Sitter och planerar en resa till havet! Blir en tripp dit nu, sa Björn. KUL!
Återkommer med bilder ikväll! Williams första havsbad!
Kategori: Författarens egna ord.
Dagens tänkbara.
Trust is like respect, you have to earn it to get it.
Nej tack jag vill inte ha omega 3 tabletter.
Fan, jag hatar verkligen dessa jävla telefonförsäljare. Nu när hem-telefonen är trasig ringer dom min mobil istället. Undrar hur man blir av med dom? För 2 dagar sedan ringde dem och frågade om jag ville ha omega 3 tabletter sa vänligt men bestämt nej. Idag ringde samma företag än gång till och ville sälja samma skit, jag vill fortfarande inte ha omega 3 tabletter tror inte på sånt där skit. Minns en gång när jag fick äppelcidervinägertabletter de där tabletterna låg och samlade damm i flera år.
Som jag förstått det funkar det inte med NIX på mobilen, och sen får man väl inte skriva av sig heller. SNARK
Yepp Yepp trött
Usch, rejält sliten idag. Inte bakis direkt men trött. Känns att man var ut igår ska ta lite frulle och se om det kanske förändrar saken legat i badet och försökt på mig den kursen.
Egentligen längtar jag mest efter en pizza, sjukt det där med bakispizzan det enda man är sugen på dagen efter. Dock känner jag mig nöjd med gårdagen, insåg att nu behöver jag inte gå ut på ett tag jag har fått min års dos av utelivet. Inte så att jag inte skulle haka på om någon frågar men jag känner inget behov av det, har känt mig lite pressad i sommar innan att göra något men nu är mitt utelivsdos för sommaren fulländad. Perfekt, bilder kommer senare. Nu ska jag äta frulle.
Vem är mogen och vad är mognad?
Ordet mogen, jag är mogen, jag mognade tidigt. Ofta ordet just mogen, såg en intressant tråd på familjeliv.se som handlade om just mognad. TS i tråden var förbannad på unga mördar som kallar sig mogna hela tiden. Det fick mig att fundera på vad mogen är? När är man mogen och blir man någonsin mogen och vuxen? Ser jag till mig själv tyckte jag att jag var förbannat mogen tidigt, jag såg mig själv som vuxen som femtonåring och skrek ofta till min mamma ”JAG är snart vuxen”. För jag tyckte väl att 18 var vuxet och moget och tre års tid det skulle gå så himla fort. Jag flyttade till egen lägenhet när jag var sjutton kände mig så vuxen och mogen, jag var ju vuxen. Till saken hör att jag också ansåg att min mognad låg i min alldeles förkorta barndom och att jag aldrig egentligen fick chansen att vara ett barn då livet helt enkelt ville mig annorlunda. Jag hade därför egentligen aldrig tid att vara tonåring heller för jag kände mig alltid så himla gammal i själen till skillnad från mina levnadsglada vänner, jag befann mig där och då men ändå var jag miljontals mil ifrån allihopa. Jag trodde det var mognad, att mognaden satt i mina erfarenheter att det var därför jag kände mig annorlunda för att jag var mogen och vuxen i själen.
Så när jag blev gravid så kändes det inte det minsta konstigt för vuxen hade jag ändå varit sedan tretton års ålder, för från den tiden så kände jag mig olika alla andra. Det gjorde jag nog redan som barn med vid tretton var det som jag förvandlades jag var inte längre jag.
Med åren har jag ofta kämpat med att säga att jag var mogen att få barn, men sedan ett par år tillbaka (från tjugofem för att vara helt ärlig), har jag börjat fundera på vad är mognad? Vem är mogen? Blir man någonsin mogen? Mognad för mig var erfarenheter, det var vad jag trodde var mognad att ha erfarenheter av livet. Jag hade 3 yngre syskon och tyckte småbarn var för himla söta, jag hade en jobbig uppväxt som gjorde att jag aldrig fick känna mig liten utan alltid fick lov att vara så stark. Men gjorde det mig mogen och vuxen? Var jag mogen trettonåring bara för att jag hade så mycket i bagaget att jag varje natt sov dåligt? Var jag mogen bara för att jag alltid kände att jag inte kunde slappna av på samma vis som mina jämnåriga för att jag sett för mycket av världen som de aldrig sett? Vad är mognad?
William uttryckte sig för ett par månader sedan; ” Mamma du är inte vuxen, (jag frågade hur han menade då?) och han säger. Nej mamma för vuxen är man inte förens man är åttio.” Jag tyckte då att det han sa var rätt roligt men när jag tänker på det kanske det ligger en sanning i den saken. Vi blir kanske aldrig riktigt vuxna och mogna förens vi är 80 år och nästan levt livet klart. Vid åttio kanske man inte behöver lära sig något mera, det kanske är då vi blir vuxna och mogna. Vi kanske inte borde sträva efter att hävda oss som mogna och vuxna för egentligen blir vi det aldrig. Livet formar oss och vi får leva med livet, istället för att försvara våra livsval kanske vi ska tänka att livet formar oss? Varför ska människor alltid få lov att försvara sina liv, vill du skaffa barn tidigt får du försvara den saken, väljer ju att skaffa barn sent i livet får du försvara det, väljer du att inte skaffa barn får du försvara den saken och väljer du en väg med missbruk får du försvara det samtidigt som du får försvara varför du slutat. Hela livet ska vi dessutom säga att det är ett moget beslut. För moget tycks vara vad vi strävar efter, MOGNAD. Men vem är mogen och blir vi någonsin mogna det är frågan? Filosofi, djupa tankar och ord som flödar. Jag har i alla fall bestämt mig, jag ska aldrig mer säga mogen för jag är varken omogen, mogen eller övermogen. Jag är bara mig själv, en produkt av livet som väljer mitt liv och mina val utan att någonsin mer bry mig om mognad.
Eltandborste vs vanlig
Okej, jag erkänner jag är såld till eltandborstens magiska värld, så här vita och rena tänder har jag inte uppfattat mig ha på flera år. Då ska tilläggas att jag aldrig haft hål och tandis alltid berömmer mig för mina hela och fina tänder. Nu är jag ingen småätare så beror förmodligen på detta, dessutom försöker jag undvika godis i alla dess former då jag på sista tiden uppfattat godis som äckligt. Hur som helst jag är asnöjd med min tandborste och tänker; aldrig mera basborste.
Vad använder ni?
Någon som vill?
Haka på mig ut ikväll? Skulle vara skit kul, vill inte sitta hemma hela helgen och jag har namnsdag så varför inte fira saken. Gick inte ut när jag fyllde år så kan ju passa på nu. Någon som vill haka på?
Bilder från innan jag fick barn.
Här kommer lite bilder på mig från innan jag blev mamma. Del vill säga barn och tonårsbilder.
Jag i tvåan ^^, .
Jag i sexan.
Jag skolavslutningen i sjuan.
Jag i åttan (14 år). HATADE verkligen denna bild.
Dels var jag totalblek, frisören hade klippt mig för kort
och dessutom hade jag finnar som syntes desto mer
med helt fel bakgrund. Jag verkligen led när jag fick detta kort. :-S
Ett par månader senare fortfarande i åttan.
Hårfärgen blev blond och under sitter
min lillasyster Melissa.
Jag 15 år i nian.
Jag 16 år. Hade nog precis börjat på IV här skulle jag tro.
Jag sjutton år (1 året på gymnasiet dvs IV, mot sommarlovet)
Jag 18. Min första lägenhet är det
i alla fall. Skulle ta bild på när jag stod på tårna
men blev inte så. Detta är ju inte på digitalkamerorna tid 😉
Nitton år.
Angående föregåendeinlägg.
Hittade lite bilder på mig från när jag var barn och tonåring. Någon som är sugen på att se dessa? Kan i så fall lägga in dom i ett inlägg här.
Konstiga saker jag sysslat med.
Hittade en ganska rolig tråd på familjeliv som beskrev saker man inte skulle göra hemma, alltså saker som slutat illa.
Då kom jag och tänkta på gången när jag var fjorton och min mamma stod och plockade sten för att göra upp ett land vid radhuset vi bodde i. Mamma suckade väl lite för det tog sån tid då det var tvunget att gå in i vårat hus, och runt hela byggnaden för att kunna bli av med stenarna. Själv kom jag på den briljanta idén att istället slänga stenarna över garaget, då ska det tilläggas att på andra sidan garaget (man såg alltså inte till andra sidan) stod det bilar parkerade. Jag tog en av stenbumlingarna och hivade i väg över taket. Mammas reaktion; ÄR DU inte riktigt klok! De kan ju vara någon på andra sidan! Först då insåg jag att, JA just ja. Så här efteråt tänker jag på vad som kunde ha hänt, tänk om det varit ett litet barn på andra sidan och fått en stor stenbumling i huvudet, ett bevis på att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat innan tjugofem års ålder.
En annan sån där korkad sak jag gjort, vad också fjorton vid det tillfället. Var när jag, Anna och Christin hade slagit upp ett tält på samma gård (tält iden kom vi på klockan 21.00). Vi var och köpte pommes på centralkiosken i Orsa, laddade med godis och chips samt att Anna skulle ha popcorn. I alla fall gick vi in till mig för att köra dom i micron. Jag stoppade in popcorna och snart började det lukta skumt och väldigt bränt i hela huset, PANG! JAG, Anna och Christin springer dit och ser att jag tydligen poppat popcornen med platsen på. HAHA, Annas reaktion! MADDE HAR du inte tagit av PLASTEN! Dom popcornen var inte så fina 80% brända och dom fina var desto mindre.
En annan liknade gång, var när jag och Anna (Anna tycks locka fram den smarta sidan av mig *S*) åkte till Stockholm från Orsa för att shoppa. I alla fall så hade jag grymt ont i ryggen efter att vi gått med packning för 1 vecka när vi bara skulle vara borta i ett dygn (ni vet två femtonåriga tjejer.) i alla fall när vi ska åka hem så ställer vi oss och väntar på tåget, tåget kommer in och jag och Anna kliver glatt på. Väl på tåget får både jag och Anna lite dåliga vibbar, folket på tåget är allt för uppklädda och vi börjar därför ana oråd, tåget åker och jag och Anna börjar leta efter våra platser var på vi ser att dessa inte finns och upptäcker att det står Stockholm – Uppsala på tåget och inte alls Stockholm – Mora. Jag och Anna får panik, tåget åker. Vi springer igenom hela tåget med vår packning + allt vi shoppat för att äntligen hitta konduktören som säger att det är lugnt, vi kan hoppa av tåget och kliva på det vi ska åka i Uppsala istället. Efteråt svär både jag och Anna på att inte yppa ett ord om detta till våra föräldrar av rädsla för att aldrig mer få göra en resa ihop. *hehe*.
En annan gång, dock var inte detta ett av mina flummiga turer men jag tänker ändå berätta det. Var så förbannat arg denna gång så jag trodde jag skulle gå upp i atomer. Jag tog tåget från Bålsta för att åka hem till Mora. Det som dock sker att Bålsta tåget är försenat till Västerås där jag ska göra tågbyte mellan Västerås och Sala för att sedan kliva av tåget i Sala och ta Mora tåget hemåt. Som sagt Bålsta tåget är försenat och jag får springa som en dåre för att hinna, alla som varit i Västerås vet att den tågstationen inte är liten… När jag precis kommit ner för trapporna med min gigantiska packning åker taget, jag började nästan gråta av ilska. Dock kommer en snäll kille fram till mig (kanske ska tillägga att jag var arton år när detta skedde), och säger såg att du missade tåget. Kom ska jag hjälpa dig. Han gick fram och berättade läget i informationen och hon som stod där var jätte trevlig, sa att jag fick gå och handla en smörgås + lite böcker på Pressbyrån tills nästa tåg skulle gå om 5 timmar. Så där satt jag i Västerås i fem timmar, i tropisk sommarvärme och läste ut två pocketböcker åt min smörgås och kände mig enormt ensam. Detta var på tiden när man inte hade mobiler med internet eller datorn med sig så jag hade SKIT tråkigt bokstavligt talat. Resan var dock inte slut här, jag gick ut en halvtimme innan Sala tåget skulle komma för att på så vis inte riskera något. När jag står där perrongen så hör jag hur dom ropar ut ”Sala tåget är försenat och vi sätter in ersättningsbussar istället om 15 minuter”. Jag stormade i väg till dom i receptionen och sa, JAG ska med ett tåg till Mora! Jag har redan missat ett för ni var försenade jag kan inte missa ett till, så lyckligtvis så såg dom till att stanna tåget i Sala tills min buss kom. Den bussresan var den mest stressiga resa i hela mitt liv, att dessutom komma springande med packning till ett tåg där alla glor ilsket ut genom fönstret var ingen hit direkt. Dom hade fått vänta i Sala i 30 minuter enbart på mig.
Det var ju inte mitt fel men ändå! ALLT händer alltid mig!
Nä nu ska jag duscha!