Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Sprang in på Maxi för att handla lite grönsaker idag och på vägen ut hittade jag smink för 15 kronor styck. Jag kunde inte hålla mig så jag fick med mig, 2 ögonskuggor, 1 eyeliner (flytande) och 1 svart nagellack. Jag är känner mig fyndig idag!
60:-
Gillar skuggorna mycket!
Björn smsade och hörde om vi ville haka på till Borlänge. Så nu bär det strax av. Kyla i Dalarna nu och vinter!
Så har vi ätit vår frulle. Haft en mysigstund i köket och bara pratat och snackat.
När jag och William är själva blir det mycket prat om saker som inte kommer upp i samma utsträckning när andra är här. Som idag så satt jag och sa; Alla vi som tycker rövar är kul klappar nu. William suckade och himlade med ögonen och sen börjar han skratta. Jag är av filosofin att man måste kunna prata om sånt avslappnat och ha roligt, jag tror nämligen att såna saker gör saker avslappnat sen det är ju en kroppsdel som allt annat. Här pratas det ofta om hur bebisar blir till och annat helt öppet, jag tycker inte det är något man ska hålla hemligt. Bättre att William vågar fråga saker än att han är rädd och tror att saker är fel. Förutom de tänkte jag på en sak, jag har aldrig gjort det till något konstigt att man får leka med vem och vad man vill eller klä sig hur man vill. Jag har bara kört på saken, aldrig försökt påverka William med rosa saker för jämställdhetens skull, utan han har fått ta sånt själv om han velat. Vi pratar ofta om allas rättigheter men jag håller aldrig på och propagerar för ett jämställt samhälle runt honom utan istället så har han själv fått utforska och undersöka, leta och önskat. Jag har aldrig medvetet köpt saker som vuxna bestämt är för det ena könet utan låter William själv önska sig om han nu skulle vilja ha saken. Någon gång för ett år sedan frågade William om just pojk- och flickleksaker då han började fundera i saken då han sett uppdelningarna på tvn och hörde andra tala om flick- och pojkleksaker. Varav jag sa att; det finns inga såna leksaker. Leksaker är för alla, så man får leka med vad man vill. Leksaker får alla leka med det är bara vuxna som bestämt sånt, och vuxna behöver man inte alltid lyssna på. Vuxna har inte alltid rätt! Efter de svarar William ofta; det finns inga pojk eller flickleksaker, leksaker är till för att lekas med. Vi diskuterar, leker och funderar tillsammans. Jag ger William möjlighet att forma sig själv, och jag köper de han önskar sig. Inte det jag eller andra tycker han borde leka med just för stunden. Man blir inte jämställd bara för att man bojkottar eller köper en rosa/blå tröja eller bilar/dockor till sitt barn bara för att motverka könsmönster. Man blir jämställd när man låter barnen själv välja vad han eller hon vill leka med utan att som vuxen lägga värderingar i saken.
Frulle
Mysfrulle
Jag och William sitter i vardagsrummet och kikar på julkalendern. Efteråt blir det frulle och sen ska jag duscha.
Efter middagen idag begav vi oss till soffan för att se ”På andra sidan häcken” eller som jag sa till William nu ska vi se ”På andra sidan RÖVEN” jag garvade och William suckade och himlade med ögonen. Jag skrattar mer en gärna åt mina egna skämt, William suckar mer en gärna åt mig skämt!
Hur som helst såg vi på film åt lite godis, myste och nu har William lagt sig. Det var den lördagen det.
Letade efter lucka nummer 1.
Bygger
Öppna chokladkalendern.
Godiskalendern.
Slängde ihop en tacogratäng till middag. Så sjukt gott! Har inte ätit de på tre år!
Stek först köttfärs
Sedan blandar man i:
1 påse Tacokrydda
1 burk majs
10 stycken körsbärstomater
1 burk Cream fresh
1 burk Philadelphiaost.
När detta fått puttra en stund, häll i allt i en ugnsfast form och strö över önskad mängd riven ost.
In i ugnen på 200 grader i cirka fem minuter.
Servera med sallad, Avokado och/eller nachochips.
Det går att ha i andra saker som jalapeno/paprika med men William tycker inte om det.
Fotade lite tidigare idag, blusen har jag köpt på Lager 70 här i stan.
Hello!
Ögon.
Grr
Leker Anka.
Mommy and son.
Fick lov att citera ”Stina från Saltkråkan” lite. I brist på annat. Hur som helst har ny nyss ätit lite helgfrulle jag och William och jag är mätt som bara den och kommer förmodligen inte känna någon hunger förens till middagen. Det känns som vi har haft en fin morgon hittills, adventskalender som jag skrev i inlägget under och nu lite mysfrulle.
Nu ska jag duscha och fixa mig och sedan får jag se vad vår dag kommer erbjuda, förmodligen mycket lugn då William var sjuk igår.
Mysigt!
Varm oboy med grädde och marshmallows
Nöjt barn.
Då är det den första December då. William och jag har myst i soffan och kikat på mysteriet på Greveholm. Jag minns ju när det gick sist så detta var lite av en nostalgikick, den var bra! Nu blir det i alla fall att se denna 23 dagar till. William öppnade sin Little Pet shop kalender han fick av sin mormor, och sin Lego Star wars kalender han fick i födelsedagspresent av hans tremänningar. Ungen har fått tre såna där leksakskalendrar för hans farfar hade också köpt en Lego kalender så Williams ögon lyser, dock valde han att spara den ena till kvällen sa han, så kan han ta den ihop med chokladkalender han fått av sin farmor. Jag köpte innan han hade fått så många en godiskalender åt honom på ÖB också, förutom de har han fått en i Kalle Anka och en i Bamse. Men han är glad och ögonen lyser på honom. Han är älskad helt enkelt och de är ju tur!
Tänkte på en sak i morse innan julkalendern började att många av oss som växte upp med Mysteriet på Greveholm har ju egna barn nu, så detta är faktiskt helmysigt! Att se något man själv sett tillsammans med sitt/sina egna barn. Eller hur?!
Han mår bättre idag och är pigg, om en förkyld nu istället. Jag ska gå och göra en mysfrulle till oss båda med varm oboy och grädde, och mackor. Det är ändå helg! Bilder kommer på den saken, men först får ni lite från våran mysstund i soffan med julkalendern!
Någon som väntar spänt på julkalendern.
Några av kalendrarna.
På tvn.
Tummen upp!
Greveholm!
Så kul!
Börjar öppna kalender.
Skepp från Star Wars.
Dags för Little Pet shop.
Den första luckan var öppen så man såg vad det var redan.
Är så på alla.
William och en Little Pet shop figur!
Jag fick en fråga här i veckan på vad jag gillar för böcker, jag tänkte att i brist på saker att skriva kanske jag kan svara på saken.
Jag har alltid tyckt om böcker, sommarlovet mellan första och andra klass läste jag ”En ettas dagbok” . I trean slukade jag böcker och jag var under den perioden mest besatt av att läsa Lilla huset på prärien, Kulla-Gulla, men även de andra böckerna i Mimmi och Eddie serien.
Runt femman-sexan var jag med i läslusen tror jag det hette? Där man fick köpa olika böcker ur Wahlströms ungdomsböckers serien till rabatterade priser. Bland annat var det nog Saknad Jennie 3 år?
Sedan på högstadiet gick jag över till Virginia Andrews, Vindsträdgården och resten. Jag satt med i en bok i handen dagligen och läste, grät och läste ännu mera. Jag brukade även skriva långa noveller och la stor tid på sånt. En liten dröm bland mina skådespelare, sångerska och modelldrömmar var att bli författare eller regissör. Jag ville verkligen gå media eller estetiska men jag hade inte betyg för det. Mest media då jag drömde om fotograf och eller som jag skrev tidigare regissör. Det var verkligen något jag ville. Jag älskade att skriva och läsa, böckernas värld inspirerade mig i massor. På gymnasiet lånade jag Harry Potter. Ganska sent i jämfört med alla andra som var helt fast i de böckerna. Men jag började läsa och mitt hjärta var sålt till RK Rowling. Jag läste sista boken på engelska när den kom ut för jag kunde verkligen inte vänta på den svenska översättningen.
Harry Potter är ett undantag sedan jag blev mamma och student. Jag läste nämligen knappt något mer en kurslitteratur med Harry Potter var helig, de böckerna ville jag läsa.
Under graviditeten med William plöjde jag Danielle Steel böcker, och även Sagan om Isfolket till bok tolv eller tretton , och grät. Jag har en förmåga att gråta i böcker som är sorgliga. Där är Kalejdoskop en bok som jag grät mig igenom, jag läste den dock som sextonåring för det var först då jag började läsa Danielle Steel.
Självbiografier är också något jag tycker om, tragiska livsöden som ”Pojken som kallades DET”, Waris Dirie med en blomma i Afrikas öken. Gömda och Asyl, jag tror ni förstår vad jag menar?
Men jag gillar även roliga böcker i form av Bridget Jones och Marian Keys där skratten far ut i kroppen och bildar tårar, men som även för en att gråta för livet kan fan vara jävligt orättvist också.
Sen har vi Vilhelm Moberg utvandrarna böcker, jag älskar dem! De är också ett av mina undantag. Jag läste dem under tre dagar (alla böckerna) när William var bebis. Jag läste varje stund han sov, jag grät så tårarna rann och jag älskar de böckerna något oerhört. Jag har även läst Raskens och den var bra även om den inte var lika sorglig som Utvandrarna.
Nu senast har jag läst Stephanie Meyers böcker och jag tycker dem är bra, trots att jag inte hade några djupare förhoppningar om saken. Men de var bra böcker för någon som inte kunnat läsa för nöjesskull utan dåligt samvete under flera år.
Jag vet inte vart jag ska kategorisera mig själv som? En bokmal kanske? Någon som tycker om böcker även om hon verkligen missat massa böcker. Men jag är på gång, böcker är en del av mig identitet. När jag tänker efter kanske det inte är så konstigt att jag bloggar egentligen, att jag har sådant behov av att skriva. Det ligger i mina fingrar, jag måste få ur mig saker min hjärna vill få ur sig. Jag är en tänkare, en sån som funderar ut historier och har massor med fantasi. Jag kan lätt hitta på en saga utan att förstå vart den kom ifrån, jag har många gånger lätt plockat fram sagor om drakar som bor under just den stenen, eller att den lilla tomten just sprang förbi. Min hjärna är full med inspiration och tankar. Jag bär oskrivna böcker i mitt huvud, min morfars pappa var konstnär och gav även ut en diktsamling. Min fantasi kanske kommer därifrån? För jag tror min kreativa del av hjärnan kommer någonstans ifrån. Jag, min bror och mina systrar är alla ganska fantasifulla har jag insett, och det kanske är något vi ärvt från den delen av släkten. Mina syskon är bra på att måla, men den talangen har jag aldrig tyckt mig själv ha. Även om många sagt till mig genom åren att jag målar fint. Jag är en medel motta och det är inget jag är nöjd med, inte som när jag ser mina syskons verk. Men istället har jag lättare att se vackra kontraster i texter eller vad som kommer bli en vacker bild innan den tagits. Jag ser det genom mina ögon, genom starka kontraster vilket kanske även de är ett arv. Men vad vet jag?
Böcker är en del av mig, en viktig del av mig. Böcker betyder massor!
