Jag antar att det får bli allt med Christer Sjögren, jag tål inte karl! Så fort jag hör hans stämma ryser jag av obehag och hans överfejkade smile får mig att vilja fly landet.
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Jag antar att det får bli allt med Christer Sjögren, jag tål inte karl! Så fort jag hör hans stämma ryser jag av obehag och hans överfejkade smile får mig att vilja fly landet.
Har ingen direkt bästa vän, däremot människor som jag bryr mig mycket om.
Inga nämnda inga glömda eller hur man brukar säga.
Gud jag är så tråkig.
I min handväska finns det alltid;
* Plåster
* Servetter
* Plånbok
* Läppglans
* Kvitton
Inlägget är ett samarbete
Jag hamnade precis på en sida som jämför olika casinon online. Många spelar casino online och denna sida jämför olika spel och sajter. Det jag upptäckte och som jag tror är bra för personer som spelar är att denna sida ser vilka som är bäst, samt att de berättar varifrån de olika spelen kommer, det står om uppkomsten och varför vissa spel började vilket säkert många tycker är otroligt intressant. Sidan är enkel och användarvänlig jag tror nog vem som helst kan hitta rätt där, det är lätta menyer och sidan tankar snabbt. Inte en massa onödig reklam så du som användare kan lätt koncentrera dig på vad du vill hitta. Sådant tycker jag är viktigt då för mycket reklam alltid ger ett plottrigt intryck och kan även sega ner sidan något som aldrig är populärt när man surfar runt. Jag tycker absolut att det är smart att kika in där om intresset för spel finns.
Jag har fyra syskon.
En åtta år äldre halvstorebror jag inte vuxit upp med, så om honom kan jag inte skriva så mycket om. Tråkigt med sant så känner jag honom väldigt lite men har är fortfarande en bror. Vi hade samma pappa men ej samma mamma.
En fyra år yngre helsyster, vi hade bra kontakt som barn och jag har roliga minnen från när vi lekte med Barbie och sådant.
En tre år yngre hellillebror, honom bråkade jag med hela barndomen och jag vill påstå att jag nog aldrig såg att vi skulle umgås i vuxen ålder. Idag står jag honom väldigt nära och vi ses varje helg.
En tretton år yngre halvsyster, henne är det mest att jag ser som liten. Jag har inga direkta minnen av oss mer en barnpassning och sådant. Jag flyttade hemifrån när jag var sjutton och då var hon fyra år. Innan de så var jag ändå mest ute med kompisar så tyvärr vill jag påstå har jag ganska lite minnen med henne. Ålderskillnaden mellan oss två är så stor, men den kommer säkert bli mindre med åren. Just nu står hon och William varandra närmare då det endast är 7 år emellan dom, de har lekt ihop och nu är det väl mest måla och tv-spel som gäller när de träffas.
Blä vilken tråkigt ämne att svara på. Jag lär väl ta drömpojkvän då…
Om jag ska gå på personligheten attraheras jag inte av mesiga killar. Jag skulle bli oerhört obekväm med en karl som skulle gulla med mig, ge mig rosor och sjunga en serenad för att få min uppmärksamhet. Jag hade seriöst slängt en diskmaskin i huvudet på en sån karl. Tack och lov tycks såna mest finnas på tv, även om man märker tendenser på vissa. Jag förstår mig inte på sånt, jag blir oerhört obekväm med pluttinuttiga människor. Är nog mycket därför den där grejen med ett stort bröllop får mig att rysa, medan andra gråter så blir jag obekväm. Mitt störta dilemma när ordet giftemål kommer på tal är att jag helt ärligt tycker det är en fruktansvärd sak att jag skulle lova mig trogen och kär i samma karl för resten av mitt liv. Jag har svårt att finna mig i den rollen, jag är en frisjäl och tycker att det är skrämmande med människor som kräver saker av mig eller som vill för mycket med mig. Jag blir som strypt när någon förväntar sig saker av mig eller, vill att jag ska göra något. Såna gånger ber jag folk fara och flyga. Det där att bli bestämd över är något jag verkligen hatar så himla mycket. Det var vad som fick mig att många gånger bli förbannad under min uppväxt också för att jag anser inte att någon har rätt att bestämma vad jag ska; tycka, tänka, känna och vilja.
Så här har vi ett problem alltså. Jag vill inte ha en snäll kille/karl. Samtidigt vill jag ha en intelligent karl som kan har något vettigt innanför pannbenet, jag klarar inte korkade människor. Jag blir oerhört provocerad av folk som är tröga, tråkiga och inte fattar någonting, eller ännu värre såna som bara säger ”vad vill du göra?”. Snälla för guds skull i världen ha en egen åsikt och kom för förslag någon gång!
Jag vill ha en karl med humor, humor är viktigt. Jag vill kunna dra mina låga skämt och skratta och inte ha någon som står som en fågelholk bredvid och inte begriper någonting.
Jag vill heller inte ha ett slibigt- slisk från krogen. Jag avskyr karlar som försöker kvart i två ragga. Sånt är bara pinsamt och går fet bort. Bara för att karl desperat måste ha med någon hem, har jag alldeles för höga krav för att följa med ett slibb hem.
Skulle ljuga om jag påstod att utsidan inte spelar någon roll, klart den gör det. Det är ju det första man attraheras av, dock vet jag inte vad jag faller för? En självsäkerhet som speglas utåt kanske? Blåa ögon var det förr, nu funkar bruna med. Äh jag vet inte, vad jag vill ha men jag vet absolut vad jag inte vill HA!
| Cookie name | Active |
|---|