Idag är det den 1 April 2010. Ny månad och bara 2 månader kvar till 1 JUNI! Då börjar sommaren, fast känns väldigt långsökt då snön fortfarande ligger ute på marken även om den tinas upp något. Jag saknar solen, fina härliga sooolen.

Idag fyller brossan tjugoett och syrran tretton. Tiden går fort, minns faktiskt när brossan föddes. Minns inte honom lika mycket som jag minns när syrran som är tjugotvå föddes (då var jag skit arg. Minns att jag tyckte alls bara gullade med henne. Hon låg där i plastbaljan och jag kollade på henne och alla ÅHHH va hon är söt. Jag var 3 år och 11 månader och kände mig inte road det minsta.) med brossan var det annorlunda. Mormor tog hand om oss och jag lärde mig cykla utan stödhjul. Jag var fem år. Anledningen till de var nog att jag helt enkelt var LIVRÄDD utan innan. Men jag cyklade på och var rejält nöjd med situationen. Minns inte så mycket av brossan som bebis mer än att han skrek JÄMT. Till skillnad från mig och syrran som aldrig skrek så skrek han upp för två barn. Det var hemskt minns jag, brukade vakna på natten och sucka. Hehe.
Sen då yngsta syrran som fyller 13 år idag, minnen av henne skrev jag för några dagar sen. Hon var också en sån som skrek dag som natt. Jag vet att jag någon gång svor att ALDRIG skaffa egna barn. Det där skrikandet var inte min kakbit direkt. Så vad hände? 7 år senare hade jag eget barn. Syrran hade precis börjat ettan när William föddes.

Många trodde nog att jag skulle vänta med barn. Med 3 stycken yngre syskon brukar man kanske inte vilja ha barn? Jag har dock alltid gillat barn. Trots att dom gapat och drägglat och varit kladdiga och snoriga. Jag har liksom alltid känt att barn är det finaste som finns, dom är som små frön som ska knoppas och blomma. För att få detta att ske måste man finnas där för dom.

BABBEL BABBEL.

Något mindre kul är att jag ska ha mens om en vecka, det märks magen börjar ta form. Det var nog fördelen med att inte fött barn, innan jag fick barn så märkte jag inget veckan innan mens, det gör jag nu. Jag svullnar på magen, jag går gärna upp något kg och jag får finnar samt förstorade bröst… INTE kul, dessutom blir jag ett PMSigt avundsjuk och elakt troll som blir till en grinolle så fort någon säger något fel. Mens är verkligen inget annat en ett straff. Ska sluta gnälla på det, folk blir inte glada av att läsa om MENS. Skulle nog våga påstå att alla kvinnor blir rätt ARGA när dom tänker på mens, tror faktiskt alla hatar det mer eller mindre.

Nu ska jag städa. I morse gjorde jag William till en påskgubbe eller PÅSKMAN som han sa, han kände sig mycket stilig och snygg och när han kom till förskolan var hans kärlek (on och off förhållande som hans fröken sa) där, också hon utklädd. Dom är bara för söta. Älskar små barn, undra om det finns något gulligare?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.