“Endabarnet blir oftast bra på att ta ansvar, men föräldrarnas samlade förväntningar kan vara tunga att bära. Det menar Elisabeth Schönbeck, beteendevetare och småbarnspedagog. Hon har skrivit boken “Äldst, yngst eller mittemellan” och intresserat sig för hur barn utan syskon utvecklas, och hur de uppfattar sig själva.

Naturligtvis finns det mycket som spelar in för hur ett barn utvecklas – föräldrarnas egenskaper och erfarenheter, arv, yttre miljö etc – men också närvaron eller frånvaron av syskon.
Elisabeth Schönbeck har intresserat sig särskilt för syskonrelationer. Genom intervjuer och enkäter har hon kunnat notera hur vissa gemensamma drag oftare går igen mera ofta hos storasystrar, mellanbröder, lillasystrar. Och vad som är speciellt för många endabarn, som i stort sett inte behöver konkurrera med några syskon om föräldrarnas uppmärksamhet.
– Att vara endabarn har både fördelar och sina nackdelar. Det gäller att ta vara på fördelarna och låta varje barn utvecklas utifrån sina förutsättningar.

 

Ansvar och mindre konkurrens

Sedan hon började föreläsa i ämnet har Elisabeth Schönbeck samlat på sig mer och mer material, egna enkätresultat som pekar på att även yrkesval kan präglas av plats i syskonskaran.
– Då jag föreläste för en grupp kronofogdar visade det sig att så mycket som hälften var ensambarn. Kan det bero på att endabarnen är klara över spelets regler, eller på att de aldrig har fått stryk för att de skvallrat?
Ett barn som har mer än sex år till sitt närmaste syskon definierar Elisabeth Schönbeck som ett ”funktionellt endabarn”, alltså att de fungerar som endabarn.
Föräldrarnas samlade förväntningar kan vara tunga att bära. Barnet kan också känna ansvar för att föräldrarna har det bra, de har inga jämnåriga syskon att dela eventuella familjeproblem med. Men det finns också klara fördelar att vara endabarn; han eller hon behöver inte lägga tid på konflikter med syskon eller bevaka sina revir. Chipsskålen är bara deras. Föräldrarna tittar bara på dem.

 

Endabarnet vill ofta leda

Endabarnen uppfattas ofta av sina kamrater som lillgamla, lite nördiga kanske. Men deras storhetstid kommer ofta senare i livet: Endabarnen är överrepresenterade bland t ex nobelpristagare och astronauter, de söker ofta erkännanden som är ämnade för föräldrarnas stolta blickar.
– Björn Borg och många andra idrottsstjärnor är ett typiska endabarn, konstaterar Elisabeth Schönbeck.
Endabarnen är ofta bättre på att leda gruppen än på att delta i den – Obama, Putin, Clinton är alla endabarn eller funktionella endabarn.
Baksidan kan vara att barn som inte stötts mot syskon är ovana att kompromissa när de ändå tvingas ingå i en grupp med olika viljor.
För ett par år sedan kom en studie som visade att förskolebarn med syskon hade en något bättre social förmåga. Men samma forskare presenterade 2010 en ny undersökning som konstaterade att ensambarn i tonåren har precis lika mycket kompisar som jämnåriga med syskon.” (Källa http://www.tryggabarn.nu/2-ar/barns-utveckling/endabarn-och-sladdbarn/ ).

 

Faktiskt finner jag denna intressant. Mycket för att jag ofta får höra från andra hur synd det är om William som är ensam och inte har något syskon. Enligt många tycks han vara otroligt lidande av saken. Jag tror nog inte han lider, det är nog andra som lider mer en honom i så fall. Såna här artiklar gör mig glad. Då slipper man få höra att det är något fel på en bara för man inte skaffat syskon till William. Han är nog bra lycklig ändå!

 

1 kommentar

  1. Visst är det intressant. Men alla fall är ju olika. Det är så individuellt. Klart att barn kan vara lyckliga fast dom är ensambarn, men det kan även vara tvärsom. Likaså dom som har många syskon istället. Allt har ju sina fördelar & nackdelar som du skriver. Tycker det är så sjukt att folk lägger sig i & tycker att det är synd om din William för att han är ensambarn, hur i hela friden vet dom hur han mår lixom? Suck!

    Svar: Tack för tipsen. Det där med att dom gärna vill vara ombonade vet jag redan. Så det gjorde vi redan från början & bulla in honom ordentligt när han låg. Men det hjälpte tyvärr oxå bara i början. Nu funkar det inte längre. Spelar ingen roll hur han ligger har jag märkt, det blir lika iaf. :p Bärsjal vet jag inte hur det funkar, har en bärsele bara & tycker han är för liten för den än. Sen är det ju många av dom sakerna som jag vill få gjort som jag ändå inte kan om jag skulle använt en sån.. 🙂 Men men, det ska väl bli bättre med tiden allting. Jag är ju ny på detta oxå, så jag lär väl mej. Han är ju bara 3 veckor idag så. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: