Vänskap

I torsdags var jag på skolans niors avslutningsmiddag. Det var jättefint och tror att de uppskattade saken. Sista nian som går ut från Lärande Grundskola I Falun. Det är nu två dagar kvar för mig att jobba på skolan, sedan är den nedlagd. På måndag och tisdag sedan är det ett avslutat kapitel i mitt liv.

Igår var det student i stan, jag såg en hel del lastbilar från mitt fönster. Verkligen jättekul eftersom jag inte sett det tidigare.

Min vän Christin var då här och vi fikade tillsammans, jättekul att ses! Hoppas vi kan få till fler tillfällen att träffas för jag uppskattar att träffa henne.

Förra fredagen var även min vän Anna här på besök och vi hade det också trevligt tillsammans, hoppas också att vi kan ses oftare för uppskattar även att träffa henne.

Jag, Anna och Christin bodde grannar som barn även om vi då såg oss som vuxna. 14-15 år gamla och vi hann med mycket där som att tälta, hänga på Orsa och titta i tidningar tillsammans. Blir så glad över att träffa vänner som man haft så länge. Det är något fint med det.

Igår träffade jag även Charlotte som är en ganska ny bekantskap eftersom vi lärde känna varandra på jobbet förra året. Nu jobbar vi på olika skolor men uppskattar även hennes vänskap.

På senaste året har jag börjat umgås mer med människor, och uppskattar människor mera. Jag har några på jobbet jag gärna fortsätter va kontakt med.

Sedan har jag Lisa, som jag pratar mer ibland flera gånger per dag. Lena som jag inte träffat sedan pandemin men ändå uppskattar som vän. Sedan de fina människor jag blivit bekant med sedan i höstas via Lugnetkyrkan.

Jag har under många år inte ens orkat tänka på vänner. Det började någonstans i tonåren, alla svek och drama medförde att jag slöt mig och helt enkelt lärde mig att aldrig släppa någon för nära. Nu har jag börjat med det och det känns fint. Jag kommer aldrig vara den som drar iväg på AW eller hänger med folk i stora grupper, men jag kommer definitivt börja umgås mera. Det märker jag mer och mer.

Skilla, Lizzla & att tacksamheten ha människor runt sig som bryr sig.

Madeleine Stenberg 23 april, 202323 april, 202311 kommentarer

*Jag och Lizzla till vänster. Jag och Skilla till höger. Samma tröja, samma plats och kärlek i mängder till båda.*

Jag vet inte hur ord skall kunna beskriva den värme jag mött denna veckan. Hur jag som alltid känt mig obetydlig på jorden, som tänker att jag skadar genom existens fått se alla dessa människor sådana som du bry dig om mig. Att du skrivit till mig, att du skickat hjärtan eller bara lyssnat, att du bett för mig eller att du tänkt på mig och önskat.

Att förlorat Skilla till himlen, där hon är min änglahund i väntan på den dag vi ses igen är det värsta jag upplevt. Att se henne bli överkörd och allt blod, att känna den sorg jag känner. Den önskar jag ingen, aldrig någonsin! Nu har det gått åtta dagar utan dig.

Så är hennes lillasyster här, lilla Lizzla. Hon som sovit hela natten, som bajsat ute hela tre gånger och kissat ute flera gånger med. Jag kallar det inte olyckor när hon kissar inne, inte bajsar heller för hon är en liten bebis. Men däremot berömmer jag henne i massor när hon kissar eller bajsar utomhus och hon ger mig sådan glädje. Ett dygn med dig!

Jag önskar att Skilla fått sitt liv här på jorden, att hon fått leka med Lizzla här I vårat hem. Men jag vet att om min älskade Skilla levt skulle älskade Lizzla bott någonstans, och jag är så glad över henne min lilla Lizzla.

I natt vaknade jag upp av att jag skrek. Jag drömde att Lizzla hoppat ut från vår balkong och låg blodig på marken. Jag vet varför jag drömmer så, jag är livrädd för allting nu efter att Skilla dog. Allt blod, det återkommer i en lop av film i mitt huvud.

Det i sin tur får mig rädd att något ska hända Lizzla, precis som Skilla. Jag var inte rädd när Skilla gjorde saker men men med Lizzla är jag livrädd och måste gång på gång påminna mig om att världen är inte farlig.

Hur som helst är jag trött, skulle verkligen behöva sova ut något jag inte gjort på en hel vecka.

Fika & måltider

Basta urban Italian Falun.

Madeleine Stenberg 12 juli, 202212 juli, 202210 kommentarer

Igår kom min fina vän Anna hit. Anna bor i Orsa, så vi ses inte så ofta men när vi ses är det som att vi sågs igår. Vi bestämde oss för att åka ner på Basta här i Falun, och där köpte vi mat, en god alkoholfri drink och efterrätt. Vi pratade, skrattade och åt mycket gott!

Det är verkligen något speciellt med att äta ute, speciellt med vän så där. Tänker att det är något jag borde göra oftare. Efter vi ätit åkte vi hem till mig, snackade och hade det trevligt. Verkligen så roligt att umgås.

Skilla var också med på Basta, tydligen får man ha hundar både inne och på deras uteservering där. Det gillas!

Kläder My little pony

När ens bästis köper en best friends t-shirt till dig.

Madeleine Stenberg 20 mars, 20227 april, 202216 kommentarer

I fredags kom min underbara vän Lisa förbi mig för att hålla Meandiparty. Jag var värdinna och med sig hade hon en kasse med saker hon gav mig (mer om det i ett annat inlägg). I alla fall säger hon att det ligger en födelsedagspresent åt mig i den. Och så är det en My little pony t-shirt! Hon hade köpt två lika, en till mig och en till henne. Som hon sa: Best friend t-shirt!

Jag är så tacksam över att I vuxen ålder fått en bästa vän, en vän jag delar allt med och är så glad över att ha i mitt liv. Världens finaste vän!

Ätstörningar

Ätstörningar, ensamhet och kärlek

Madeleine Stenberg 14 februari, 202214 februari, 20226 kommentarer

Som den person jag är med ätstöringar så har mitt liv inte kantats med att vara vän med människor. Jag har absolut människor runt mig som jag känner mig älskad av, en liten mycket fin och uppskattad skara människor. Som min familj som jag umgicks med i helgen. Mamma som ringde och grattade mig, mina syskon och bonuspappa som grattat. Björn som bjöd på mat och vin på min födelsedag. William som kom hem med fika till oss båda att dela på. Björn och Williams släkt som firade mig i helgen och det är jag oändligt tacksam över.

Sedan mina fina vänner som även dem sagt grattis. Alla människor på Facebook som tagit sig tid att gratta. Kan man annat än att bli varm inombords?

Trots det har jag enda sedan tolv års ålder, i samband med att ätstörningen klev in i mitt liv, isolerat mig mer och mer. Till sist har det bara varit vi två mot världen. Jag och Gollum. Han som talat om för mig hur jag bara kan lita på mig själv, som får mig att läsa av kroppsspråk och blickar. Som alltid får mig att misstänka att ingen egentligen tycker om mig. Som får mig att tvivla på att någon vill vara min vän. Nej jag söker inte bekräftelse på saken, utan det är ett konstaterande. Jag tror alltid att ingen tycker om mig, och ifrågasätter mig själv dagligen varför någon skulle vilja vara vän med mig?

Det här medför att jag stött bort människor, alla de jag tyckt om genom åren. Slutat umgås för att jag varit så rädd att de egentligen inte tycker om mig, och därav kommer bedöma mig att jag slutat umgås med dem till sist. Många gånger med orden i huvudet som sagt:

”Du är för fet för att umgås nu. Tänk på vad de kommer tänka och tycka.”

Om du bara visste hur många som jag inte träffat på många år fastän jag tyckt så mycket om dem. Bara för att ätstörningen talat om för mig att, de gillar dig inte och vill du förnedra dig själv med att visa upp att du är tjock också?

Varje dag kämpar jag nu extra mycket för att bli frisk. Funderar på vad jag skulle vilja våga göra. Umgås med människor? Går det ens? Kanske, jag är trött på att det är ätstörningen och jag. Jag vill vara jag och umgås med någon annan, någon som vill mig väl.

Ett dalaliv Hemma hos mig Skilla vår mellanpudel

En glimt från det som kallas ett hem.

Madeleine Stenberg 16 maj, 202116 maj, 202131 kommentarer

Igår så grävde jag i landet hemma hos Björn. Jag planterade även lite blommor där. Det är ju ingen big deal för de flesta, men för mig som aldrig gjort det innan var det kul. Jag tog även och påbörjade att lägga stenar runt landet, och det kommer bli riktigt bra. Bild får ni när jag är klar, antar att det är sådant här jag ska underhålla mig med. Jag har så mycket ångest så fort jag är hemma, så behöver dra iväg och göra saker.

Bilden ovan tog jag i alla fall alldeles nyss. Det är från mitt ena fönster i sovrummet. Där står den vita dalahästen och jag kände något vacker i hur den fångades bakom gardinen i min ögonvrå.

Idag ska jag ta en promenad med Lisa. Skilla ska med så klart, det ska bli härligt att umgås och snacka med Lisa. Vi har alltid något att bearbeta jag och hon.

Hälsa & motion Skilla vår mellanpudel

Skoskav och långa promenader.

Madeleine Stenberg 20 april, 202120 april, 202128 kommentarer

Igår efter jobbet så åt jag först middag, och begav mig sedan ut med Skilla för att möta upp Lisa och Cubus igen. Vi gick först till Åsbo, sedan vidare till Bojsenburg och så vidare till Kålgårn. Vi fortsatte mot vad vi trodde var stan, man hamnade vid Ingarvet. Där upptäckte både jag och Lisa att det fanns ett sågverk. Vi hade aldrig trots många år i Falun sett att det fanns tidigare så det var roligt. Ja sa till Lisa: Jag tycker det luktar så gott av träd. Så säger Lisa: JA det luktar skog. Nog är det spännande vad man tycker om för dofter?

Vår promenad tog lite över två timmar om jag inte tittade helt fel, och jag fick ett rejält skoskav som en otrevlig gåva efter promenaden. Men mysigt hade vi det, och så himla uppskattat att gå och prata samt skratta och bara njuta lite av naturen och solen.

Idag blir det jobb, och klockan 17:00 ska jag och fixa mina naglar.

Författarens egna ord. Hälsa & motion Skilla vår mellanpudel

Livet en måndag i april.

Madeleine Stenberg 19 april, 202119 april, 202128 kommentarer

Så var det alltså måndag. Denna helg gick riktigt fort men har också varit väldigt bra. I fredagskväll tog jag och Lisa en promenad med hundarna runt Kålgårn här i stan och likaså gjorde vi i lördags. På söndagen tog jag en längre promenad på förmiddagen och på eftermiddagen åkte jag ut till Kniva för att låta Skilla vara utomhus ett tag. Hon var så lycklig, där går hon med en lång lina så hon riktigt kan springa runt och ha det kul en stund.

På kvällen grillade vi och sedan åkte jag, William och Skilla hemåt. Idag är det jobb på schemat, sedan ska jag hem äta lunch och sedan bege mig ut på en promenad med Lisa och hennes hund Cubus igen. Så himla roligt för Skilla med lite hundsällskap på promenad.

Helt storslaget väder är det också! Nu är det verkligen vår!

Fika & måltider Hälsa & motion Skilla vår mellanpudel

Att träffa sin bästa vän, och snöiga promenader.

Madeleine Stenberg 2 januari, 20212 januari, 202110 kommentarer

Jag började dagen med att städa. Sedan så tog jag och Skilla en promenad tillsammans. Det var riktigt skönt trots snö och halvkallt. Skilla var så lycklig över snön och sprang runt och viftade på svansen.

Min bästa vän Lisa kom hit på eftermiddagen, vi hade jättetrevligt tillsammans. Senast vi sågs var i somras, men på grund av covid19 och det faktum att vi båda arbetar i skolan så har vi inte kunnat ses. Det var så roligt att träffas, även om vi pratar i telefon varje dag är det inte samma sak. Det var även roligt att få visa henne min lägenhet.

William lagade god middag åt honom och mig idag. Tzatziki med kebabkött och klyftpotatis samt sallad. Jag är riktigt mätt just nu.

Författarens egna ord.

En stund på stan.

Madeleine Stenberg 12 mars, 201629 december, 202116 kommentarer

031

Idag gick jag ner på stan för att träffa min vän Christin, det var ett tag sedan vi såg, så vi satte oss på Ferrys och tog lite lunch och pratade. Vi kikade på stan en stund och nu är jag hemma. Det känns som den här dagen gick fort, William är med Björn men kommer hem senare. Vi ska se på Mello tillsammans. Den här veckan alltså, den har gått galet fort. Imorgon ska jag träffa min bror en sväng också, kände att jag behövde träffa lite människor en stund och den helgen var bra för det.

Vad gör ni denna lördag?