När sonen fick ett påskägg av sin pappa.

Hehe, sonens pappa har väldigt mycket idéer för saker och ting. Varje gång vi besökt affären sen påskäggen kommit dit har Williams blickar gått till JUMBO DUMBO äggen. Ni vet dom där enorma sakerna. I alla fall, sonens pappa har varit till Polen och skulle ge sonen något. Han åkte till William, (där jag förövrigt postade massa brev. 1 till försäkringskassan om min sjukdomsfall här för några veckor sen, 1 till advokaten berättar senare varför jag har en advokat men inte just nu, 1 till landstinget för vårdvalet som föll på privat vårdcentral) i alla fall så sprang sonens pappa in och köpte ett sånt där enormus påskägg åt sonen, sonen fick inte se så han tittade inte heller. Vi drog ut till sonens farmor för att hämta sonens faster. Där tog sonens pappa och fixade påskägget åt sonen. DET blev dock inte godis i det som normala brukar lägga i påskägget utan det blev. Grillkorv 2 paket, makaroner, en ketchup flaska och sedan längst ner låg det 100 kronor till sonen som han får köpa vad han vill för. HAHA ni skulle sett sonens ögon när han kom ut från toaletten, han bara GAPADE över ägget och när han öppnade skrattade han och sa “HAHA makaroner och KORV” . Sonen älskar makaroner och korv, det står alltid på önskelistan vid matval så han var skit nöjd trots att det inte var godis i ägget. Hehe, han ska självklart få riktigt påskägg av mig på lördag. Han sover hos sin pappa i natt.

Sen åkte dom för att dumpa av mig hemma. Eftersom jag då inte ville ställa mig och laga mat bad jag sonens pappa åka förbi donken. DÅ ska han vara så jävla pinsam så han backar genom drive innen bara för att jävlas med mig så jag fick betala medans han backade runt och hämtade maten. DET är sällan jag skäms, dessutom är det SÄLLAN jag inte ser HUMOR i saker men nu, jag var så arg att jag kunnat gå upp i monekyler jag är kanske en fjant men jag förstod inte den här formen av humor. Jag var redigt sur när dom dumpade av mig hemma och sa också att DET här ser jag INGEN humor i. Fan dom lär ju tro man är dum i huvudet nu liksom.
Jag ska ha mens så jag är inte på flum och galenhetshumör för stunden.

I alla fall gick William påskgubbe i våran trappuppgång idag. Han känner alla här och ska prata så lät honom. Var dock bara två stycken hemma, hade talat om för honom att han inte skulle förvänta sig något utan bara vara snäll och ge påsk kort men dom ville ge så han fick godis och en femma, så himla gulligt. Två av dom William brukar hälsa på var inte hemma så han lämnade två kort i deras postinkast. Han hade ritat blommor och skrivit sitt namn på gos gubben. Jag älskar honom så sjukt mycket, försökt övertyga honom hela dagen att jag gjort honom helt själv man han talade om att hans pappa också gjort honom. Jag sa då, MEN inte lika mycket som mig. TÄNK på att jag haft dig i magen i nio månader och tryckt ut dig alldeles själv så då måste jag ändå gjort mer av dig. Men William går inte med på det, han menar att huvudet och magen är det jag gjort men håret och benen har hans pappa gjort. DET kan jag ju ta, menar bättre ha den överdelen som ens halva än den undre.

 

Williams mega jumbo ägg. 


William hade precis öppnat!

Lite närmare titt på innehållet kanske?

Lite mera. Dock dålig bild. Men ketchupen syns.

Första April, födelsedagar och påskmannar.

Idag är det den 1 April 2010. Ny månad och bara 2 månader kvar till 1 JUNI! Då börjar sommaren, fast känns väldigt långsökt då snön fortfarande ligger ute på marken även om den tinas upp något. Jag saknar solen, fina härliga sooolen.

Idag fyller brossan tjugoett och syrran tretton. Tiden går fort, minns faktiskt när brossan föddes. Minns inte honom lika mycket som jag minns när syrran som är tjugotvå föddes (då var jag skit arg. Minns att jag tyckte alls bara gullade med henne. Hon låg där i plastbaljan och jag kollade på henne och alla ÅHHH va hon är söt. Jag var 3 år och 11 månader och kände mig inte road det minsta.) med brossan var det annorlunda. Mormor tog hand om oss och jag lärde mig cykla utan stödhjul. Jag var fem år. Anledningen till de var nog att jag helt enkelt var LIVRÄDD utan innan. Men jag cyklade på och var rejält nöjd med situationen. Minns inte så mycket av brossan som bebis mer än att han skrek JÄMT. Till skillnad från mig och syrran som aldrig skrek så skrek han upp för två barn. Det var hemskt minns jag, brukade vakna på natten och sucka. Hehe.
Sen då yngsta syrran som fyller 13 år idag, minnen av henne skrev jag för några dagar sen. Hon var också en sån som skrek dag som natt. Jag vet att jag någon gång svor att ALDRIG skaffa egna barn. Det där skrikandet var inte min kakbit direkt. Så vad hände? 7 år senare hade jag eget barn. Syrran hade precis börjat ettan när William föddes.

Många trodde nog att jag skulle vänta med barn. Med 3 stycken yngre syskon brukar man kanske inte vilja ha barn? Jag har dock alltid gillat barn. Trots att dom gapat och drägglat och varit kladdiga och snoriga. Jag har liksom alltid känt att barn är det finaste som finns, dom är som små frön som ska knoppas och blomma. För att få detta att ske måste man finnas där för dom.

BABBEL BABBEL.

Något mindre kul är att jag ska ha mens om en vecka, det märks magen börjar ta form. Det var nog fördelen med att inte fött barn, innan jag fick barn så märkte jag inget veckan innan mens, det gör jag nu. Jag svullnar på magen, jag går gärna upp något kg och jag får finnar samt förstorade bröst… INTE kul, dessutom blir jag ett PMSigt avundsjuk och elakt troll som blir till en grinolle så fort någon säger något fel. Mens är verkligen inget annat en ett straff. Ska sluta gnälla på det, folk blir inte glada av att läsa om MENS. Skulle nog våga påstå att alla kvinnor blir rätt ARGA när dom tänker på mens, tror faktiskt alla hatar det mer eller mindre.

Nu ska jag städa. I morse gjorde jag William till en påskgubbe eller PÅSKMAN som han sa, han kände sig mycket stilig och snygg och när han kom till förskolan var hans kärlek (on och off förhållande som hans fröken sa) där, också hon utklädd. Dom är bara för söta. Älskar små barn, undra om det finns något gulligare?