Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 3 of 3 Articles
Författarens egna ord.

Att gå till kyrkan, att läkas från insidan.

Igår var jag till kyrkan och pratade med en pastorn som jobbar där. Jag har träffat henne regelbundet sedan Skilla dog. Innan det har jag aldrig varit till kyrkan på det sättet. Jag har alltid haft en tro på andlighet, men aldrig valt en plats. Men när Skilla dog var det en fin person som jag är evigt tacksam för som hjälpte mig få kontakt med kyrkan.

Jag har gått i år av terapi, varit hos kurator, skolpsykolog, skolkurator, BUP, vuxenpsykiatrin, öppenvården, Dala ABC (ätstörningsklinken), vårdcentralens psykologer och kuratorer. Jag har fått lite hjälp med alltid vetat att snart vill de inte ha mig här längre. Då ska jag lämna och ärren i själen finns ändå kvar där. Så har det alltid blivit, man ska prova klara sig själv för att sedan stå där med ärren från tidigare som aldrig tycks läka.

Och så börjar jag gå till kyrkan och samtala där och allt faller lättare på plats. Det blir bättre, jag kan tänka på ett helt annat sett. Saker jag tidigare inte tänkt på kommer fram. Som varför jag ser mig själv som jag gör. Hur det som andra gjort mot mig inte var mitt fel, det var inte mitt fel. Jag läker i detta, inser att saker som hänt mig inte handlat om mig som person.

Igår när vi satt och pratade ute i solen, i ett väder som var helt magiskt något som vi båda sa verkar vara varje gång vi ses kom jag på mig själv att svara på en fråga jag så länge haft i mig men inte alls förstått. Jag sa att jag alltid tagit hand om alla andra, att jag aldrig fått ta hand om mig. Att jag nu där jag befinner mig bara vill vara egoistisk och göra saker för mig. Jag vill inte längre ge hela mig till något eller någon annan. Jag vill leva med mig i mitt liv. Jag vill inte längre att jobbet ska vara större delen av min identitet som ett exempel, jobbet får med som en pusselbit med mina arbetstider men efter jobbet går jag hem. Då är jag bara jag, då vill jag plocka svamp i skogen. Njuta av solen, ta promenader med Lizzla. Jag vill kunna äta god mat med vänner, eller leva.

Men jag vill inte längre att jobbet som varit en del av min duktiga flicka del ska ta mitt liv. Förr var jag en duktig flicka, som presterade och skulle vara bäst. Jag skulle bevisa för andra, få beröm. Idag vill jag det inte längre. Det är inte viktigt för mig att andra ska tycka att jag är duktig.

Jag vill bli omtyckt för den jag är, inte för vad jag gör. Om någon inte finner mina prestationer tillräckliga för dem ska jag inte behöva jobba hårdare för att göra dem glada, och mig själv utbränd och utmattad. De får ju någonstans acceptera mig för den jag är, och att jag är bra som jag är, precis som dem är bra på sitt.

Man kommer aldrig ha gjort tillräckligt enligt flera, men det betyder inte att man ska offra sitt liv för deras kritik. Kritik är någon annans uppfattning, kritik handlar inte om vem någon är eller hur den är.

Fem en fredag

Fem en fredag v. 35: Process.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad börjar bra men slutar dåligt/sämre?
  2. Vad är spännande i början och slutet men tråkigt i mitten?
  3. Vad är gott men egentligen inte?
  4. Vad känns jobbigt i början men bra när du är färdig?
  5. Vad var du snabb på tidigare men som nu går långsammare?

Vad börjar bra men slutar dåligt eller sämre?
Oftast saker där början var bra, med faktorer medför förändringar till det sämre. Där saker som fanns från början plockas bort.

Vad är spännande i början och slutet men tråkigt i mitten?
Hmm, tror nog att det mesta är spännande först men det sedan dalar neråt? Men sommaren är spännande där runt våren, men så i augusti dalar det neråt. För att bli spännande igen i maj.

Vad är gott men egentligen inte?
Vattenmelon och gurka. Så gott men samtidigt så smaklöst?

Vad känns jobbigt i början men bra när du är färdig?
Påbörja skriftliga arbeten.

Vad var du snabb på tidigare men som nu går långsammare?
Jag tänker kanske då vad som är viktigt. Jag har varit duktig flicka hela livet, numera har jag börjat slänga bort den saken till förmån för vad jag mår bra av. Det medför att saker jag förr gjorde i iver (snabbhet) får ta längre tid till förmån för det viktiga mig själv.

Bloggutmaning

Borta med vinden, vad försvann med vinden.

Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.

Många av vänner som man hade i barndomen. Kanske tänker på dem man gick i skolan med varje dag, som sedan försvann från ens liv då livet blev annorlunda. De vänner man har under den där korta tiden som barn, man minns dem. Kan se dem men man slutar känna dem.

%d bloggare gillar detta: