fbpx
Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 1 of 1 Articles
Ätstörningar

Ätstörningar, och drömmen om det perfekta livet.

Jag kanske är mer uppmärksam nu under behandlingen men tänker ändå så mycket på saken. Alla människors tal om vikt, vi har ett viktfixerat samhälle där vi någonstans har en bild på vad som är rätt vikt. Det finns inga möjligheter till att ge oss själva balans. Nej istället så ska allt vara perfekt.

Du ska ha den perfekta vikten, alltså varken väga för mycket eller för lite. Du ska perfekt storlek på brösten, varken för små eller för stora. Du ska ha den perfekta längden, alltså inte vara för kort men heller inte för lång.

Vi matas med detta störda samhälle 24/7. I lunchrummet där någon berättar om sin nya diet, på sociala medier där någon kämpar för sin viktuppgång eller viktnedgång. På löpsedlar, i lokaltrafiken, i kompisgänget, i skolan. Ja överallt matas vi av ett ideal som säger att du varken får vara mer eller mindre. Du ska vara perfekt!

Inte nog med det så kommer klyschor som: “Du är bra som du är…“, “Var nöjd med din kropp.

Fina ord, som vi alla vet är mer bullshit än sanningar. Vi duger inte som vi är, alla vet att vi i samhällets ögon bör vara bättre. Om man smakar lätt på dessa ord får man lätt en bitter eftersmak. Hur kan vi tolerera att det är så här? Att vi förväntas vara perfekta så till den grad att vi blir sjukskrivna, deprimerade och osäkra? Hur kan VI godkänna strävan efter perfektion?!

Hela samhället är uppbyggt på att vi ska vaggas in i det. Redan under graviditeten blir du och bebis bedömda, för att övergå till systemet med BVC – Skola – Jobb – Fritidsaktiviteter. Vi bedöms 24/4, och vi godkänner det, kan skylla på media. Men är det medias fel? Eller är det återigen ett systemfel där vi i samhället godkänner ett liv där vi förväntas en perfektion?

%d bloggare gillar detta: