Jag mår inget vidare, känner mig skör och liten. Ibland finns det inget jag önskar mig mera än att någon skulle ta hand om mig. Så länge jag kan minnas har det aldrig varit något som varit viktigt för mig, istället har jag skött mig själv. Men just nu, skulle jag bara vilja vara liten. Bara vilja att någon tog hand om mig. Lagade min mat, fick mig peppad att ta mig för saker. Krama om mig, bara finnas där för mig.
Så många gånger har jag fått frågan genom livet: Vem tar hand om Madeleine? Och aldrig har jag förstått vad de menar, jag själv så klart. Jag har tagit hand om alla och mig själv, om än i sista stund. Men aldrig att jag tillåtit någon att ta hand om mig, för jag har alltid velat klara mig själv. Nu är jag dock här, i ett läge när jag längtar efter att bli omhändertagen. Jag önskar någon tog hand om mig, bara för en liten stund.
