Aldrig trodde jag väl att det skulle känna så sorgligt att se sitt lilla barn sluta förskolan, jag är glad att jag nu har den här erfarenheten. När jag slutade grundskolan brydde jag mig inte ett smack faktum är att jag inte brytt mig när andra gråtit alls. Men idag, gud det gjorde verkligen ont i mig att gå till förskolan, leta upp William och hans fröken som befann sig på förskolegården, vandra in i byggnaden och plocka ner allt från Williams fack för att sedan gå in i lokalerna för sista gången som Williams mamma på förskolan. Det gjorde ont i mig, även om vi kommer hälsa på och bor grannar med förskolan. Vi kommer säkert prata ute på gården och sånt så är det ändå ett sånt väldigt starkt avbrott. Nu är den delen av Williams liv över. Nu är han skolbarn och jag mamma till ett skolbarn. William fick en pärm med alla teckningar han ritat och saker han tyckt om, små bilder från när han började var där från invigningen av förskolan och som hans fröken sa, HAN hör ju ihop med det här huset han har varit här sen allt startade och det gör han ju. William har liksom varit barnet som började där och gått där hela tiden nu har han slutat och det känns så himla sorgligt. Fick med Williams CD-skiva med alla bilder på honom gav hans fröken en kram och gud när vi gick därifrån, vandrade genom grinden och ut för sista gången då kände jag hur tårarna började komma i halsen. När jag kom hem hit kollade jag igenom hans pärm och alla bilder och det föll små tårar från mina ögon. Mitt älskade barn, du har blivit så stor och jag din mamma har verkligen sett hur åren swishar fram. Jag känner i hela hjärtat hur jobbigt det känns att lämna förskolans trygga miljö för dig för att ta det stora klivet in i skolan. Finare personal än på den förskolan finns inte och får jag någonsin gåvan att få fler barn igen kommer dessa hamna på förskolan, det sa jag också till hans fröken idag. Det finns inget annat alternativ för mig. Den förskolan är den bästa i stan och jag kommer sakna dom så otroligt mycket. Tack för tiden William fått gå hos er, tack för allt ni lär honom, alla glada minnen han har från er. Jag är så glad att jag fick världens bästa förskola till min son! Om någon personal någonsin läser detta hoppas jag ni tar åt er, för ord för hur mycket ni betytt för mig och William det har jag inte ord för! *rooos

Sista hej då till förskolan.

Så fint.

Williams saker från förskolan.

Vi åkte till Z-krogen och William fick avslutningsmat.

Meny

En cola-light

Drog och fiskade.

Fisketur.

Sonens pappa fick napp, ett näckrosblad

William fick hålla i en mört. Williams farmor fick upp den och slängde i den,
fisken hoppade upp på land igen så William höll i den och slängde tillbaka den.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

3 kommentarer

  1. hihi vart tårögd när jag läste, barnen blir stora så jäkla fort. man önskar man kunde stanna upp tiden en kort stund iallafall. kram

    1. Marlene – Känns riktigt jobbigt, förstår inte varför tiden ska gå så fort. Tiden borde gå saktare så man fick mer tid, men jag antar att det ska vara så. Att tiden ska gå fort. :/ . Kramar

  2. Nä det var länge sen.. om det var i höstas eller när det var.. Har iaf läkt igen. Men känns bättre idag iaf 🙂
    Tack igen! 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa