Livet och allt vad det innebär.
Madeleine Stenberg 
Måndag idag då en ny vecka och jag har nu jobbat på Lärande Grundskola i över en månad. Det känns bra, men vilken månad. Jag har hunnit förlora min älskade Skilla, och fått en till att älska i form av älskade Lizzla.
Varje dag tänker jag hur fint det varit om jag haft två hundar tillsammans. Lilla Skilla och lilla Lizzla, systrarna bus och kärlek.
Det gör ont i hjärtat att Skilla aldrig mer kommer komma trippade här, att aldrig mer få höra hennes ”krokodil” när hon vill bli klappad eller hennes busögon när hon hade ett ben, och ville visa upp det för att retas. Jag saknar henne så! Så himla himmelens mycket!
Så har jag lilla busfröt Lizzla som älskar att bita tag med framtänderna och riktigt le när jag skrattat för det kittlas. Hon gör mig glad, hon får sorgen lite lättare. Hon gillar att gå till attack i lek när jag försöker låtsas sova, det är så galet kul! Vilka idéer alltså!
