Jag har sådan ångest idag klockan 14:50 har vi tid för återbesök efter snart 2 dygn med medicinering för Wemby. Jag började på måndag klockan 17:30 med tre olika ögondroppar, sedan tre timmar senare fyra olika ögondroppar samt två tabletter med medicin. Sedan gick jag upp så var tredje timme hela natten.
Från klockan 7;00 igår har jag gett tre ögondroppar var fjärde timme, samt en tablett medicin var fjärde timme, och en tablett per dygn utöver det.
Fick tips om att linda in Wemby som en burrito inför varje droppning i ögonen, vilket fått henne lugn.
Men jag är så orolig, tänk om inte dropparna hamnat i ögat trots att det ser ut så. Tänk om hon råkat skada sig när hon lekt fastän hon inte får, denna tjej kommer springades ibland och tar sig ett skutt. Ute när hon luktat på gräsmattan.
De tänkte ju på Anicura om det är hårstrån som kommit in i ögonen. Men jag insåg igår att där hon brukar sitta har jag en kaktus. Aldrig reflekterat över saken, men hon skulle mycket väl kunnat kommit åt den trots att den var (har flyttat på den nu) på fönsterbrädan. Stoppade dit en annan blomma men insåg efter ett toalettbesök att den skulle Wemby gräva i… Så ja, kaktusen står nu som nummer ett på listan av orsaker.
Men jag är så rädd, speciellt då hennes ögon lyser så rött över pupillen, de var ju som en blå hinna i måndags nu är det rött. Enligt chatgpt skulle det kunna bero på att hon fått pupillvidgande droppar och när ljuset reflekteras ser man rakt in. Hoppas det, ska fråga idag, när vi har återbesök.
Jag har fastnat i saken och kollar hela tiden. Blir som besatt, detta är ju min psykiska ohälsa och jag kan knappt andas. Tankarna spinner bara runt, runt och jag kan inte koppla av. Rör mig, är hyper, är i chock och minns inte vad jag sagt för någon minut sedan. Det är svårt att förklara men jag är som att jag håller på att ska död. Detta är väl sviterna av PTSD antar jag, och hur mycket än folk säger: Sluta tänk på det nu, Det blir bra. Är jag fast som att jag befinner mig mitt i ett krig runt mig och flyr från faror.
Det går inte att andas och jag kan inget göra. Bara stå ut till 14:50 idag, hur står man ut?
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Förstår att du är orolig, men det kommer säkert att ordna sig … hornhinnesår är inte så ovanligt … och även om det ser hemskt ut så läker det. Min förra hund drabbades två gånger och bägge gångerna läkte det bra.
Tänker på dig … ja, på Wemby med såklart.
Styrkekram
Tack för din fina kommentar, sånt här lugnar verkligen.
Massor m kramar 💕
Tack 🩷
Jag förstår Dig fullständigt.
Nu hoppas jag Du fått ett positivt besked om ögat.
Styrkekram
Ja det är hemskt när man inte har ett ”normalt” sätt att hantera saker. Tack 🩷
Nu har det hunnit bli kväll och jag hoppas verkligen att det blev ett bra besök med positiva och lugnande besked.
Sådan oro och ångest är mycket svår att tänka bort.
Jag var helt slut när jag kom hem, men ska blogga om saken är planen.
Tänker att det inte är konstigt att du är orolig. Att säga till någon att inte oro sig får ofta motsats effekt, och du vet ju själv att oron tar över just nu.
Hoppas ögat blir bra och att allt du gjort har gett effekt,
Nej det är skitjobbigt verkligen 🥺.
Jag hoppas att allt har gått bra med wemby. Jag tänker på er. Kram💗
Tack 🩷
Åh, jag förstår verkligen att du är orolig när det handlar om Wembys ögon och du dessutom har gått på högvarv med medicinering, droppar och väldigt lite sömn. Och jag tänker att det säkert blir extra svårt när man inte kan göra mer än det man redan gör och sedan måste vänta på återbesöket. Håller tummarna för att du fick ett bra besked och att det röda är precis det du hoppas på. Och vilken tur att du kom på kaktusen och kunde flytta den också. Hoppas verkligen att du snart kan andas ut lite.
Ja det är verkligen jobbigt detta. Men hoppas verkligen allt ska bli bra.
Hoppas du idag mår bättre och så även hunden. Att besöket igår gick bra och att du kan andas igen. Förstår att inga ord från någon annan kan förändra din ångest och oro.
Ja verkligen, jag hoppas allt ska bli bra.
Fina du! Så kämpigt för er kring detta. Förstår verkligen att det blir extra jobbigt för dig och att man liksom börjar övertänka ”tänk om” och liksom ska ha koll på allt som händer. Tror det är lätt att fastna i det. Jag hoppas på att det är som du skrev pupillen som reagerar. Hoppas allt blir bra! Kram
Ja detta har och tar jättemycket på mig.
Hoppas att det gick bra hos veterinären & att du fick godkänd. Så du kunde andas ut. Jobbigt att ha den känslan. Man kan förebygga mycket. Men absolut inte allt ❤️.
Om det är något som oroar mig. Då googlar jag & använder ChatGpt med. Inte bra. Men man gör det ändå.
Tänker på er 💕🤗
Verkar gå åt rätt håll. Får veta mer på måndag.