Denna var en riktig sommarfavorit sommaren mellan åttan och nian. Helt meningslös text, men den gör mig till femton igen. Men skratt, förbjuden alkohol och högmusik.
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Denna var en riktig sommarfavorit sommaren mellan åttan och nian. Helt meningslös text, men den gör mig till femton igen. Men skratt, förbjuden alkohol och högmusik.
Ligger forfarande i sängen, ska alldeles strax kliva upp och göra frukost åt mig och William. Efteråt ska jag väl duscha och slänga in en ny maskin med tvätt.
Jag har en jobbig känsla i bröstet, varför blir det alltid så tufft på sommaren? Varför är det som att min kropp blir ledsen och funderar alldeles för mycket just sommartid? Jag försöker pusha känslorna åt ett annat håll men de kryper sig in under mitt skal. Trötthet, utmattning och förflutna känslor som bultar? Jag vet inte men jag behöver nog få lite mer tid att vara bara jag nu ett tag.
Man skulle kunna tycka att det är något fel med mig, att sova bort en hel lördag men jag behövde saken. Jag behövde ligga på soffan och drömma och sova av mig allt de jag inte hunnit sova på hela veckan. Jag kanske laddar om nu, laddar om batterierna inför ledigheten som knackar lätt på dörren.
William kom hem idag så vi har moffat godis i vardagsrummet och glott på lite film, skrattat och kramats. Kramar blir det mindre och mindre av, i alla fall sådana man ber om själv. Har en kille som är en typisk tweenie här hemma. En kille som stänger dörren om sig och suckar högt åt sin mamma ena sekunden för att nästa tala om att han älskar mig mer än någonting annat. Det är så speciellt med ett barn som är för liten för att vara tonåring men för stor för att vara barn. Alla åldrar är så spännande att då uppleva och minnas sin egen tid. För tjugo år sedan så väntande jag också på att börja fyran, hade sommarlov och gillade livet. Skillnaden var att jag också fått min underbara hund under perioden Sassa, jag drömde att jag skaffar en valp idag. Jag drömmer ofta om att vi skaffar oss en hund även om vi aldrig kommer kunna göra detta. Allt tack vara min allergi, tänk om det än gång kunde komma ett botemedel mot allergier och astma? Tänk om man kunde få vara frisk, kunna krama på djur, äta all mat och njuta av att sitta i gräset istället för att alltid oroa sig för att bli sjuk.
Hur ska man kunna vänta tills nästa säsong. Octavia och Lincons ser jag framemot att se vad som händer med i nya säsongen, lika så spänningen med slutet. Är dock inte så jättenyfiken på de vuxna från arken som återvände i slutet. Kanske för deras story inte är lika spännande som resten.
William hade sin skolavslutning idag, det är alltid så känslosamt. Det känns enda in i hjärtat när man ser sitt barn tåga in till tonerna av folkmusik, det känns lika mycket i hjärtat se se barn uppträda. Idag sjöng dem en sång om vänskap och jag kände hur tårarna fylldes. Det avslutades även med en sång för alla eleverna tillsammans, och deras lärare medverkar också. Det är så spännande att se alla elever från förskoleklassens sexåringar till högstadiets nior tillsammans sjunga sånger som de gjort om texterna på så den mer passar sommaren. Sedan avslutas det alltid med skolans sång, en låt deras rektor själv har komponerat och skrivit texten till. Varje gång jag hör den kommer det alltid en tår i ögonen, det är så fantastiskt på något vis och så magiskt med skolavslutningar. Det är så mycket lycka och glädje i den stunden, förväntningar och kärlek. Barn som ser sommarlovet med hopp och glädje, föräldrar som äntligen ska få tiden att bara vara med sina barn, lärare som ska få lite paus för att tanka energi och kärlek för att ta emot och vara; stöd, tröst och en lärande hand åt ens barn. Det är så vackert! Föräldrar som älskar sina barn, lärare som gör sitt bästa för att ta hand om ens barn. Tänk alla gånger som Williams lärare varit där för honom när jag inte varit det, tänk vilken dyrbar skatt man lägger i lärarens händer? Och tänk dessutom på att jag som lärare faktiskt får ta del av dessa små skatter själv? Sommarlov, glädje och stundande liv!
Mitt barn har just slutat lågstadiet och ska ta ett kliv mot mellanstadiet. Livet är en fantastisk resa!
Jag har fotat men behåller dessa bilder för mig själv, det finns barn med skyddade identiteter på skolor och därmed vill jag inte ens tänka tanken på att visa bilder här i bloggen därifrån.
Mamma skickade denna till mig för några månader sen. Hon hade förmodligen hittat den hemma hos sig. Det som stack till i hjärtat på mig när jag läste den var hur jag i mitt lilla hjärta endast två år äldre än William kunde känna mig så himla olycklig. För det går att läsa ut så tydligt i texten. Jag vet inte om denna skrevs på skolans datorer eller om jag skrev denna på datorn jag fick låna av mormors bror. Det var nämligen inte vanligt med datorer hemma när jag gick i femman. Men ändå, det känns som en annan tid, en liten tid när jag var så trasig utan att någon förstod det. Jag delar denna, kanske är det fel av mig? Eller så är det okej att dela tankar ur det förflutna för att förstå vem jag en gång var.
Jag hade en fantastisk kväll med Björn och Christin, vi började kvällen med att äta här. Vi grillade kalvkött, pratade och skrattade. Gick sedan ut på min balkong och drack lite öl. Björn och Christins kompis hade fest i Elsborg så vi åkte dit en stund, jag och Christin gick sedan ner på stan och mötte några vänner till henne på Pitchers, Björn kom efter och vi gick vidare till Bishops. Jag och Björn blev båda trötta så vi bestämde oss för att gå hem, Christin gav också upp då så vi gick hemåt tillsammans en bit tills hon avvek för att gå hem till sig.
Hann med att köpa en Pizza på Maestro, tog med den hemåt åt lite och sen gick vi och la oss. Det var rätt kallt i luften även om solen värmde på under kvällen på min balkong.
Idag har vi varit till Bojsen Beach med William och Ollis, tagit lite promenader och Björn bjöd på heta räkor hemma hos sig på kvällen. Så sjuktgott!
| Cookie name | Active |
|---|