Kategori: Författarens egna ord.

Tyckte den här artikeln var rätt rolig. Jag är en typisk klottrare, målar ofta när jag sitter och lyssnar på folk. Jag ogillar att sitta still och enbart lyssna som i skolan eller när jag talar i telefon. Om någon ringer till mig brukar jag gå runt eller så plockar jag ur diskmaskinen, börjar plocka ur blomblad, vattna blommorna eller som mamma var så irriterad på förr borsta tänderna. Haha, det händer också att jag bläddrar i en tidning samtidigt som jag talar i telefonen. Jag har nämligen sjukt svårt för att enbart lyssna rakt upp och ner, sånt känns som slöseri med dyrbar tid. Jag antar också att det var därför jag gärna drömde mig bort när jag gick i grundskolans tidigare år, för jag verkligen avskydde att enbart sitta och lyssna utan att ha något att göra med händerna. Det är också en skillnad mellan att bli vuxen och vara barn, fortfarande så finns det en förförståelse om att småbarn inte ska göra annat en rakt upp och ner lära sig att lyssna. Ändå vet man att teorier som Gardner, tyder på att vi lär oss olika. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag sitter och lyssnar och får måla samtidigt, då får jag in all information och kan därmed även memorera bättre. Men har jag inget block med mig blir det genast en långutdragen stund där jag känner att jag borde gjort så mycket annat. Jag önskar att fler lärare kunde stoppa pennan i handen och ett papper framför de små eleverna i skolan och låta dessa måla, kanske klassrumssituationen blir något lugnare då. För även om vissa lär sig genom att lyssna rakt upp och ner gör inte alla elever det, och något lärare måste fråga sig varje dag enligt mig är; Är jag här för min skull? Eller är jag här för att alla elever ska få ut det mesta av lektionerna?
Självklart funkar inte papper och penna alla dagar, men ibland är jag övertygad om att det faktiskt är bättre att låta vissa elever måla och lyssna via den vägen, istället för att tjafsa om att det ska kolla mig i ögonen. Men det är min egen lilla tanke, hur som helst så stämde artikeln in en hel del på mig, blommor & fjärilar målar jag otroligt ofta och texten därför var ju verkligen träffande.

Jag vet vad hela bloggvärlden kommer skriva om idag, jag vet exakt hur alla kommer skriva RIP tio år sedan 11/9 – 01. Jag precis som nästan alla andra som var så pass stora att det minns händelsen kommer nog ihåg vad man tänkte just i den stunden. På något vis förstod man att den lilla bubbla man levt i poff spräcktes. Det terroristerna gjorde den dagen var inte bara att döda människor, dom dödade också många människors rätt att vara trygga. I samma stund som flygplanen körde in i World trade center försattes människor i ännu mera förtryck. Många anser att västvärlden förstorat saken, samtidigt anser jag att säger man så fördömer man också sig själv. Terroristbrott är aldrig okej, oavsett om det är en norrman eller en man från Afghanistan, det är inte okej att döda oskyldiga, inte i krig och inte för att fel person var vid fel tillfälle just då. Dessa människor har inte bara förstört för människor i väst, nej dom har bidragit till att det idag är ett hat mot muslimer, det har bidragit till att många människor tror att alla som bär slöja eller är muslim är terrorister. Under andra världskriget så dödades många judar, det vet vi om. Människor åker idag för att se på koncentrationslägren och jag tror det flesta någon gång hade en föreläsare som berättat om förintelsen och att det aldrig får hända igen, av de överlevande börjar fler och fler bli så gamla att det snart lämnar oss. Vi som minns World trade center kommer också bli gamla och detta minne kommer bli mindre och mindre, idag slåss världen mot terroristerna. Vad kommer världen kriga om när våra barnbarn är små? Få saker i världen har bundit ihop oss, World trade center och förintelsen har splittrar människor. Men jag hoppas det någon gång kommer regn efter solsken och att vi människor kan vandra här på jorden utan rädsla för vem vår granne är. För vi är människor, oavsett religion, hudfärg eller åsikter och vi borde hålla ihop. Likt andra djur håller ihop sin flock.

Fixar lite bloggdesign just nu åt en, berättar senare om h*n vill det.

Lagade köttbullar som jag skrev tidigare, en förkylning kommer smygandes här. Mindre roligt men hellre nu än om 3 veckor när min VFU börjar. Var på citygross idag och handlade, köpte lite till tassimon och gröt till William. Tubgröt han tycker sånt är gott, själv är jag väl inte vidare förtjust i sånt men om William vill ha det ska han självklart få det.

Hehe drömde en skit skum dröm inatt. Drömde att jag fått en lillasyster, hon var sjukt söt och la sitt lilla bebishuvud mot mig med napp och somnade. Gick runt och bar på henne och William sa (i drömmen) det är ju helt knäpp, jag har en moster som är MINDRE än mig. Vaknade i alla fall, tredje gången nu jag drömt att jag fått ett syskon för ett par månader sedan drömde jag att jag skulle få en lillebror. Det är dock omöjligt, då min pappa är död (vilket betyder INGA barn) och min mamma opererade bort livmodern när jag var 17. Så vad syskondrömmarna kommer ifrån har jag ingen aning, men det är ändå en rätt mysig dröm.

Nä nu ska jag gå och lägga mig.

Bebis.

Något mindre än idag.

Jag

Madeleine

Jag =)

Liten tjej.

Jag i Orsadräkt

Ritar hos mormor och morfar.

Jag med mitt älskade barbie-hus, Lika gammal som William är nu.

Björn och William kom och hämtade med mig till Björn en sväng. På vägen passade jag på att köpa en förlängningssladd åt brorsan att ha till sin box för tvn. Drog ut till brorsan och hjälpte honom möblera om. Blev bra, han lät som han var nöjd i alla fall. Efteråt åkte vi hem hit, så på lite förhäxad och sen åkte han hem. Imorgon blir det leksand sommarland. Ska gå och lägga mig nu, är trött. Blir mer uppdatering imorgon kväll med bilder ifrån leksand så klart. Williams sista sommarlovsdag också.