År: 2011

Jag har fått höra att jag alltid var glad som liten. Tills jag var tre, fyra år ungefär när jag började bli bestämd och ilsken.
Jag har alltid varit en ganska bestämd typ som velat ha rätt. Har jag inte fått rätt har jag helt enkelt surat eller gjort sakerna ändå. Redan som barn tog jag inte ett nej.
Jag minns att jag som barn tyckte att det var kul att leka med bilar. Jag ratade allt vad dockor och sånt hette, klänningar och sånt var aldrig min grej. Jag tror mamma var lite besviken för det, hon ville ju ha en flickig flicka som lekte med dockor. Jag vägrade och valde bilarna.
Så när jag fyllde fyra år fick jag min första my little pony,  det tyckte jag var SÅ roligt att leka med. Lekte med dom dygnet runt, kollade på filmer lekte och lekte. När jag började på lekis (förskoleklass) föredrog jag att leka med killarna. Det var betydligt roligare i bygghörnan eller vid kuddarna. Minns att jag försökte leka med flickorna i köket men det gick liksom inte. JAG förstod inte hur man skulle göra, hur det kunde vara roligt att mata och leka mamma pappa barn. Det var inte alls min grej liksom. Jag drog istället till killarna och lekte vilda lekar.
I ettan började jag smått prova leka med Barbie, det tyckte jag var kul. Men lekarna vill jag minnas handlade mest om att vara tonåring. Gärna tonåring med barn FLERA barn. Men jag var ändå lika road av att leka med pojkarna även där. Lego på fritids, polis och polishund (jag föredrog att vara polishund).
Det är väl mest så jag minns mig själv som liten, pojkflickan. Även idag finns dom dragen kvar, jag har få typiskt kvinnliga intressen.

William är min familj i första hand så klart. Han är den jag har här hemma. Någon jag ser varje dag och älskar så otroligt mycket.
Min lilla envisa och levnadsglada son. Humor och bus. Han har alltid haft extrem humor William. Garvar som fan när man gör vissa saker, sen får han lite hicka. Det är min William de. Det går att diskutera med honom, även om William alltid vill ha rätt och tycker att alla andra har fel. Han bryr sig om andra och är väldigt empatisk. Redan som liten mådde han jätte dåligt om någon gjorde sig illa eller blev ledsen. Jag minns förut han var nog tre år då, så var det en liten ettåring som ramlade och slog sig. William hade sprungit dit hjälp h*n upp och kramat och blåst samtidigt som han sagt till några andra barn att springa till fröknarna.  Den starka empatiska förmågan har också gjort att det inte går att diskutera olyckor när William är med, han blir helt likblek och håller på att svimma. När jag berättade att jag fick kniven i handen blev han helt vit i ansiktet och mådde jätte dåligt.

Han är en snäll kille William, lyhörd som vill alla väl. Han försöker verkligen att göra saker rätt. Men han har svårt när han inte lyckas med saker. Då skiter han hellre i det. Han har alltid varit tidig med saker, men när han ska lära sig något nytt avskyr han att inte kunna det på en gång.

Idag ska dom i väg med skolan och åka slalom. William ska stå på dessa skidor för första gången blir spännande att höra hur det gått.

Dag 1 – Om mig

Dag 2 – Min familj

Dag 3 – Jag som liten

Dag 4 – Mina måsten

Dag 5 – Mina kompisar

Dag 6 – Jag gillar

Dag 7 – Jag hatar

Dag 8 – Min skola

Dag 9 – Min klass

Dag 10 – Min musiksmak

Dag 11 – Favorit-bloggar

Dag 12 – Mina intressen

Dag 13 – Min fritid

Dag 14 – Jag saknar

Dag 15 – Mitt rum

Dag 16 – Jag är rädd för

Dag 17 – Jag går inte ut utan

Dag 18 – Favoriter

Dag 19 – Favorit plagg

Dag 20 – Innan jag dör ska jag

Märkligt nog julen. Jag gillar ju inte snö, men julen är trevlig. Folk är trevliga då. Mysigt och härligt att umgås med folk. Ja det får helt enkelt bli julen.