Tog bilen ut till Kniva igår. Lizzla och Wemby fick leka is snön tillsammans, är svårt att ta promenader nu för det är is i princip överallt och läskigt underlag med is att gå på. Vi provade gå en liten bit men gav upp och gick tillbaka. Hundarna var nöjda i alla fall, fullt ös verkligen.
Tänk hur mycket två hundar kan älska varandra. Gå ifrån som i Lizzlas fall ensamhund men all uppmärksamhet, till att få dela på den och fullkomligt lära sig älska sin artfrände. Nu säger ju forskningen sitt klara språk att hundar är så domenticerade att de föredrar människor framför andra hundar, men nog har de en glädje av varandra vi människor inte kan mäta upp med som vid lek.
Igår när jag lyssnade på boken: Den missförstådda hunden av professorn i etnologi Per Jensen. Tänkte jag att människor oavsett de är hundpersoner som mig, eller totalt ointresserade och kanske rent av ogillar eller är rädd för hundar borde läsa boken. Jag har läst boken: Hundens språk och tankar i kursen jag började på i höstas, av Per Jensen. Men när min mobil fick Black-screen kunde jag inte längre komma in på kursen. Vilket är himla ledsamt men tyvärr blev det så.
Hur som helst till varför jag tycker människor borde läsa boken, det är så mycket gamla myter som hänger kvar kring hundar. Att de inte förstår vissa saker eller borde förstå vissa saker. Vet du till exempel att en hunds ordförråd går att jämföra med ett fyraårigt barn, att de kan räkna lättare tal? Att myten om att: ”Du ska inte prata med din hund, för de förvirrar dem”, att brotta ner en hund kan skada relationen? Att trösta en hund inte alls gör att den blir räddare, utan precis som ett barn känner att dig kan jag lita på.
Vet du att hundar inte förstår att de sitter fast i ett koppel, de känner kopplet men förstår inte varför de tar stopp eller att går jag på andra sidan trädet kommet kopplet i vägen. De kan lära sig gå fint i kopplet, men förstår inte kopplet. Det är alldeles för lite tid de haft koppel i historien, mot inte haft det.
Jag läser denna bok och tänker att det kanske är katt och häst som blir nästa att läsa in mig på. Inte för att jag kommer hänga med hästar, utan för att lära vad forskningen säger. Katt har jag ju i närheten, så de är ju också bra att kunna förstå.
Djuren blev missförstådda när vi gick från bondesamhället till stadsbor. Djuren som lever sida vid sida bredvid oss, men precis som för vuxna och barn med olika neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar, eller det lilla barnet, och ungdomen har en förväntan från samhället om att: ”De borde faktiskt förstå själva att…” dagligen. På förmågor de saknar, men som vuxna människor tycker att de borde bara.
Förstår den pressen vuxna lägger på djur, barn och den med funktionsnedsättning? Pressen om att klara saker de inte kan, för att samhället tycker de borde. Jag skulle vilja se den som krävde att en helförlamad person gick upp för trappan, eller den blinda personen skulle berätta allt den ser med ögonen, eller den som saknade hörsel skulle berätta vad den hör. Där förstår vi, men när det gäller djur, och den som har en osynlig funktionsnedsättning? Där har vi otroligt svårt att förstå att någon inte kan.
Detta måste vi ändra på, för att samhället ska vara för alla. Först då kanske vi får en snällare värld utan bråk och tjafs.
