Sista dagen någonsin i förskolan.

Nu har jag och William gått till förskolan för sista gången någonsin. Det kändes så konstigt den korta vägen dit kändes så lång och mitt mamma hjärta gör nästan lite ont. Det är roligt att han börjar skolan och han ser så mycket framemot det och jag ser verkligen fram emot att se honom växa och bli större, samtidigt gör det lite ont i mig när jag vet att den lilla människa jag en gång födde nu är så stor att han slutar på förskolan och börjar skolan. Jag får ett skolbarn, och egentligen har jag aldrig riktigt hunnit med känns det som. Jag känner ett litet stygn i hjärtat, har så himla många fina minnen av förskolan. En av hans fröknar hade gått igenom bilderna (dom får en cd-skiva med kort på sig när dom slutar) och sa att det fanns så himla många när han var liten. Han var med och invigde förskolan eftersom den var helt NY när han började, han klippte bandet till gången och var med när dom planterade trädet dom fick och sånt. Han var då endast 2,5 år men så framåt och glad och älskade förskolan från första dagen han började. Första dagen så ratade han mig och sin pappa totalt, andra dagen bad han mig gå hem så jag fick gå till personalrummet, fjärde dagen fick jag gå hem och femte var han helt inskolad. Hade bara tänkt ha honom där 15 timmar i veckan och plugga resten, läste på körkortet och hade så tills i början av Maj, då utökade jag för William grinade varje dag han behövde gå hem. Han fick då vara där på mellis några dagar sen stannade han hela veckor för han ville vara på förskolan med sina kompisar och underbara fröknar. Det var bra också för när han fick vara där lite längre (ungefär 1 timme längre varje dag) då började han sakna mig och ville följa med hem. Så har vi haft det sedan dess, jag blev klar med mina gymnasiestudier (hoppade av gymnasiet innan jag fick honom och började plugga när han var 10 månader igen) , fick körkort, började på högskolan Dalarna, började jobba extra inom barnomsorgen och idag är jag här. Högskolestudent i höst har jag 3 terminer kvar på högskolan sen är jag LÄRARE, jag ska läsa ht10 , vt11 och ht11 sen är jag klar. Lärare och jag hade aldrig klarat de utan Williams förskolas hjälp och stöd. Jag kommer sakna dom i massor. ÄVEN om vi bara har några meter i mellan varandra blir det ändå aldrig samma sak i skolan, inte samma småprat. Inte samma koll på vad som hänt. När ens barn börjar skolan försvinner den där mysiga biten med förskolan. Jag undrar varför så många föräldrar är så förbannade på sina barns fröknar på förskolan, om dom förstår vilket underbart jobb dom gör för barnen, hur dom hjälper barnen att se olika former av saker att inte bara ens egen familjs normer och regler är dom rätta. Barn växer så med förskolan och förskolan har alldeles för dåligt rykte. Folk tror att man endast lämnar dit barnen som på förvaring, fast personalen i förskolan gör sånt super jobb. Jag har jobbat på förskolor jag vet, dom sjunger med barnen. SMÅ barn kan så himla mycket mer en många föräldrar ser på förskolan, där kan dom riktigt små på 1 år gå med sitt glas och tallrik samt bestick och lämna på vagnen, där äter dom äpplen med skal när dom är 2-3 år. Där får dom rita och kladda bäst som vill och göra konstverk. Förskolan är inte en förvaringsplats förskolan idag är en plats för att låta barnen växa och bli fria individer. Förut var förskolan ett dagis en förvaringsplats, idag är förskolan en förberedelse för skolan.

Jag kommer sakna förskolan för William. Får jag någonsin ett till barn idag finns det ingen annan förskola jag kan tänka mig placera mitt barn på förutom på min sons förskola. För jag har varit så himla nöjd med den och är fortfarande de. Jag kommer sakna hans förskola mycket. För idag är min sons sista dag någonsin i förskolan och imorgon när han vaknar har han börjat sitt sommarlov och början på en ny tid i livet. Tiden som skolbarn.

På din 3 månaders dag januari 2005

Nu är du snart 6 år och tiden rusar i väg.