Madeleine Stenberg

Psykisk ohälsa: Att söka svaren i det förflutna.

I augusti beslutade jag mig för att ta reda på saker från min barndom och tonårstid. Det var dags att få svar på frågor jag så länge undrat över. Jag kontaktade tre instanser och har fått svar från två, kan väl lite förstå att den tredje vill stoppa huvudet i sanden men jag kommer höra av mig dit snart igen.

Hur som helst först ut att få svar var från Region Dalarna och BUP. Jag behövde få veta varför jag blev inskriven där, och det var ingen rolig läsning. Jag blev ledsen över det jag vågade säga och vad jag inte sa. Ondast gjorde det när jag läser hur jag sagt till psykologen att jag kräks och svälter mig, av rädsla att bli tjock. Varpå hon svarat att: ”Det inte var någon risk för hon ser att jag är mycket smal”, och att jag i det såg nöjd ut. Jag brast itu. Antingen förstod hon min problematik, eller så gjorde hon det inte men jag vågade ju berätta och vad hände sedan? Ingenting, förutom år av ätstörningar och ett liv där jag alltid kommer kämpa med vikten.

Idag kom nästa svar. Jag kontaktade nämligen Polisen i Dalarna och önskade få ut förundersökningen från när min biologiskt pappa dog. Hon på polisen var verkligen tillmötesgående och letade tills hon hittade den hos Riksarkivet och jag fick höra av mig dit och göra en ansökan. Sedan hörde jag inget, förrän idag när jag fick den och betalade 52 kronor för allt.

Så många svar som föll på plats, när jag läst förundersökningen. Jag önskat att den varit något jag fått läsa som barn, eller åtminstone sett bilderna på bilen. Det blev så självklart att han dog där och då, alla saker som folk sagt till mig som inte alls stämde men som nu är svart på vitt. Jag fick äntligen veta! Jag vet äntligen, mitt lilla nioåriga jag vet! Av de få jag pratat med idag har frågan varit om jag blev rädd, och om jag är okej. Men jag mår bra! Jag fick se, fick veta! Vet tiden, fick se bilen fick förstå.

Mycket var också annorlunda i mitt huvud mot förundersökningen, jag trodde bilen var röd men den var vit. Den såg inte ut som jag trodde. Jag kände igen en sak också, men blev inte rädd få heller. Snarare kändes det som att jag kunde vila i saken, jag kanske kommer kunna sova nu. Äntligen kanske sömnen för mig blir lugn.

När min pappa dog den där påskafton 1993, och jag grät så sa jag till min mormor: Jag kommer aldrig kunna sova igen. Varpå hon sa att det kommer du. Men jag har aldrig sovit en full natt, och jag har aldrig gråtit en tår över hans död sedan då jag fick veta.

Alla människor som sagt ditten och datten. Fritids som tyckte det var en bra ide att några dagar efter hans död fråga mig om jag inte ville åka dit och titta, för mina vänner på fritids ville se. Vem frågar ens ett barn på 9 år en sådan sak? Jag sa ja, för att jag kände mig pressad då mina vänner ville se. Som tur var minns jag det knappt, jag var väl i chock.

Där kommer vi till mitt tredje svar på sanningen om min barndom. OrsaOrsa som gett mig mardrömmar, som skapat ett inre kaos och ilska hos mig. Barndomens förbannade näste där som jag skyr som pesten, vars enda goda ting är orsadräkten och de få i min familj/släkt som bor kvar där, samt en vän som bor där. Men annars hatar jag platsen. Det är dags för dem att plocka fram sina papper om mig, jag vill läsa vad ni gjorde mot mig ur era ord. Hur kunde tillåta att en lärare mobbade ett barn på sju år till tio år. Hur ni kunde tillåta att den manliga idrottsläraren skulle stå i dörren till duschrummet och titta på oss tjejer från årskurs 2 till 6.

Hur ni kunde ignorera mig när jag bad socialtjänsten om hjälp som femtonåring. Hur ni totalt sket i att sätta in resurser när tre små barn förlorar en förälder!

Jag vill veta hur ni tänkte när jag skolkade, eller som man idag skulle säga led av problematisk skolfrånvaro. Hur ni kunde missa att jag vägde 45 kilo. Jag vill veta, och jag kommer inte ge mig, även om ni ignorerat min fråga en gång kommer den igen, jag söker svaren i det förflutna för att läka det lilla barnet som skrek på hjälpen som aldrig kom.

Lizzla, kantareller och KarlJohansvamp i skogen.

I söndags begav vi oss ut i skogen som jag skrev igår. Björn och Emma letade efter trattkantareller som vi hittade ett helt gäng med. Men vi fann också två gula kantareller. Stora var de också, under promenaden hittade vi även två karljohansvampar. De fick stå kvar men jag tog lite foton på en av dem.

Det är väldigt mycket svamp i år tycker jag, fulla gräsmattor med svamp. Även om dessa inte är ätbara, men insåg att jag nog ser fler svampar nu än jag gjort på många år. Tycker alltid man såg svamp som barn, men absolut inte på samma sätt som vuxen. Men i år tycks svamp och blåbär samt äpplen verkligen mått bra av värdet som varit.

Blev lite besviken imorse när min nagel som jag gör på salong inte höll ihop utan lossnade. Jag gör gelénagel så blev inte direkt jätteglad, fixade dem förra veckan. Nu måste jag vänta till minst helgen innan den kan åtgärdas.

Annars är det tisdag, vilket betyder att jag slutar jobbet 13:45 idag, vi ska åka ut till Kniva på eftermiddagen och då blir det mat och promenad. Imorgon är det specialsök på Falu brukshundklubb igen för Lizzla och mig. Det ska bli jättekul, sedan på torsdag är det sista amningskursen för denna gång. Ett fint gäng med gravida som får sitt sista tillfälle på kursen, jag hoppas de är nöjda.

En vinst, RLS-förbundet & motion

Igår vann jag 100 kronor på Bingolotto. Perfekt kände jag som blev glad av vinsten.

Jag och Björn hjälpte Emma igår med att flytta in i sin lägenhet. Efter det så tog vi det lugnt ute i Kniva. Där en del av lugnet bestod av att leta efter trattkantareller, något som det blev en hel del av.

Idag har jag jobbat, efter jobbet sov jag en stund. Blev även att laga middag, en pasta med: kyckling, vitlök, chili, citron, cream fraiche, spenat och salt samt peppar. Rikgit gott blev det.

Efter det var jag på gymmet, hade migrän innan jag kom dit som lättade under träningspasset. Efter träningen tog jag och Lizzla en promenad på 3 kilometer tillsammans. Nu väntar sängen, för jag är riktigt trött. Hoppas jag slipper Restless legs i natt, gick med i Restless legs förbundet förra veckan och fick därmed hem saker därifrån.

Agility tillfälle 3 på Falu Brukshundklubb.

Igår var det kurs igen på Falu Brukshundklubb. Agility stod på schemat och denna gång var det: balans och vipbräda som gällde. Vi började med att låta Lizzla gå över denna, minns inte vad den heter. Hon var skeptisk först, och när jag tog av kopplet fick hon ett så kallat pudelryck och kutade iväg på planen som en galning. Hon brukar lyssna och drar inte men igår? Ja hon var nog övertaggad helt enkelt. Jag fick panik för där står man med en inkallning som hon kan, men ignorerar. Var rädd att hon skulle störa de andra deltagarnas hundar men hon var inte intresserad av dem hon ville springa. Som tur var! Hon kom tillbaka inom en minut ställde sig bredvid mig och var glad. Så vi fick försöka igen, hon var osäker. Underlag och en försiktig tjej, men med korv så gick hon uppåt och kom på att med lite fart glider man inte.

Instruktören sa att hon vid toppen skulle gå ner på samma sida i början eftersom hon försiktig eller ja hon egentligen är hon mer eftertänksam skulle jag säga. Hon vill se och tänka igenom saker först. Men när vi kommer till toppen och ska vända då går hon ner själv på andra sidan och vips var detta hennes nya favorit. Hon sprang upp och gick ner sakta som de ska i början, fram och tillbaka hela tiden. Hon ville inte därifrån, så vi fick gå runt med henne som ville dit igen.

Vi provade balansgången och det gick galant. Vi hade testat den en gång innan förut på klubben, samt att vi brukar gå balans på nedfallna träd i skogen så hon har bra koll på sina tassar. Den blev också en favorit med upp och ner.

Vipbrädan var dock ingen favorit ännu. Det var det heller inte med liknande underlag på BPH. Men så ska man också påminnas om att Lizzla brutit höftkulan efter ett fall på halt golv när hon var 8 månader, och är rädd för hala underlag. Det är ju bara snart två år sedan händelsn som skedde när hon var valp. Från då till nu har det hänt massor! Jag är sjuktimponerad ändå. Tänker på mig själv efter mitt fall I skogen 2020, när jag skar upp benet och fick sy 13 (eller om det var 12?) utvändiga stygn och 3 invändiga. Jag är fortfarande livrädd för fall sedan dess, kropp och hjärna minns.

Sedan körde vi på med tunnel och hopp. I det sista har jag fått börja möta in att använda ”fel sida” och arm. Eftersom Lizzla redan var tränad i hopp från skog och marken där jag länge använt mig att kommandot hopp så kan hon saken. Så instruktören sa till mig att börja säga detta tidigare för Lizzla lyssnar och fokuserar på vad hon ska göra då, samt att hon kollar min arm. Nu måste vi bara jobba in fel arm, och det var svårt kan jag säga. Speciellt när jag ska komma ihåg var foten ska vara, säga hopp och ta fel arm för ledandet. Instruktören sa att Lizzla vet, men är omtänksam mot mig för hon väntar in mig, när jag gör fel så jag ska göra rätt. Hur gulligt?! Jag vet ju om det själv att hon kan men det blir att felet hamnar hos mig. Men detta ska jag så klart se till att fixa.

Är så imponerad av Lizzla, min älskade underbara tjej.

En vecka i speed.

Vilken vecka detta är och snart varit. Jag är helt slut, och det är bara lördag. Vi ska på agility idag, jag och Lizzla. Tiden är 10:00-12:15, och det ska bli kul. Sedan ska vi hjälpa Björns syster Emma som ska flytta. Gällande flytt har jag nu bott i min lägenhet i fem år. Trivs sä bra där, visst det är många som ifrågasätter varför jag ensam bor i en 4:a. Men jag vill fortsätta bo där, samt sett till vad jag betalar för den är skillnaderna inte stora mot vad en mindre kostar. Dessutom avskyr jag att flytta helt ärligt.

Annars då, har massor av kommentarer som ligger på vänt att bli besvarade. Har ännu fler bloggar att läsa ikapp som jag inte haft tiden för. Får alltid dåligt samvete av de sakerna, de känns som att andra tänker att man skiter i dem när jag egentligen bryr mig men helt enkelt är för slut för att kunna lägga tiden på saken.

Jag vet samtidigt att lyssna på mig själv är viktigt. Att svara och läsa när jag kan, är bättre än att pressa mig själv till max. Livet är en balansbräda man måste försöka hålla något så när stabil.

Din sexårsdag.

Idag skulle du fyllt 6 år älskade och saknade Skilla 🩷🩷🩷. Ditt liv slocknade alldeles för tidigt när du bara var 3,5 år gammal. När bilen kom och du sprang ut I vägen precis där och då. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag har börjat kunna titta på bilder och filmer av dig igen, ett tag var det omöjligt. Att se dig bli påkörd och dö är det värsta trauma jag upplevt, och då bär jag på många innan det. Du är saknad, när jag ser din lillasyster Lizzla tänker jag ofta på hur kul ni kunde haft det om ni båda var hos mig. Så olika personligheter, men ändå så oerhört älskade båda två. Man byter inte ut sin hund för att man får en ny, men får älska mera. Kanske är det också den saken som får mig att längta så efter att skaffa en till hund till familjen. Din död fick mig också att inse att varför ska man tveka igenom livet, när man lever nu?

Du lärde mig en viktig sak Skilla att våga leva. Konstigt nog tog din plötsliga död mig ur år av psykisk ohälsa. Kanske för att jag där när jag tänkte ta mitt eget liv efter din död, fick se alla människor som brydde sig om mig. Kanske också för att din syster kom och spred ett ljus i mörkret.

Du var mitt lilla ljus med Skilla, den som låg där på min mage och kollade in i mig under alla timmar av ångest. Detta är sista bilden på dig, det ser ut som du visste att din tid med mig snart var över som att ditt syfte var att ta mig genom sorg och kamp. Jag saknar dig älskade Skilla! Din födelsedag är också en påminnelse om livet! Grattis älskade änglahund! Ditt stamtavlenamn var Send me an angel, en ängel som fick leva kort på jorden.

Gamla Herrgården i Falun.

Jag och Lizzla gick ut på en längre promenad idag. Vi började gå mot Bojsenburg och Britsarvet. Sedan blev det en vända mot Kålgårn.

Vi gick genom gamla Herrgården, vilket är ett av de äldsta delarna i min lilla stad. Det är så fint med alla trähus.

Såg detta fina hus, tycker det är spännande att se hur tegel mötet Falu rött.

Det är ganska smala gränder och spännande att gå i, det tyckte även Lizzla som sniffade runt och verkade nöjd med att upptäcka nya marker.

Vi fortsatte sedan in mot stan. Där gick vi förbi Falu ån och husen här är rätt spännande. Tänk ändå att bo så precis vid vattnet, måste vara riktigt fint att leva där året runt. Såg detta brunnslock och tyckte det var lite häftigt.

Bilderna ovan blev visst lite blandade de övre är från Kålgården och nedre är från Falu ån och husen. Huset med höstlöven var precis vid början av vår promenad. Tyckte huset var fint och trädens löv blev så fina framför.

Vi kom fram till stan och jag upptäckte ett nytt elskåp som var målat igen. Undrar lite över draken, vad det är tänkt för som koppling till Falun eller om den bara är med ändå. Såg att det kommit upp ett konststycke med Moderjord på, fint har aldrig sett den innan.

På bilden längst ner ser ni vackra Egnellska huset här i Falun. Huset brann vid två tillfällen, och stora delar av huset var totalt förstört. Men man valde att bygga upp huset igen och det är verkligen häftigt att man satsade på huset. Innan det brann var jag där med William när han var bebis. Jag gick nämligen på unga föräldrar där för snart 21 år sedan. Helt galet vad tiden går fort ändå. Vill du läsa om branden? Så kan du läsa om den här.

Fem en fredag v. 38: Guilty pleasures

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så att hon och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad är det mest lättsamma eller fåniga du kan fastna med i timmar?
  2. Har du en tv-serie, film eller bok du ofta återkommer till?
  3. Vad är den enklaste lilla lyxen du kan ge dig själv en vanlig tisdag?
  4. Finns det något barnsligt du fortfarande älskar att göra?
  5. Vilket litet nöje i vardagen gör dig orimligt glad?

Vad är det mest lättsamma eller fåniga du kan fastna med i timmar?
Mobilen, är väldigt lätt att sitta och kolla på saker och tiden därav flyger iväg.

Har du en tv-serie, film eller bok du ofta återkommer till?
Nej, jag ser aldrig om serier. Kan kolla på något avsnitt av Big Bang Theory ibland men kollar aldrig igenom en serie igen. Detsamma gäller böcker och film.

Vad är den enklaste lilla lyxen du kan ge dig själv en vanlig tisdag?
Hmm, kanske att äta snabbmat då.

Finns det något barnsligt du fortfarande älskar att göra?
Samla på My little pony, älskar varje gång jag köpt en. Eller känslan när någon gett mig sina barndomsponnys för att förvalta. Känner mig utvald att få något så dyrbart till mig.

Vilket litet nöje i vardagen gör dig orimligt glad?
Att gå på diverse olika aktiviteter med Lizzla.

En dimmig morgon i september.

Insåg att jag inte har någon ny bild från igår. Kom bara hem från jobbet, åt middag och begav mig sedan ut med Lizzla på promenad. När vi kom hem bytte jag sängkläder och sedan gick vi och la oss. Somnade min vanliga tid men fick sova nästan hela natten i alla fall. På väg till jobbet idag fick jag åka igenom dimma som sedan blev utan dimma. Lite speciellt när det blandas så tvärt.

Ikväll har jag amningskurs 3 tillfället av 4, och sista tillfället med denna grupp är alltså om en vecka. Tänkte att jag ska passa på att städa toaletterna och damma hemmet ikväll efter en runda med Lizzla då amningskursen avslutats för kvällen. Sedan blir det att lägga sig för att sova, och imorgon är det fredag vilket betyder helg och ledig dag för mig.

När hösten och sommaren möts.

Det är fortfarande fina dagar utomhus. Vilket medför att en del av mig ändå känner av mer sommar än höst, men hösten börjar möta sommaren. Det märks, speciellt på alla svampar överallt. Nog är det extra mycket svamp i år? Tycker man ser svamp precis överallt. Både ätbara som kantarellerna men även giftiga som flugsvamparna ovan.

Jag och Lizzla har de senaste helgerna hängt i solen på Björns balkong. Så himla härligt, och på bilden från i söndags använde hon grisen som min bror hade innan han flyttade till Furudal som kudde. Så gulligt måste jag ändå säga.

Igår när jag hämtade Lizzla hos familjen som hon är hos medan jag jobbar, såg jag två bin och en humla som alla tre samsades om en och samma blomma. Det var som att det sög nektar ur det absolut sista av sommaren 2025. Som en sista del av att fortsätta ha blommornas färger kvar innan hösten tar vid, vi vet alla att det är nära nu. Bara 13 dagar kvar av september, och det går fort.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings