Att köra.
Madeleine Stenberg Kör Björns limousin, blir min lördagskväll.
Bilar
En härlig kommentar.
Igår när jag körde raggarbilen (Björns dodge som inte är av den lilla sorten. Den har plats för 9 pers.) runt på crusingen i Avesta (var första gången i mitt liv jag var i Avesta). Så när jag skulle åka knackar en karl på rutan, jag öppnade och tänkte att nu vill han väl något. Så säger han;
DU! Jag är väldigt imponerad just nu! Det är inte VANLIGT att man ser en tjej köra riktiga bilar! Du har gjort min kväll! Wow! Skitduktigt av dig, du är väldigt vacker också! Hoppas du får en fin kväll!
Såna där kommentarer blir man glad över. Riktigt glad faktiskt! Tack till dig också som gav mig komplimangen för min bilkörning.
Kanske ska säga att han var en främling, har varit med om det där många gånger när jag kört Björns bil hur karlar sprungit fram och fått lov att berätta hur imponerade de är att jag kan köra raggarbil. Det är sjukt egentligen, jag hatar att köra ”vanliga” normalstora bilar jag är skitnervös att jag ska göra något fel. Men så fort jag sätter mig i raggarbilen kopplar jag av och kör hur lugnt som helst och är inte de minsta oroad. Problemet igår var dock att jag mådde skit för jag var så stressad över skolan och sånt.
Men efter att ha pluggat igen idag känns det något lättare.
Raggarbil och pjamas.
Fick förfrågan om att följa med i raggarbilen. Så tog min pjamas och gick ut, så nu åker jag raggarbil i pjamas =p.
Ljudet av brummande raggarbilar och en kall bärs!
FINNS det någon rättvisa i världen? Eller ja det vet jag ju att det inte finns. Men, just nu längtar jag AS mycket efter en varm sommardag iklädd kjol och linne med en kall bärs i handen och solen som steker min kropp. Bärsen som svalkar och känslor som ÅHHHH det är sommar, lite musik på spotify och bakgrundsljudet av brummande raggarbilar. Hur den stekande solen verkligen VÄRMER min kropp, hur humlorna surrar förbi och ljudet av folk på gatorna. JAG längtar dit, i massor. Jag är så sjukt less på snön och mer ser det ut att bli, som vi inte hade nog nu?
Folk tycker inte man ska klaga, men jag klagar bäst jag vill. DET är mars nu. Nu vill jag se första tecknen på vår inte mera tecken på JUL. Om julen haft lika mycket snö kunde jag överlevt men nu uschigt vill inte ha mera.
Hur som helst så har jag nya tapeterna i vardagsrummet och köket att se nära nu och om 1 månad och 14 dagar kommer jag ha min första tatuering. Jag vet inte hur den ska se ut, ingen annan heller. Jag har aldrig tatuerat mig och chockerade tatueraren lite med att när han tog fram en tatueringsbok säga NEJ, jag vill inte ha något därifrån du får fria händer gör vad du vill. Han blev skit glad, själv tänker jag som så att jag inte vill se för ser jag blir jag förblindad av det och sen kommer jag inte kunna släppa just den bilden, på det här viset vet jag inte så när jag kommer dit den 14 april kommer endast han veta. DET ska bli så spännande.
SEN efter det kommer bärs sommaren hoppas jag och CRUSING. Om nu någon mer är sugen på de del vill säga. Jag behöver vår sol och sommaren nu. Jag blir så jävla isolerad och osocial och elak på vintern.