I lördags skickade Emma mig bild på två pudlar som kostade 10 kronor vardera på Falu antik. Jag köpte dem båda, så söta verkligen. Ett litet sött inslag här hemma.
Idag har jag först jobbat, sedan var jag hem för att delta i ett möte. Passade på att byta sängkläder och drog sedan till gymmet. Var skönt och är roligt att se hur jag blir starkare för varje vecka.
Nu väntar sängen, har precis tagit serotonin för att somna. Hoppas på en lång nattsömn för min del.
Vad många inte vet eftersom pudlar idag igår i rasgrupp 9 sällskapshundar är att dem ursprungligen avlades fram för jakt och då främst på änder. Idag under agilityn visade Lizzla sina kunskaper på den saken.
Jag hade tagit med Lizzla för att dricka vatten och vi går en vända runt planen för att varva ner efter flera hopp och fart och fläkt. Helt plötsligt utan att jag kunnat ana något innan, sticker Lizzla ner nosen i en hög med löv och jag hör ett annat djur pipa högt! Min första tanke var att: ”det är en råtta/mus” och ropar högt åt henne att spotta ut! ”Råttan/musen” visade sig dock kunna flyga och var en brun liten fågel som flydde i panik in i mot skogen… Jag hoppas den överlever, förmodligen kan den nog dö av chocken eller om Lizzla lyckades bita den hårt.
Får medge att jag hamnade lite i chock, att hon lyckades fånga en fågel! Nog för att man vet att katter fångar fåglar men en hund… Ja där visade hon onekligen prov på sina tidigare led av genetiken. Lite roligt var att hennes uppfödare skrev till mig på Facebook efter att jag berättat om saken att Lizzlas gammelmormor var en utmärkt musjägare som fångade möss, och visste precis var de befann sig i husväggar.
Skilla var också en jägare, hon blev ju som besatt av jakten och det visste jag om. Hon lyckades bara få tag på en skadad duva i en buske, som jag heller inte sett innan hon hoppade på den. Även henne fick jag snabbt ifrån duvan. Men Lizzlas fångst var en oskadad fågel och jag är verkligen både imponerad och chockad.
Man ska inte underskatta hundars olika egenskaper. De våra hundar en gång varit menade för ligger kvar i generna. Så även om Lizzla inte är en jakthund på pappret, så finns det ändå i henne.
Agilityn då? Hur gick den? Det gick bra idag blev Lizzla bästis med en schäfertik i gruppen. Ingen av dem har visat intresse för varandra tidigare, men idag kom de båda på att oj här fanns en kompis från ingenstans. Så intressant verkligen, hur de som totalt ignorerat varandra i 5 veckor helt plötsligt kom fram till att dig vill jag hänga med. Två tikar som båda egentligen inte är jättenyfikna på andra hundar och bara skulle till varandra. Undrar ibland vad det beror på? Att vissa hundar dras till varandra.
Tog med Lizzla ut vid 8:00 idag, var 17 grader men då det kommer vara 26 under dagen kändes det som bästa tiden att komma ut. Vi körde i vanlig ordning lite träning och jag tycker dogparkour är extra kul. William gick på parkour som barn, så jag brukar göra på lite liknande för Lizzla. Hon älskar att hoppa upp på saker så idag provade vi en av de två dalahästarna vid Lugnet.
Sedan fortsatte vi runt och sedan vi kom hem har Lizzla mest sovit var så igår med. Är varmt för henne nu. Får se vad vi ska göra annars, blir nog lugn. Imorgon är det cruising i Säter och dit ska vi. Jag ska köra Björns Plymouth dit och hem.
Jag har letat efter torkad fisk ett tag, då Lizzla äter samma mat varje dag. I hennes matskål till middag har hon alltid samma sorts hundmat och det är svårt att få i henne fisk. Så såg att vissa köper torkad fisk och lägger i matskålen, så jag har letat. Men den som söker skall finna sägs det och igår vid kattgodiset hos Granngården hittade jag äntligen torkad fisk. Visade sig att jag hade en värdecheck på 30 kronor så fisken blev gratis.
Vi var både till Granngården och Arken Zoo igår, de ligger vägg i vägg och Lizzla älskar att gå in på båda. Det är glädje för henne att få gå runt där i butikerna och på Granngården blev hon bjuden på godis vilket gjorde dagen ännu mer perfekt för henne.
Lizzla äter färskfoder och får sedan Royal Canin torrfoder utöver det. Hon är en typisk pudel på det sättet att allt inte duger att äta, så det är samma mat varje dag. Fördelen är att jag kan ta hennes Royal Canin för belöning när vi tränar utomhus i alla fall.
I gårdagens matskål landade därmed tre ”köttbullar” från Mush, 1 kycklinghjärta (första gången hon fått det) från Smaak och två torkade fiskar.
Det var kul att se hennes reaktion. Först åt hon glatt upp sina vanliga köttbullar, för att sedan ge sig på kycklinghjärtat. Eftersom maten är lika varje dag var hennes reaktion på hjärtat spännande, hon tog en tugga. Stannade upp, och där ser jag att hon inser att detta är inte mina ”köttbullar”. Hon spottar ut, tittar på den och tar upp igen och så hör man verkligen hur hon tuggar med intresse. Sedan blev det fiskens tur där hon smackade på glatt.
Hon hade fått prova fisken i bilen innan också. Blev 10 av 10 möjliga, bra för oss då hon kanske kan få i sig något mer.
Gällande att det är kattgodis med fisken har jag fått höra att just godis till hund och katt är lika, så det är helt okej att ge. Hundar ska däremot inte äta kattmat, och katter heller inte hundmat då de är anpassat på ett helt annat sätt.
Jag blir så imponerad av Lizzla. Egentligen gör hon någonting varje dag som verkligen imponerar på mig. Hon är trygg i sig själv och har ett gott självförtroende. I lördags så gick vi till Björns mamma, hon bor granne med Björns moster som hade gäster. Björns kusin ropade på Lizzla som får vara lös medan vi leker där på gården. Men hon stannar kvar, tittar mot mig och jag säger ”stanna kvar” och det gör hon. Hon fortsätter vara med oss på gården, trots att det lockas på henne. Björn tog kopplet och gick ner med henne och då följde hon glatt med. Bara det där att ha tillräcklig impulskontroll och veta att: Nej, jag får inte lämna gården. Gör så mig så otroligt stolt över henne, hon vet vad hon får och inte.
Detsamma gäller vid lek, säger jag: Stanna och loss, med handen uppåt så gör hon det. Släpper saker och stannar. Hon är verkligen så duktig på just stanna kvar, hon imponerar på mig. Älskade underbara Lizzla!
Imorgon är det Valborg och vi får ledig första maj tills på söndag. Det blir några dagar när vi får roligt tillsammans igen. Älskar all tid jag får med henne!
Hur snabbt går inte dagarna? Igår jobbade jag, åkte sedan hem och vilade en stund på soffan med Lizzla bredvid mig. Man får passa på för hon är egentligen inte den som gillar att ligga nära. Jag ställde klockan för att fixa med akvariet, byta vatten och rengöra. Tog sedan och gav dem mat, efteråt fick Lizzla sitt färskfoder. Samt även sitt Royal Canin för pudlar. Det sista där passade damen väl, hon fick nämligen en 7,5 kg säck hem från Bitiba i måndagskväll. Grejen är den att den lilla damen totalvägrar äta annat en just Royal Canin. Jag gjorde beställningen men det hann ta slut innan hon fick nytt, hade en förpackning med annat foder jag fått gratis som prov, Lizzla vägrade äta. Så är det, har man skaffat en pudel har man skaffat hälften katt… Jag skojar inte med den saken, pudlar är väldigt lika katter på många sätt.
De är kräsna med maten, och många pudlar kan lida av anorexia just för att de hellre svälter sig än äter vissa saker. De är heller inga storätare utan man kan ha maten framme och ändå finns maten kvar, de kan gå dit och gå därifrån. Det här medför att det där med fasta tider kan göra att pudeln helt enkelt inte äter alls. Utöver maten så är pudlar hundar som gillar att ligga högt, gärna på soffkanten, uppe på kuddar, sitta i fönster och liknande för att se ut över världen. De är också sådana att de själva bestämmer, du kan inte få en pudel att jobba om de inte själva känner en vinst i saken. De är väl medvetna om vad de ska göra, men skiter i att göra saker om det inte är tillräckligt spännande, eller tillför dem något.
De blir också väldigt kränkta över en tillsägning, om man säger ifrån eller gör saker de inte vill som att duschas eller liknande så märker man saken ganska snabbt. De surar, och kan så göra ett tag. Om du varit borta är det inte säkert att en pudel per automatik förlåter dig för att du rest bort, den kan mycket väl gå undan och visa sitt missnöje för att inte fått följa med. Precis som katter, de är självständiga och vet vad de vill.
Det är den grejen jag gillar med pudlar, utöver att de också sig hälften till hund med att gärna vill hänga med familjen, tycker att man nog är ganska rolig och ser rakt in i själen på en. De älskar att vara med på saker, och familjen/flocken är bäst. De vet precis hur man gör någon glad, och har koll på saker. Som igår när Lizzla låg bredvid mig när jag fixade naglarna. Hon vet precis när det nästan är klart, då sätter hon sig upp och tittar glatt på mig. Hur märker när nagellacket läggs på och tidsmässigt är det min tur. Detsamma sa Björn till mig att Lizzla märker när vi nästan ätit klart vår frukost på helgen, hon brukar få lite leverpastej då. Mot sista tuggan på våra mackor så blir hon ivrig och väntar. Hon kan alltså höra när vi börjar bli klara, det är ändå ganska fascinerande måste jag säga.
Igår efter frukost och Melodikrysset drog vi ut på åkern med Lizzla. Hon fick ha lina på sig, det känns alltid som en trygghet att hon har något på sig ifall att. Jag som förlorat en hund i trafiken vet hur snabbt det kan gå, så oavsett var vi befinner oss har hon alltid koppel eller lina på sig. Skilla gick inte att ha okopplad, jag vet hur besatt hon var av jakt. Lizzla är annorlunda hon kan vara, men jag vill inte riskera något. Sedan hade Skilla tagit sig ur kopplet, och drog när olyckan skedde. Än idag undrar jag hur hon alltid lyckades ta sig ur kopplet när selen var intakt. Lizzla har aldrig gjort så, och ja det får mig ändå att undra.
Den som tror att jag inte tänker på Skilla har så klart fel. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, och att olyckan spelas upp framför mina ögon. Hon är saknad, senast igår när jag låg bredvid Lizzla medan jag läste en bok tänkte kom tanken på vilket fint team dessa två kunnat vara tillsammans. Om de allt varit annorlunda, i en annan situation.
Nu hade jag aldrig haft Lizzla om Skilla levt det vet jag, men man kan ändå känna tanken inombords när den fladdrar förbi. Frekvenser av vad som kunnat vara, men som inte är.
Lizzla var lycklig i snön, sprang runt och grävde ner nosen i den, la sig raklång och snurrade runt. Den som påstår att pudlar inte gillar snö och naturliv kan se sig överbevisad med Lizzla. Hon älskar allt som har med naturliv att göra, och det är magiskt att få ha en hund som vill med på precis allt.
Igår tog jag och Lizzla en härlig promenad runt Lugnet och vidare till Åsbo och hem igen. Vädret var perfekt för promenad och vi hade det kul tillsammans när vi rörde oss och mötte en hel del hundar. Jag vill helst inte att Lizzla ska hälsa men så släpper folk fram sina hundar ändå. Eftersom jag hade problem med en reaktiv hund med Skilla tycker jag det är skitjobbigt med hundmöten. Det sitter i och jag går gärna omvägar om jag kan för att slippa. Lizzla har inte problem med hundmöten, men märker att hon då folk släpper fram sina börjar hon få en förväntan vid hundmöten jag inte vill ha. Hon blir ivrig och vill leka och det vill inte jag!
Jag brukar stanna och fråga folk om vi kan gå passera samtidigt, eller om de ska gå först nu när det är halt. Normalt kan man bara gå förbi men nu med halka är jag rädd att ramla och går sakna och då om man möter en annan hund vill jag vara säker på att kunna ha kontroll på min hund på isen, och vad vet jag om de har kontroll på sin? Men det där skapar också jobbiga situationer för alla. Tycker alltså att det är ganska jobbigt med hundmöten som sagt.
Det är också så att folk gärna tror att hundar ska hälsa i tid och otid. Medan hundar egentligen mest utsätts för stress vid hundmöten och speciellt sådana där de bara träffas en gång och aldrig mera. När man försöker förklara det där blir folk irriterade och jag får ångestpåslag.
Dessutom känns det som att man aldrig kan göra rätt som hundägare. Alltid stör man någon, om man sätter sin hund vid sidan vid hundmöten så den mötande hunden kan gå förbi blir någon sur för det. Om man går förbi blir någon sur för att man gick förbi, använder man godis är någon sur för att det är fel, belönar man via ord är det fel, belönar man via kroppskontakt är det fel.
Man ska väl inte bry sig egentligen men eftersom jag lätt hamnar i olika trådar om hundar på nätet känner jag mig ännu mer osäker som hundägare. Borde väl sluta läsa och gå på magkänslan. Men undrar ofta om jag är den enda som känner så här, med samma känsla av att man misslyckas oavsett vad man gör.
Förra helgen beställde jag en fön till Lizzla från 4dogs. Jag hade frågat hennes uppfödare Laila som även jobbar som hundfrisör vilken hon rekommenderade så fick bli denna. Vi har inte hunnit använda den ännu men snart så. Blir perfekt efter nästa dusch för Lizzlas del.
Det märks nu när saltet är på gatorna att hennes päls blir påverkad. Sedan är pudlar av sådana ras som behöver duschas mer än andra raser. Deras päls är året runt, de har ingen underull eller byter pälsen vår och vinter utan den är den samma året runt. Därför krävs pälsvård och även att hålla pälsen fin. Jag har använt min fön men den här är ju till för hund och kommer bli något helt annat.
Lite kul med läste att folk använder denna som lövblås utöver att föna hunden. Sedan kan man med fördel ha fön till alla hundar eftersom den blåser ut päls från hunden effektivt så det blir mindre som fälls från hunden. Detta utan att du behöver duscha hunden.
Ser framemot att använda denna under vinterbollstiden också. Pudelpäls får gärna i sig stora snöbollar, vilket Lizzla uppfödare Laila Kennel First Axelle skrev till mig är hur bra som helst.
Lizzla var inte nöjd med mig idag. Björn kom hit på förmiddagen efter att han vinkat av sina syskonbarn och hans bror vid stationen. På min agenda stod det att få Lizzla fixad. Först genom att raka nos, tassar och bakdelen. Pudlar lossar inte pälsen själv, utan den fortsätter växa. Därför är pälsvård en del i jobbet med en pudel. Lizzla ogillar bestämt det vi gjort idag, att raka och sedan att hamna i duschen. Enligt pudelklubben ska en pudel duscha ganska ofta beroende på hur man har pälsen, är den kort var 3-5e vecka men en långhårig pudel oftare än så. Jag duschar inte Lizzla så ofta, men absolut regelbundet. Men den här damen har svårt att förlåta mig efter en sådan behandling.
Efter duschen var det dags för att fönas och borstas samt kammas igenom. Björn och jag hjälptes åt, och nu är hennes pälsen helt ljuvligt mjuk och pudelfluffig.
Efter allt detta så åkte Björn hem. Jag frågade hans syster Emma om hon ville ta en promenad med oss runt Kvarberget och Främby. Så vi gick ut och gick tillsammans, och vid 16 åkte jag och hämtade en pilatesboll en kvinna skänkte bort.
Efter det tog jag och Lizzla bilen mot Kniva. Björn bjöd på köttbullar och potatis, och efter det så tittade på lite tv tills det var dags för mig att spela Bingolotto. Jag har nämligen startat en prenumeration. Ingen vinst men var ändå trevligt.
Det var min sista dag på helgen och höstlovet. Imorgon drar vardagen igång igen.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg