Vänner.

Började tänka på gamla minnen, saknar verkligen många av mina vänner. Såna jag följt genom livets krokiga vägar. Anna är ett exempel, jag kan ofta här hemma börja tänka på saker hon och jag gjort eller sagt och garva här hemma. Som classic car week 2009, helt sjukt kväll. Jag tror sällan jag skrattar så mycket, jag och Anna som två primadonnor traskar rakt ut i rondellen (Anna med sina högklackade skor i högsta hugg) och ropar ”JOHOOO” till bilen vi skulle åka hem med. För er som aldrig varit på classic car week kan jag säga att hela Rättvik är full med bilar det är knappt en millimeter mellan bilarna för det är så knökfullt med folk. Där traskar jag och Anna ut i rondellen och kliver in i bilen där dom garvade som fan åt oss. Eller på vägen dit när jag helt plötsligt började diskutera älgar med karln som satt bredvid mig. Hehe,,,
Kvällen när jag, Anna och Sofie var till Säter var också förbannat rolig. När vår skjuts kommer visar det sig vara en EPA, jag och Anna bara. EN EPA?! UTAN säten bak? Är ni seriösa?! Vi fick åka en bil framför och stannade i någon korsning och drack och skrattade en del. När vi väl kommer till Säter (Säterdalen) känner jag och Anna oss som två ufon och helt malplacerade då hela bunten där var rockabilly eller psykobilly och jag och Anna stod mest och förfärade oss över deras psykobilly frisyrer. Minns hur Anna bara, ”MADDE! Jag tror det är är såna där PSYKOBILLYS”. Hehe, oförglömlig kväll. Eller när jag var chaufför på midsommar 2008 och Sofie skrek till en kille på moppe ”vill du ligga med mig?” och sen as nöjd ”HAN vill ligga med mig”, fy fan hur jag garvade då. Lika så tjejkvällen på Harrys när jag och Linn stod och dansade mitt på dansgolvet ensamma till nån trubadur tills jag insåg att, HJÄLP detta kommer jag ångra imorgon och började smyga mig därifrån medan trubaduren ropade att jag och Linn skulle stanna kvar där. Linn och jag delade på samma tallrik med ölkorv och diverse mat i överflöd.
Eller kvällen när jag och Lena satt och delade på ett sexpack 3,5or på en parkbänk och var otrevliga mot alla som gick förbi och allt jag såg liksom gick i slowmotion.

Saknar ibland sånt här, såna där helt galna kvällar som egentligen varit helt sjuka men ändå betytt så himla mycket för dagen efteråt. Blev väl nostalgisk eller nått.