Hittade en ganska rolig tråd på familjeliv som beskrev saker man inte skulle göra hemma, alltså saker som slutat illa.

Då kom jag och tänkta på gången när jag var fjorton och min mamma stod och plockade sten för att göra upp ett land vid radhuset vi bodde i. Mamma suckade väl lite för det tog sån tid då det var tvunget att gå in i vårat hus, och runt hela byggnaden för att kunna bli av med stenarna. Själv kom jag på den briljanta idén att istället slänga stenarna över garaget, då ska det tilläggas att på andra sidan garaget (man såg alltså inte till andra sidan) stod det bilar parkerade. Jag tog en av stenbumlingarna och hivade i väg över taket. Mammas reaktion; ÄR DU inte riktigt klok! De kan ju vara någon på andra sidan! Först då insåg jag att, JA just ja. Så här efteråt tänker jag på vad som kunde ha hänt, tänk om det varit ett litet barn på andra sidan och fått en stor stenbumling i huvudet, ett bevis på att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat innan tjugofem års ålder.

En annan sån där korkad sak jag gjort, vad också fjorton vid det tillfället. Var när jag, Anna och Christin hade slagit upp ett tält på samma gård (tält iden kom vi på klockan 21.00). Vi var och köpte pommes på centralkiosken i Orsa, laddade med godis och chips samt att Anna skulle ha popcorn. I alla fall gick vi in till mig för att köra dom i micron. Jag stoppade in popcorna och snart började det lukta skumt och väldigt bränt i hela huset, PANG! JAG, Anna och Christin springer dit och ser att jag tydligen poppat popcornen med platsen på. HAHA, Annas reaktion! MADDE HAR du inte tagit av PLASTEN! Dom popcornen var inte så fina 80% brända och dom fina var desto mindre.

En annan liknade gång, var när jag och Anna (Anna tycks locka fram den smarta sidan av mig *S*) åkte till Stockholm från Orsa för att shoppa. I alla fall så hade jag grymt ont i ryggen efter att vi gått med packning för 1 vecka när vi bara skulle vara borta i ett dygn (ni vet två femtonåriga tjejer.) i alla fall när vi ska åka hem så ställer vi oss och väntar på tåget, tåget kommer in och jag och Anna kliver glatt på. Väl på tåget får både jag och Anna lite dåliga vibbar, folket på tåget är allt för uppklädda och vi börjar därför ana oråd, tåget åker och jag och Anna börjar leta efter våra platser var på vi ser att dessa inte finns och upptäcker att det står Stockholm – Uppsala på tåget och inte alls Stockholm – Mora. Jag och Anna får panik, tåget åker. Vi springer igenom hela tåget med vår packning + allt vi shoppat för att äntligen hitta konduktören som säger att det är lugnt, vi kan hoppa av tåget och kliva på det vi ska åka i Uppsala istället. Efteråt svär både jag och Anna på att inte yppa ett ord om detta till våra föräldrar av rädsla för att aldrig mer få göra en resa ihop. *hehe*.

En annan gång, dock var inte detta ett av mina flummiga turer men jag tänker ändå berätta det. Var så förbannat arg denna gång så jag trodde jag skulle gå upp i atomer. Jag tog tåget från Bålsta för att åka hem till Mora. Det som dock sker att Bålsta tåget är försenat till Västerås där jag ska göra tågbyte mellan Västerås och Sala för att sedan kliva av tåget i Sala och ta Mora tåget hemåt. Som sagt Bålsta tåget är försenat och jag får springa som en dåre för att hinna, alla som varit i Västerås vet att den tågstationen inte är liten… När jag precis kommit ner för trapporna med min gigantiska packning åker taget, jag började nästan gråta av ilska. Dock kommer en snäll kille fram till mig (kanske ska tillägga att jag var arton år när detta skedde), och säger såg att du missade tåget. Kom ska jag hjälpa dig. Han gick fram och berättade läget i informationen och hon som stod där var jätte trevlig, sa att jag fick gå och handla en smörgås + lite böcker på Pressbyrån tills nästa tåg skulle gå om 5 timmar. Så där satt jag i Västerås i fem timmar, i tropisk sommarvärme och läste ut två pocketböcker åt min smörgås och kände mig enormt ensam. Detta var på tiden när man inte hade mobiler med internet eller datorn med sig så jag hade SKIT tråkigt bokstavligt talat. Resan var dock inte slut här, jag gick ut en halvtimme innan Sala tåget skulle komma för att på så vis inte riskera något. När jag står där perrongen så hör jag hur dom ropar ut ”Sala tåget är försenat och vi sätter in ersättningsbussar istället om 15 minuter”. Jag stormade i väg till dom i receptionen och sa, JAG ska med ett tåg till Mora! Jag har redan missat ett för ni var försenade jag kan inte missa ett till, så lyckligtvis så såg dom till att stanna tåget i Sala tills min buss kom. Den bussresan var den mest stressiga resa i hela mitt liv, att dessutom komma springande med packning till ett tåg där alla glor ilsket ut genom fönstret var ingen hit direkt. Dom hade fått vänta i Sala i 30 minuter enbart på mig.
Det var ju inte mitt fel men ändå! ALLT händer alltid mig!

Nä nu ska jag duscha!