fbpx
Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 3 of 3 Articles
Småbarnåren

En tår i ögat och en klump i halsen.

Aldrig trodde jag väl att det skulle känna så sorgligt att se sitt lilla barn sluta förskolan, jag är glad att jag nu har den här erfarenheten. När jag slutade grundskolan brydde jag mig inte ett smack faktum är att jag inte brytt mig när andra gråtit alls. Men idag, gud det gjorde verkligen ont i mig att gå till förskolan, leta upp William och hans fröken som befann sig på förskolegården, vandra in i byggnaden och plocka ner allt från Williams fack för att sedan gå in i lokalerna för sista gången som Williams mamma på förskolan. Det gjorde ont i mig, även om vi kommer hälsa på och bor grannar med förskolan. Vi kommer säkert prata ute på gården och sånt så är det ändå ett sånt väldigt starkt avbrott. Nu är den delen av Williams liv över. Nu är han skolbarn och jag mamma till ett skolbarn. William fick en pärm med alla teckningar han ritat och saker han tyckt om, små bilder från när han började var där från invigningen av förskolan och som hans fröken sa, HAN hör ju ihop med det här huset han har varit här sen allt startade och det gör han ju. William har liksom varit barnet som började där och gått där hela tiden nu har han slutat och det känns så himla sorgligt. Fick med Williams CD-skiva med alla bilder på honom gav hans fröken en kram och gud när vi gick därifrån, vandrade genom grinden och ut för sista gången då kände jag hur tårarna började komma i halsen. När jag kom hem hit kollade jag igenom hans pärm och alla bilder och det föll små tårar från mina ögon. Mitt älskade barn, du har blivit så stor och jag din mamma har verkligen sett hur åren swishar fram. Jag känner i hela hjärtat hur jobbigt det känns att lämna förskolans trygga miljö för dig för att ta det stora klivet in i skolan. Finare personal än på den förskolan finns inte och får jag någonsin gåvan att få fler barn igen kommer dessa hamna på förskolan, det sa jag också till hans fröken idag. Det finns inget annat alternativ för mig. Den förskolan är den bästa i stan och jag kommer sakna dom så otroligt mycket. Tack för tiden William fått gå hos er, tack för allt ni lär honom, alla glada minnen han har från er. Jag är så glad att jag fick världens bästa förskola till min son! Om någon personal någonsin läser detta hoppas jag ni tar åt er, för ord för hur mycket ni betytt för mig och William det har jag inte ord för! *rooos

Sista hej då till förskolan.

Så fint.

Williams saker från förskolan.

Vi åkte till Z-krogen och William fick avslutningsmat.

Meny

En cola-light

Drog och fiskade.

Fisketur.

Sonens pappa fick napp, ett näckrosblad

William fick hålla i en mört. Williams farmor fick upp den och slängde i den,
fisken hoppade upp på land igen så William höll i den och slängde tillbaka den.

Läraryrket

Time för seminarium.

Hehe och här sitter jag. Har dock inte börjat än börjat kvar över men blir väl att sitta här tills att ljudet sätter igång och man kan lyssna. Blir att vara online till 16.00 känns helt sinnessjukt lång tid *hehe* . 2 h och 40 mins seminarium visserligen inte så långt egentligen men fyra det känns alltid sent ändå. Tycker liksom TRE är lång dag fyra är ännu längre och ännu drygare hehe *s*. Jaja.

Precis hjälp Linn ta ner sin lunarblogg. Datasnillet jag får hjälpa människor med de mesta, någon mer som vill ha hjälp med det? Säg till i så fall kan göra det åt er. Fan jag ångrar lite att jag inte sparat gamla bloggar jag skrivit på skulle varit soft att lagt in dom här nu. Eller ja lunarbloggen är sparad men den ligger i ett word-dokument så ska jag föra in det här blir det manuellt och de känns drygt. Sen måste jag nog då också ta bort namn och sånt. Skrivit sonens pappas namn i bloggen och känner väl kanske inte att de känns okej. Samtidigt hade det varit roligt att ha vissa inlägg därifrån öppna, har ju liksom bloggad väldigt länge. Skulle kunna ha vissa anonymt och sånt. Får fundera på saken.

Vad gör ni nu?

Småbarnåren

Sista dagen någonsin i förskolan.

Nu har jag och William gått till förskolan för sista gången någonsin. Det kändes så konstigt den korta vägen dit kändes så lång och mitt mamma hjärta gör nästan lite ont. Det är roligt att han börjar skolan och han ser så mycket framemot det och jag ser verkligen fram emot att se honom växa och bli större, samtidigt gör det lite ont i mig när jag vet att den lilla människa jag en gång födde nu är så stor att han slutar på förskolan och börjar skolan. Jag får ett skolbarn, och egentligen har jag aldrig riktigt hunnit med känns det som. Jag känner ett litet stygn i hjärtat, har så himla många fina minnen av förskolan. En av hans fröknar hade gått igenom bilderna (dom får en cd-skiva med kort på sig när dom slutar) och sa att det fanns så himla många när han var liten. Han var med och invigde förskolan eftersom den var helt NY när han började, han klippte bandet till gången och var med när dom planterade trädet dom fick och sånt. Han var då endast 2,5 år men så framåt och glad och älskade förskolan från första dagen han började. Första dagen så ratade han mig och sin pappa totalt, andra dagen bad han mig gå hem så jag fick gå till personalrummet, fjärde dagen fick jag gå hem och femte var han helt inskolad. Hade bara tänkt ha honom där 15 timmar i veckan och plugga resten, läste på körkortet och hade så tills i början av Maj, då utökade jag för William grinade varje dag han behövde gå hem. Han fick då vara där på mellis några dagar sen stannade han hela veckor för han ville vara på förskolan med sina kompisar och underbara fröknar. Det var bra också för när han fick vara där lite längre (ungefär 1 timme längre varje dag) då började han sakna mig och ville följa med hem. Så har vi haft det sedan dess, jag blev klar med mina gymnasiestudier (hoppade av gymnasiet innan jag fick honom och började plugga när han var 10 månader igen) , fick körkort, började på högskolan Dalarna, började jobba extra inom barnomsorgen och idag är jag här. Högskolestudent i höst har jag 3 terminer kvar på högskolan sen är jag LÄRARE, jag ska läsa ht10 , vt11 och ht11 sen är jag klar. Lärare och jag hade aldrig klarat de utan Williams förskolas hjälp och stöd. Jag kommer sakna dom i massor. ÄVEN om vi bara har några meter i mellan varandra blir det ändå aldrig samma sak i skolan, inte samma småprat. Inte samma koll på vad som hänt. När ens barn börjar skolan försvinner den där mysiga biten med förskolan. Jag undrar varför så många föräldrar är så förbannade på sina barns fröknar på förskolan, om dom förstår vilket underbart jobb dom gör för barnen, hur dom hjälper barnen att se olika former av saker att inte bara ens egen familjs normer och regler är dom rätta. Barn växer så med förskolan och förskolan har alldeles för dåligt rykte. Folk tror att man endast lämnar dit barnen som på förvaring, fast personalen i förskolan gör sånt super jobb. Jag har jobbat på förskolor jag vet, dom sjunger med barnen. SMÅ barn kan så himla mycket mer en många föräldrar ser på förskolan, där kan dom riktigt små på 1 år gå med sitt glas och tallrik samt bestick och lämna på vagnen, där äter dom äpplen med skal när dom är 2-3 år. Där får dom rita och kladda bäst som vill och göra konstverk. Förskolan är inte en förvaringsplats förskolan idag är en plats för att låta barnen växa och bli fria individer. Förut var förskolan ett dagis en förvaringsplats, idag är förskolan en förberedelse för skolan.

Jag kommer sakna förskolan för William. Får jag någonsin ett till barn idag finns det ingen annan förskola jag kan tänka mig placera mitt barn på förutom på min sons förskola. För jag har varit så himla nöjd med den och är fortfarande de. Jag kommer sakna hans förskola mycket. För idag är min sons sista dag någonsin i förskolan och imorgon när han vaknar har han börjat sitt sommarlov och början på en ny tid i livet. Tiden som skolbarn.

På din 3 månaders dag januari 2005

Nu är du snart 6 år och tiden rusar i väg.

%d bloggare gillar detta: