Sitter i Björns soffa med min poncho vilket underbart plagg. Det blir julkäk här idag! Så sjuktgott! Det känns bra, är redan gladare och känner hur jag kanske börjar få tillbaka lite energi kanske min negativa period snart försvinner nu?! Hösten och mörkret vi just nu befinner oss i är alldeles för jobbigt för mig. Men det blir bra, tänk snart februari.
Kategori: Författarens egna ord.
Julklappar.
Slog precis in ett gäng med julklappar, så roligt! Man vet ju vad som finns i dem men ändå är det så spännande att slå in med vetskapen om att dessa ska någon annan bli glad över.
När leksaker får liv.
Jag har enda sedan jag varit riktigt liten älskat filmer som speglar leksaker som får liv. Det här kanske låter konstigt för många men jag tror exakt jag vet när det hela började. Jag lekte med mitt dockskåp, så jag kan inte varit äldre än 3-4 år skulle jag tro. Medan jag förde runt dockorna i huset gick det en känsla igenom kroppen. Ni vet lite som deja vu, när man ryser till och det kommer en märklig känsla i magen och man stannar upp och funderar är detta dröm eller verklighet. Just den känslan, jag minns hur jag i just den stunden tänkte. Tänk om jag är en docka? Tänk om det finns någon som leker med mig utan att jag vet om det. Jag minns så tydligt den där känslan, som var nästintill obehaglig men som jag tror kan ha varit början på min lite filosofiska karaktär. Tanken, och upplevelsen att jag kanske var stryd från en annan plats. Många år senare, i en föreläsningssal på Högskolan Dalarna, sitter jag tillsammans med andra studenter på en föreläsning om populärkultur och populärlitteratur när professorn som föreläste säger något som jag genast kopplar till den känslan som jag upplevde som barn. Jag räckte upp handen och kopplade ihop de båda. Strax var samtliga studenter i föreläsningssalen med på samma bana, alla hade ett minne av liknade händelse och där och då sa professorn att det var tillfället när vi förstod att vi inte är medelpunkten längre. Det kändes ju väldigt logiskt, för barn går igenom olika stadier under hela uppväxten.
Detta har dock inte fått mig att sluta bli nyfiken varje gång det kommer filmer med levande leksaker. Jag minns första filmen, Leksakernas julafton. På något vis har jag nog hela livet älskat den filmen och hur leksakerna i de lilla barnrummet får liv varje gång barnen lämnar dörren. Hur Trubbnos den lilla egoistiska tigern gör allt för att byta plats med årets leksak och hur dockan är avundsjuk på Trubbnos egentligen, då hennes självkänsla knäcktes när hon blev utbytt för förra årets julklapp Trubbnos. Jag älskade den filmen, och då vi hade den inspelad på VHS som barn såg jag den om och om igen.
Sen kom Toy story som även den hade samma inverkan på mig, den filmen speglar ju precis de stegen alla barn går igenom. Först kärleken i en leksak, att få en ny och den första leksaken får lite mindre värde en stund.
Andra filmen när en leksak försvinner, och känslan av att få sina leksaker kastade trots att man älskar den djupt. Eller att vara övergiven och där ingen längre vill ha dem.
Sedan har vi sista filmen, den när han egentligen inte har något utbyte av leksakerna längre, men hur han ändå vill behålla dem. Vissa trasiga, andra kanske utan riktigt värde. Hur fel påse hamnar på en förskola där de inte blir behandlade väl. Längtan för leksakerna att komma hem igen. Att sedan ge upp leksakerna till rätt människa och säga hej då.
Jag har alltid gillat filmen med leksaker, jag älskade leksaker som barn. Det är väl inte för inte jag samlar på My little ponys. Leksaker som får liv är något jag fortfarande tycker är spännande, och mycket kanske kopplat till den där känslan jag upplevde som barn.
Kyliga svenskar?
Det låter så fantastiskt att vara så fri? Kanske inte rätt ordval, jag är sån som älskar att vara hemma. Jag känner mig ibland märklig som föredrar att stanna här i kalla Dalarna i lilla Sverige. En tripp till Stockholm eller Göteborg är som att resa långt bort för mig, och så längtar jag hem efter bara någon dag. Hem till mitt Dalarna, jag har aldrig bott utanför detta lilla landskap men älskar att bo här av hela mitt hjärta. Naturen, röda hus, värmen jag möter av människorna runt mig här. De glada hejet från mina grannar här i hyreshuset, när jag läser om hur kyliga svenskar är funderar jag på vad man menar? Är det för man inte vill tränga sig på? Här i huset springer vi över till varandra och lånar diverse saker. Ger saker till varandra, ler och skrattar ihop. Vi är från olika platser, olika orter i Sverige, från olika platser i världen. Ett tag bodde det en tjej här i huset, hon utbildade sig till läkare och hade blivit lovad internet som inte funkade. Hon hade panik, hennes pojkvän pluggade i London och de skulle inte kunna ha någon kontakt under flera månader utan internet. Jag gav henne utan att tveka tillgång till mitt, vi hade aldrig träffats tidigare och ett par månader senare hängde det en påse med godis utanför min dörr och ett fint kort. Vi sågs aldrig igen, och jag träffade henne inte under tiden när hon bodde här heller, då hon och jag förmodligen aldrig var hemma vid samma tidpunkter. I somras när vi var på semester i Stockholm upplevde jag inte heller människor som speciellt otrevliga, det var en tant som pratade med oss på pendeltåget och var hur gullig som helst och önskade oss en trevlig dag när vi båda gick åt olika håll på centralstationen.
Även om man inte möter människor igen, så tror jag inte att vi är kyligare än andra. Jag tror bara det att många har den bilden av svenskar för det är så vi framställs överallt. De otrevliga människorna är ju knappast hela stora mängden med människor, jag tycker det är sällan man möter de där otrevliga typerna även om det är dem man oftast fokuserar på istället för att se alla de som gör något trevligt mot dig. För människans ögon verkar ha lättare att upptäcka det som inte är bra än de som faktiskt är helt fantastiskt precis framför dig.
Mysmåndag.
Började morgonen med honung, olivolja och Respons pärlemo tvättning.
Och så lucköppning så klart.
Jag och William har godaste kalendrarna!
Första december 2014.
Första december och här sitter jag, det känns helt okej faktiskt. Hade ju julmys igår med fika och trevligheter och idag har jag planerat lite, blir lite mer om en stund.
Räknade arbetsdagarna och nu är det 11 arbetdagar kvar. Woho! Tänk va skönt snart ledigheter och härligheter.
Nära barns – Vad jag tänker om tidningen.
Jag fick mitt första nummer av Nära barn här i veckan och jag är så nöjd med tidningen. Läste en artikel om skam, och hur vi skambelägger barn och kände direkt att varför gör man så? Varför ger man barn time out och tror att de ska lösa problemet? Som det stod i artikeln är det endast skam barnet känner och inget annat, denna sak förföljer en sen i framtiden och vetskapen om att man gjort fel blir istället värre än själva bestraffningen. Jag kände bara att varför gör man som vuxen ofta såna fel emot barn? Hela tidningen har ett barnperspektiv och sätter barnet i fokus, det är inget fjant om kom tillbaka till din kropp eller köp dessa kläder. Inga bilder på sminkade barn och annat utan en tidning som fokuserar på barnen. Tidningen skildrar även andra sätt att leva, inte bara det klassiska mamma, pappa och barn utan verkligen visar alla familjer ser olika ut. Jag har bara läst detta nummer, men om tidningen fortsätter så här har de en trogen läsare och prenumerant. Jag tycker ALLA borde läsa denna tidning, föräldrar, pedagoger, sjukhuspersonal personer som kommer i kontakt med barn på ett eller annat sätt. Denna tidning öppnar upp och visar världen, inte bara med svenska ögon utan ögon från alla världens platser. JAG är grymt nöjd att jag började prenumerera på denna fantastiska tidning.
Jag är så trött.
Idag lyste solen! Vilken lycka, tydligen har det endast varit 3 soltimmar denna månad tills idag. Jag njöt helt galet mycket! Var underbart att se lite ljus i detta mörker.
Men jag är ändå trött, ska lägga mig strax och sova en lång och härlig sömn. Jag älskar att krypa ner i sängen och få chansen att sova.
Vad har ni gjort idag?
Tidning – Nära barn.
Insåg att bilden kanske inte blev den bästa, men det bjuder jag på. Idag fick jag hem tidningen Nära barn som jag varit sugen på att läsa ett tag. Denna tidning skiljer sig mot andra föräldratidningar eftersom den har barnet i fokus, men skildrar även annat spännande i sina artiklar. Att tidningen dessutom är helt ekologiskt är underbart. Något som jag dessutom blev extra peppad över var att för första gången någonsin se en MAN på omslaget till en föräldratidning. Så unikt och så underbart härligt! Om du känner dig intresserad av att läsa denna tidning tycker jag du ska kika in på Nära barns hemsida.
And today the snow falls like cotton to the ground.
Nu färgas luften med flingor. Jag såg dem igår, men det var så smått att ögonen nästan inte kunde se flingorna. men just i denna stund faller det stora flingor ner från himlen. De dalar ner mot marken, och även om marken inte färgas vit av snön ser jag dem nu. Snö, det är som små bitar bomull som faller, eller som att någon haft kuddkrig så fjädrarna faller neråt. Det är första snön som kommer, vintern är här.
