Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Sitter och väntar på sms, gick upp sex i morse ifall att man skulle få ett sms, ännu lyser smsen med sin frånvaro och när jag tänkte gå in på insidan snabbt så funkar inte mitt lösenord! Jag blir måttligt road! Det är inte första gången, insidan har en tendens att krångla för mig, jag har haft så här sedan de gjorde om till smstjänst det är som min dator inte alls uppskattar att jag ska in på insidan. Jag vill JOBBA! Jag behöver visserligen studera och få klart uppsatsen med i och med att det bara är 3 dagar kvar på den här veckan och på fredag kan jag bara jobba halvdag känns det stressigt och inte de minsta kul att inte komma in på insidan och kika vad jag skrivit upp för tider idag. Jag skulle nämligen egentligen träffat min lärare idag och jag tror att jag skrev upp en ny tid då? Men så byttes det och nu är jag lite mindre osäker på vilken tid jag faktiskt tagit. Snurrigt va?! Jag vill ju helst jobba så att jag klarar mig själv hela sommaren. Nä kanske ska sluta babbla nu, det känns som jag skrivit massa onödigt bara, ska svara på kommentarer senare idag.

Känner en enorm press idag, jag ska intervjua en person (den sista) idag och sedan ska jag hinna med att transkribera allt. Jag känner mig helt trött och slut och fattar inte hur jag ska hinna. Kan någon hjälpa mig dela på mig?! William är på friluftsdag och jag tror han njuter, vädret är kanske inte tipp topp men jag tänker att det nog är roligt för honom i alla fall, William till skillnad från sin mamma tycker att allt sånt är roligt. Jag hatade friluftsdagar och när jag blev insåg skolkets trevliga värld så blev det bästa vännen under dessa dagar jag ansåg kunde jämföras med en dag i helvetet.
Jag hatade idrotten också, idag funderar jag på 0m det kan ha berott på min obehandlade astma. Jag minns hur jobbigt det var att springa och att det kändes som lungorna skulle slitas ur min kropp jämt, sedan la de flesta in att man ”hade urusel kondis” och jag kände mig alltid som den med dålig kondis. Jag minns cykelturerna till Hansjö som ett sådant exempel, jag mådde skit varje år. Med tanke på att jag under den perioden hade andnöd jämt vill cyklingen, att jag dessutom alltid fick som svimningskänslor och att det allt som oftast var under pollensäsongen när jag alltid mår sämst så är det inte konstigt att jag alltid kom dit sist, att jag alltid kände att andningen höll på att ta slut och jag HATADE allt vad kallades röra på sig var. Jag undrar hur det varit om jag fått min astmadiagnos tidigare, jag gick nämligen utan diagnos fram tills jag var femton år, men under dessa år finns det så mycket som tyder på att jag hade astma tidigare, personer med astma brukar hata idrott (alltså om du inte fått diagnos och hjälp med mediciner), personer med astma orkar inte springa samma sträckor, personer med astma framställs ofta som lata. Det känns orättvist på mångt och mycket när jag tänker på saken, jag kanske hade tyckt det var lika kul som William bara jag varit frisk… Men jag har haft allergi sedan jag var liten, och astman utvecklades efteråt så astma som är en kronisk sjukdom är faktiskt inget som är speciellt kul att gå runt med utan mediciner.

Hur som haver, jag verkar så bitter jämt. Kanske jag är det, cynisk och bitter? Egentligen är jag ganska glad av mig, jag skriver mest surt av någon anledning min blogg är nämligen en riktig gnäll och surblogg stundvis. Å andra sidan tycks vissa människor söka sig hit så den kan inte vara allt för hemsk att läsa men vad vet jag… Det kanske är fler sura och bittra människor som kommer hit.

Jag i Märsta, en gång för längesen.
(Semester kanske?)

Lämnade just in en matematiktentamen jag lyckades göra på cirka 1 timme, jag vet inte om jag ska bli oroad över mina snabba resultat i detta. Dock känns det som en sten föll från mina axlar och jag kan nu fullt ut koncentrera mig på examensarbetet och jobb, dock är jag pressad. Så pressad att jag idag började tokgrina och gråt så jag trodde att livets tårar skulle tömmas ur mig. Jag är ingen känslig typ, men nu är jag verkligen extrem jag är så känslig att jag inte känner igen mig själv. Jag vill att denna kurs ska vara över så jag är färdig och kan vandra vidare i livet, för det är något jag behöver vandra vidare och känna mig levande, börja jobba och umgås mer med William. Jag har verkligen sån ångest över denna termin när jag haft så knappt om tid.

Hur som haver hade jag en total lekdag med William igår, fotade en del så tänkte lägga upp lite från våran leklördag i ett inlägg här. Jag och William lekte cirkus en stund, helt ärlig är jag glad över att jag inte slog ihjäl mig, att göra cirkuskonster cirka 15 år efter att man senast gjorde det är egentligen ganska livsfarligt, men SÅ roligt!

Stadsparken, en av Faluns finaste platser.

Picknickmys. Vi åt dock aldrig av godiset.

Myspys.

William kämpade som bara den med linbanan. Han tyckte jag skulle hjälpa,
men jag sa att han fick fixa det själv…

Lyckan var total när han lyckades åka i väg själv!

Begav oss runt hemmet.
William hittade en ”blåsblomma”.

Mamman fick också blåsa, fast på en egen.

Plockar blommor.

Cirkuskonster *S*.
William skulle absolut ha foto på mig i denna position.
Hängde väl så där i 3-4 minuter innan han väl fotograferade trodde jag skulle
få blodstopp i benen *S*.

TADA! 😉

Balansgång.

William lekte att han var en starksnubbe på cirkus.

Dags att lämna tillbaka en bok.