Idag var första dagen utan magsmärtor, ingen kan vara gladare än jag för den saken. Äntligen kunde jag röra mig i hemmet utan att känna det som att magen skulle gå sönder.

Det här medför att jag nu så klart funderar över när denna skit kommer slå till igen? Om något år eller månader, inser ju att det verkar vara något jag får dras med och det känns inte bra alls.

Har i alla fall haft underbara Lizzla att umgås med, och hon förnöjer absolut mina dagar. Busungen som verkligen ger glädje!