fritids/skolan eller förskolan så kunde förskollärare, barnskötare, assistenter och fritidspedagoger arbeta hemifrån kanske halvdag och byta av varandra. Men nej vi ska vara på plats det är det absolut viktigaste.
Medan företag litar på sina anställda är vi inom skolans värld tydligen opålitliga anställda som skulle missbruka distansarbetet. Att det finns mycket som tyder på att folk arbetar mer effektivt hemifrån verkar man inte ens vilja lyssna till.
Tänk om lärare i sin tur gavs möjligheten arbeta hemifrån direkt efter skoldagens slut. Färre skulle trängas i kollektivtrafiken, gå på mataffärerna samtidigt och röra sig i samhället.
Men det är så ojämlikt att det endast är vissa som får detta, inte alla. Det är helt galet! Beroende på vart du jobba har du olika förutsättningar trots att ni kan arbetar inom samma kommun.
En annan sak är detta med skydd. Vetskapen om att vissa blivit nekade munskydd och visir på arbetsplatsen. Jag blev därmed så glad att en förskola i vårat land fått rätt från arbetsmiljöverket om att få använda munskydd och visir. Jag hoppas det gäller för oss i högra åldrar i skolvärlden med, jag har frågat både facket och kommunen som ännu inte kunnat ge några svar. Jag har beställt hem visir och munskydd som borde komma idag, utöver det har jag plasthandskar.
Risken finns att jag blir tvungen att ta av mig saken, men jag väljer ändock att prova. Om jag kan minska risken att smitta andra, så kanske andra uppmuntras att minska risken att smitta mig. Jag vet hur man bär munskydd säkert, har haft det förr och blev då upplärd av en läkare, så jag känner mig trygg med saken. Trygg att inte smitta ner andra.
Det finns nu en kravlista med underskrifter där flera kräver full förtroendetid och distansarbeten på eftermiddagarna för oss lärare. Jag får se om den bidrar till förändring, men självklart skrev jag på, gör gärna det du också. Låt oss hjälpas åt att minska smittan, utbildning och framtiden börjar i skolan. Då måste skolan följa resten av samhället och erbjuda sin personal att vara hemma i så höggrad det går när barn/elever inte är på plats. Lita på oss! Vi sköter våra jobb!
